Jag älskar helger! För då är A hemma. Märks det att jag är som nykär i denna man jag levt med i åtta år till sommaren?
Igår tog vi slapp sovmorgon innan vi gick långis med Grå och Svart och den rosa kaninen. Mellan håller högt tempo normalt när hon får vara lös, men med en rosa kanin i käften så springer hon ännu snabbare. Hela tiden! Tur att hon är uppmärksam och lydig så hon går att styra i all farten iaf.
Lite slapp i soffan för mig medans A tog Röd och Blå på långis på Safjället. Underbart med en karl avlastar när jag inte orkar två rundor!
God middag och sen följde jag och Svart med till A’s jobb där han skulle fixa lite på sin portfolio. Jag hade två goda anledningar till att följa med. Dels finns där stora, bra ytor att träna hund på när utomhus är ett mindre najs alternativ och dels finns där en ljuvlig massagestol som jag har en smärre romans med. Jag var faktiskt duktig och tog med kameran och filmade lite av vår träning, men jag vet inte om jag lägger ut det… Jag är perfektionist när det gäller mig själv i såna sammanhang och kan inte låta bli att skämmas lite för alla knepiga ticks jag har för mig… Hmm, får fundera lite på det. Den Svarta är duktig iaf. Ibland blir det fel och det märktes på filmerna att vi tränat uteslutande på mycket små ytor på sistone för så fort jag gick mer än nåt udda steg så satte hon sig inte i halterna. Kan i och för sig ha med min mage och göra också, för jag ser helt enkelt inte om hon sitter eller står!
Idag fick jag frukost på sängen innan A for tillbaka till jobbet för att fixa lite till. En slapp förmiddag för mig och sen har vi åkt runt halva stan för att få nån klarhet i djungeln med babyskydd. Det är inte lite svårt att reda ut vad som känns prisvärt, säkert, praktiskt och bra och dessutom passa just oss. Slutade med att vi nog bestämt oss för märke och så och att vi nog köper. Nog skriver jag, för det känns fortfarande rörigt…
En långis till med Svart och Grå och nu står A i köket och lagar middag. Olivcitronkyckling med ris och nybakta scones. Mumma! Söndagsefterrätt ska man ha enligt oss så det blir nybakta hallonmuffins i amerikansk modell till tv-soffan.
Lite källarträning lär det bli innan läggdags också, och A mumlade om att kanske ta en löptur med Röd och Blå.
Sa jag att jag älskar helger?
Förresten, frågan har ploppat upp lite här och var och jag har nog inte svarat. Jag har BF sista mars och är alltså i vecka 32+3 idag.
Att vara gravid är inte helt lätt. Sannolikt inte heller att leva med en gravid. Jag har känt mig stabil och allmänt uppåt hela graviditeten egentligen, med inte mer än fullt normala dippar ibland. De senaste två veckorna däremot är allt lite galet. Känslorna slår slint och går i spinn titt som tätt och ofta helt utan grund. Det kan skifta mellan arg, ledsen, glad och arg igen på bara en kort stund och jag hänger inte alls med eller förstår varför. Stackars A får ta emot alla stormarna men gör det med ett lugn och med sina mörkbruna ögon djupt fästade i mina och jag bara vet. Vet att han finns där. Vet att han älskar mig oavsett vilken kossa jag är för tillfället. Då gråter jag givetvis en flod igen och sen är jag hungrig. Alltid denna hunger! Hmm, det känns liksom som att det är allt jag hinner med om dagarna, känslostormar och att äta…
Väldigt mycket av känslorna bottnar i frustration inser jag. Frustration över tidsbrist, orkbrist, pengabrist och oböjlighet. Frustration för att jag inte kan föreställa mig hur livet kommer att bli alldeles snart hur jag än försöker och frustration över att det är så långt kvar. Eller att det är så kort kvar…
Tja, allt är väl helt normalt antar jag. I grund och botten, när jag inte är mitt i en storm, så känner jag mig ändå väldigt lugn på nåt vis. Viss om att allt kommer att bli bra. Vi kommer inte bara att överleva och klara det som komma skall, utan vi kommer få det riktigt bra! För jag vet ju att vi är oslagbara tillsammans. A och jag.
Kameran fick följa med ut på lunchpromenaden med Silly och Mella, men solen hann gå i moln innan vi hann ut. Dessutom blev knappt en endaste bild på den Svarta skarp och inte en enda när hon leker med sin favvo den rosa kaninen, som liksom var anledningen till att kameran fick följa med… Mattes hjärta däremot är alltid still och oftare och oftare bjuder hon på ett leende när kameran kommer fram istället för ett plågat uttryck. Hennes leende kan jag omöjligt få nog av, jag smälter varje gång!
Igår kom Anders på blixtvisit och sov över här när han var på rätt landsida i jobb. Med sig hade han ett stort paket från IKEA innehållandes skötbordet vi kikat på. Vi hade kikat på det begagnat på blocket, men nu anlände det alltså i min hall sprillans nytt!!! TACK mamma och Anders!!!
Med sig hade han också varsin gigantsemla till sig och mig och lite senare bjöd han på pizza! Kan man bli annat än bortskämd av sånt?
