Nu åker vi!

Alldeles strax kommer A hem från sista arbetsdagen innan semestern och jag är nästan färdigpackad och ska bara duscha innan vi stoppar oss i bilen för färden mot Eskilstuna. Carrey är redan hämtad av Frida och åker volvo upp för att slippa trängas i vår bilbur utan mellanvägg. På släp har de husvagn och i den ska vi bo i helgen. Frida, Niklas, jag, A, Carrey, Silly, Monster, Svansa, Orca och malamuten Luna. Det ska bli skitkul!!!

Imorgon är det tävlingar i bruks och en massa förberedelser för söndagen och på söndag är det lydnad och utställning. Maritha och Coffea kommer och det ska bli skitkul att se dem igen! Hemåt åker vi nog inte förrän måndagförmiddag, varför stressa när det är semester liksom… ;-)

Håll tummarna för att vädret håller sig någorlunda, prognoserna säger runt 20 grader och regn hela helgen…

Det regnar!!!

Äntligen regnar det!!! Efterlängtat som tusan. Hoppas det fortsätter så det hinner bli mer än bara lite fukt…

Nosbett

Monster fick sig nyss ett bett över näsan. Dexter bidde lite förbannad när Monster promt skulle ha honom till att leka och inte ville fatta att liten Svart var varm och ville vila. Liten Svart är snabb som en blixt och studsade upp, greppande den vita näsan och hann surt gå därifrån innan Monster ens fattade vad som hänt. Och då är Månsen lite av en blixt själv… ;-) Accepterade och respekterade gjorde han iaf och gick och lade sig för att vila själv också. Mycket mer än så händer inte här idag heller. Det är vaaaarmt.

Igårkväll var vi på A’s jobb och fixade katalogen till helgens utställning. Det gick ovanligt smidigt faktiskt, det brukar alltid vara nåt som trasslar. Svansen fick följa med och har ju varit där förr men det är ett bra tag sen nu. A har under tiden bytt kontor. Svansa vet precis vart vi ska när vi hoppar ur bilen och leder oss självsäkert fram till rätt dörr, in i hissen och sen rundan runt lokalen för att larma av. Hon kan allt. Sen traskade hon målmedvetet in i det rum där husse huserade innan i en rad på 15 dörrar! Minne som en elefant. Helt rätt var det ju inte och när vi inte följde med henne in så kom hon ut igen och satte självmant på näsan för att nosa sig fram till rätt rum vilket hon gjorde snabbt och helt rätt! Husses cooling det!
Svansa är så otroligt okomplicerad och lätt att ha att göra med! Hon kopplar av självmant och snabbt så fort man står still eller sätter sig ner, hon lyssnar jättefint på minsta vink och hon går fint i koppel och springer inte fram till människor eller hundar hon inte känner och fått tillåtelse att hälsa på. Rätt fantastiskt för en ettåring egentligen!

Skitdator

Jag är trött på att ha temporär dator som suger nu! Just nu funkar inte musen så jag sitter med A’s läskiga penna som är skitsvår att manövrera (heter det så?) och dessutom sitter jag i hundarnas soffa aka bäddsoffan för det är nån sladd eller nåt som inte räcker till skrivbordet. Tangentbord i knät är ingen höjdare heller om jag ska fortsätta klaga… Fast. Å andra sidan har jag både fungerande dator och internet så jag ska väl vara hyfsat nöjd antar jag. Iaf tills skärmsladden började tramsa värre än innan. Den glappar nämligen och måste petas på ibland för att funka. Nu hjälper det inte att peta på den längre utan ska ha konstant stöd. Efter lite funderingar lagade jag den på äkta kvinnovis! Jag satte ett retrieverkoppel runt sladden som sen drogs upp på datorn där det säkrats under tyngden av en sten. Hur bra som helst! :-D

Värmen håller i sig och regnvädret som utlovades till idag för några dagar sen är inte här iaf. Inte heller den temperaturdippen som vädergurusarna förutspått. Lille Dex är här idag och för första gången någonsin när han är här tror jag så leks det inte alls! Alla ligger utslagna på sidan… Mammas grabbs funkar fint med Dex, men jag har ändå delat på dem för att slippa ha ögon i nacken hela tiden. Carrey lärde ju känna Dexter redan förra året och Monster är mest ute efter att leka jämt tror jag. Dexter han är tillräckligt drillad av mig för att acceptera alla jyckar jag sätter framför honom. Monster hade han nog gärna velat klämma till lite, men blänger lite bara och ignorerar sen. Duktiga killar!
Mammas killar är duktiga på att ta sig förbi grindar också. Iaf min köksgrind av barnmodell. Carrey hoppar lätt och smidigt men det räckte med att jag tag tillbaka honom med ett grepp i manen en gång för att han skulle fatta piken. Monstret öppnar istället genom att dra grinden mot sig med tassen. När jag vände på grinden så den går utåt istället så har han än så länge inte fattat hur han ska göra trots att det borde vara lättare att knuffa upp än att dra…
Men så är Monster en bakochframhund också. Jag skrapade lite tandsten på honom och Carrey igår och Carrey är duktig. Han sitter still och låter mig pyssla i hans mun även om han tycker illa om det och skruvar sig en hel del. Monster satt blickstilla och jag behövde bara lyfta på läppen och skrapa. Han höll själv emot huvudet mot mitt tryck! Häromkvällen gick han runt med en kylduk över ryggen efter en varm promenad och när han lade sig ner hamnade kylduken mest bara på rumpan. Då vänder han huvudet bakåt och greppar duken och drar den upp över ryggen igen!!! Alltså att lära en hund en sån sak som ett trix är en sak, men att den fattar grejen helt själv är smått fantastisk i mina ögon! Bara att fatta att kylduken är skön och sval brukar de flesta hundar ha svårt att fatta ju!

Naken

Jag känner mig naken. Och det är inte för att jag i dagarna har väldigt lite kläder på mig. Min ring ligger nämligen i ett skåp och mitt finger är naket. Jag höll på att förlora blodtillförseln i fingret igår och det krävdes milt våld för att få av ringen innan den fastnade helt och nu vågar jag inte sätta på den igen förrän värmen avtagit och mina fingrar återgår till normalt tillstånd. Men naken känner jag mig…

Livet i en bastu

Det är varmt så in i bänken. Mamma skrev idag i sin blogg att hör man till dem som gnäller över kylan hela vinterhalvåret så får man snällt stå ut utan att gnälla i värmeböljan. Som tur är är jag inte en av dem. Jag gnäller sällan över kyla så jag får gnälla bäst jag vill över värmen. Jag trivs INTE! Optimalt Sandraväder är 15-18 grader med lagoma vindpustar. Lagomt för jeans och tröja. Nu sitter jag i kortkorta shorts och bh och håller på att smälta bort. Not najs.

Hundarna lider också av värmen. Kanske allra mest Monster som vägrar ta det så lugnt som han borde. Igår körde han räser på eftermiddagspromenaden och fick middag ganska nära inpå efteråt. Den kom upp igen. Stackarn var väl helt enkelt för varm för att kunna hantera mat just då… Idag har jag badat underredet på alla fyra i kallt vatten i duschen efter promenaden för att förhindra överhettning och det verkade som att iaf de två herrarna tyckte det var supernajs! Silly har alltid varit bra på att ta det lugnt och föredra skuggan när det är varmt och Svansa har helt klart ärvt den egenskapen. Det ihop med att de har mycket mindre päls än grabbarna gör att de håller sig svalare också.

Annars går det bra här med hundbytet. Monster föll in i våra rutiner som om han alltid bott här medans Carrey måste sura en hel del över att vi inte följer hans invanda rutiner med mat och rastningar. Det går ingen nöd på honom alls, men sur är han! Att få skrutta lös hela promenaderna gillar han desto bättre! Igårkväll när det svalnat en aning tog jag och A med oss alla fyra på dagens längsta promenad. De två seniorerna skruttade lösa och samarbetar i jobbet att scanna av alla lukter och markera flockens dofter. De två yngre blå i varsitt flexi skruttade lite planlöst men ack så duktigt. Monsterhunden är inte alls van vid såna uppfinningar men sköter sig exemplariskt! Även lös sköter han sig finfint, men man får verkligen ha ögon i nacken då för viljan att springa fram till allt som rör sig och säga hej är stor. Lite ovant när vi bara har tjejer som skiter rätt fett i främmande människor och oftast även hundar.

Sluttampen på arbetet inför årets aussiespecial är i full färd. Jag hoppas allt flyter fint nu och att helgen blir precis så lyckad som jag förväntar mig!!

Monstervinst

Igår var vi i Borås på utställningen där. Med oss hade vi Svansa och Monster. Svansa blev 2a i juniorklass efter Maries supersöta Miranda och fick ck. Hon slutade sen som reserv i bästa tik. Ett mycket fint resultat som är jag mycket nöjd med. Särskilt med tanke på den tuffa konkurrensen och att domaren var en amerikansk grupp1-specialist av mycket sympatisk modell.

Monster skrällde först till med att vinna unghundsklassen över bl a brorsan Skrot och Nemo med ck. I bästa hane fick han möta Thornapplegrabben Major som bl a blev BIS-R i Larv i maj. Bara de två hade fått ck av hanarna! Monster drog längsta strået även här och fick möta Miranda om BIRet och vann även det!!! Då skrek mamma högljutt vid rinsgside kan jag berätta!!! :-) Familjens blåöga är en mycket fin grabb, det har vi vetat hela tiden, men att gå och vinna sådär var inte direkt väntat även om vi själva tycker han är värd det. Finaste, finaste Monsterhunden!!!
I finalen hade vi ingen framgång hos den danske domaren, men Door Keeper’s-gänget fick fina placeringar i både avelsklass och uppfödarklass där Monster och jag medverkade. Grattis Tina!
Bilder från dagen kommer i mammas blog. Om inte får ni gnälla på henne! ;-)

Nu har mamma och Anders åkt hemåt igen. Med sig har de Dizzy och Mella. Carrey och Monster stannar hos oss i två veckor istället. Monster ska ju med oss till rasspecialen nästa helg och Mellan väntas ju fortfarande börja löpa snart så hon fick hänga på till Kalmar hon också i utbyte mot Carrey. Förutom att det är skitkul att ha grabbarna här så känns det rätt bra att lämna bort Mellan en stund. Självklart saknar jag både henne och Dizzy redan (mer än jag trodde!) men systrarna bus mår bra av att vara ifrån varandra lite och Mellan kommer må bra av att uppleva lite nytt utan vare sig matte eller syster vid sin sida. Mamma har hon verkligen fattat tycke för så trygghet har hon ändå. Dizzy är på det viset å andra sidan väldigt enkel. Lika trygg överallt och är väl bekant med både mamma och hennes hem och känner sig säkert helt hemma där.

Sillen mår efter bara ett par dagar på medicinering, mycket bättre! Igårkväll såg jag knappt inget på hennes rörelser alls och idag ingenting. Hennes energi i stegen är mycket bättre än på länge och hon är hur glad och lekfull som helst! Det är fullständigt underbart att se!!!

Idag är också vår C-kulls ettårsdag. Det är helt otroligt hur fort det här året har gått, hur mycket som har hänt och hur stolt jag är!! Ikväll eller imorgon kommer ett längre inlägg om alla Sillys och Carreys underbara ettåringar. Nu ska jag laga middag och duscha, igen. Det är vaaarmt!

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN DAISY, COFFEA, STELLA, SVANSA FOCUS OCH ORCA!!!!!

Avklarat veterinärbesök

Silly har pålagringar i tårna. Det är dagens diagnos. Det satt sannolikt inte alls i armbågen som jag trodde, utan i fötterna. Dessutom gör det inte ont enbart i höger fram som jag trodde utan även lite vänster. Pålagringar har hon även i tårna bak, men där verkar hon smärtfri iaf. Hur som haver så är det inget underligt eller oväntat med slitage och pålagringar på en så pass gammal hund som hon ändå är och inget man gör så värst mycket åt. Hon ska dock gå på en långkur med antiinflammatoriskt/smärtstillande så får vi se vart vi landar efter det. Sen blir det besök hos sjukgymnast och förhoppningsvis får vi henne smärtfri så hon får leva ett lååååångt och aktivt liv! Glad och pigg är hon som sagt redan nu och hon verkar inte ett enda dugg påverkad av att det nog gör rätt ont i framfötterna och så länge hon är glad och “med” så får hon hänga på i vårt dagliga liv. Jag hoppas och tror att hon kommer få leva länge, länge, men samtidigt är jag fast besluten att inte utsätta henne för ett ovärdigt och smärtsamt liv. Det här är bara ett gupp på vägen, men jag tar allvarligt på det för att försäkra mig om att jag gör vad jag kan för hennes välmående.

Mitt hjärta är mycket lättare nu än när vi klev in hos veterinären imorse och magen mår redan bättre. Mattes hjärta mår i det stora hela utmärkt! Det blir ingen utställning för henne på lördag i Borås och heller inte på rasspecialen vilket jag verkligen sett fram emot, men det är verkligen en piss i havet mot att få ha henne frisk och hel!

Småbrudarna fick sin ettårsspruta också. De blev igenomklämda och lyssnade på och ansågs helt friska. Goa och glada och lätthanterade är de också! Bara en sån sak kan ju göra en glad! :-)

Bättre!

Nopp, Silly är oförändrat halt. Eller tja, halt och halt. Hon stöder på benet utan problem, men går ojämnt och stöter tydligt. Not funny. Imorgonbitti ska vi till vet och min mage gör ont.

Bättre känns iaf livet i stort än för ett par dagar sen. Saker och ting löser sig och får ett avslut. Det gillar jag. Och min mage. Magen är förövrigt i uppror just nu. Den klarade inte riktigt mensvärksdrogerna ovanpå den stress den tampats med på sistone och nu gör den oooont. Av erfarenhet vet jag att den behöver några dagar på sig att läka och sen går det över, men ont gör det. Men som sagt, livet känns iaf bättre!

Lite orolig

Silly markerar fortfarande på sitt framben. Det är över en vecka nu och även om det är mycket bättre nu så gör det mig klart orolig och därför är veterinärbesök inbokat. Min teori om sträckning känns väl inte så trolig längre, en sån borde väl gått över vid det här laget? Mitt hjärta har en väldigt mjuk plats för min älskade Sill och jag blir gråtfärdig av tanken att hon har ont. Som tur är så är Silly själv precis hur glad och nöjd som helst. Hon hoppar och skuttar och jag får ständigt be henne ta det lugnt. Tur är väl det, annars hade jag väl gått av på mitten. Utställningen på lördag blir väl inte av för hennes del, men det kan kvitta. Huvudsaken är att hon mår bra!

Min tid just nu är fylld till bristningsgränsen av måsten, borden och vill. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna allt och samtidigt göra allt vardagligt. Jag försöker iaf så får jag väl se hur långt jag hinner. Förhoppningsvis hinns alla måsten och borden iaf…