Min egen A var på nån slags branchgalej igårkväll och kom hem med ett halvt saligt smajl på läpparna. Inte pga druckna öl utan pga av en eventuellt jobbmöjlighet på ett företag han gillar. Ett jobb som sannolikt skulle innebära mångt mycket bättre lön än idag och en arbetsmiljö så totalt tvärtemot den han har idag att hela våra liv skulle påverkas till det bättre. (T ex inga fler övertider, småbarnsfamiljeanpassad inställning och en trevlig och socialt kompetent chef.) Än så länge låter det lite för bra för att vara sant i mina öron och jag vägrar bli glad förrän papper är påskrivna, men hoppas kan man och bara ljuset i A’s ögon är nåt att bli glad för!
Nu sitter jag och längtar tills A kommer hem från jobbet ikväll så vi kan riva upp paketet och bygga ihop skötbordet tillsammans. Och så vill jag genast åka och köpa färg så jag kan måla det!
Helgen ska annars gå åt till bröllopsplaneringar, babyskyddsutredning (vi ska alltså reda ut hur vi vill göra), lite hemmapyssel och en hel del tid för hundarna.
Att A är fullständigt underbar har ni säkert redan fattat. Att han är lite underlig ibland vet iaf de som känner honom lite bättre. Han har nu av naturliga skäl tagit över merparten av ansvaret för hundarnas motion. Jag promenerar efter bästa förmåga och han gör resten liksom. Igårkväll tog han med sig Mella och Svansa ut på en löprunda!!! I dryga decimetern nysnö, i halv snöstorm, strax innan midnatt. Den tanken hade aldrig någonsin slagit mig att ge mig ut på. “Bra träning” var A’s kommentar! Tydligen hade han bra hjälp av min Svarta kärlek för att ta sig framåt, medans den Blå prinsessan höll sig i jämnhöjd. Det var iaf två nöjda och glada tjejer som kom hem efter en timme ungefär med långa tungor!
Själv spenderade jag en stund i källaren med Dizzy när A var ute. Att träna kryp är skitjobbigt med stor mage kan jag meddela. Trots att det är hunden och inte jag som kryper. Och trots att jag går så gott som upprest. (Helt upprest går inte, då ser jag bara magen… ) Dizzy hamnar än så länge rätt mycket i konflikt med sig själv i krypträningen då vi verkligen lyckats befästa platsen fint i vinter så jag får tänka om lite. Det blir nog trots allt nån slags nostargetvariant till att börja med för att få henne i rörelse framåt ö h t. Target är annars nåt jag knappt använt alls till Dizzy eftersom det passar henne dåligt. Hon blir lite blockerad vid targeten och slutar tänka och blir frustrerad och därmed ljudar hon.
Nackdelen med att träna i källaren är att lampan släcks efter en liten stund om man inte tryckt på knappen tillräckligt ofta. Platsliggning i källarkorridor i plötsligt mörker och höra matte gå bortåt (jag var påväg till knappen) var lite jobbigt för Rödnäsan och då reste hon sig faktiskt, men det bryr jag mig inte om eftersom det faktiskt var första gången hon rest sig från plats på nästan ett halvår vilket är en jätteseger för henne.
Summa kardemumma så går träningen iaf framåt trots att den inte är helt regelbunden just nu!
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe med kanel och ett par mackor av mitt nybakta bröd!
Tankarna går fortfarande till Luna. Hon tog sig fint igenom operationen och är hemma redan, men livet är allt annat än kul för henne just nu och en lång konvalescens efterföljt av en längre rehab väntar och det går bara att hoppas på det bästa tänkbara resultatet!
Helgen var mer än lyckad! Mycket trevligt kalas hos Elin och Lajo i det fina huset i skogen och underbar snöpromenad dagen efter! Våra två Blå var hos sina härliga hundvakter och den Röda och den Svarta skötte sig fint.
Trötta som as landade vi hemma på söndagkvällen och igår gick för min del mest åt till att återhämta mig, tvätta ett gigantberg tvätt, veckohandla och besöka MVC. Det sistnämda gick finfint som vanligt och alla mina värden ligger bättre än vad som anses normalt. Han sitter upp fick jag veta. Och det har han nog gjort i en vecka eller så för jag har inte känt att han vänt på sig. Jag hoppas att han vänder sig snart så jag slipper nojja över det!
Idag först börjar jag känna mig som människa igen och hjärnan börjar så smått röra sig däruppe mot gårdagens totala stillestånd. Det snöar som tusan igen och våren verkar inte vilja infinna sig i den närmsta framtiden iaf. Min kära mor, vinterhatare som hon är, är optimistisk som få och har skapat en sida för vårtecken. Där är tänkt att alla som känner för det ska kunna dela med sig av vårtecken i bildform, stora som små. Och kanske, kanske kan vi med ren vilja tillsammans mana fram våren lite, lite snabbare? Än så länge krävs klar fantasi för att hitta vårtecknen dock…
Mina tankar går idag till Luna och Frida. Luna var inne för skiktröntgen igår för att kika på vad som kunde vara orsaken till hennes till synes sporadiska ryggont när de hittade ett diskbråck som opererades samma dag. Jag håller tummarna blåa för en snabb och rak återhämtning och rehab för finaste Malamutetjejen!!
Jodå, allt är som det ska. Det var hundvakter jag glömt att fixa. Två, alt tre, får följa med oss. Svansen lämnar vi hos Nadia på vägen och Sillen får ev spendera helgen hos “farmor och farfar”. Ingen fara på taket alltså, men klart irriterande att inte ens tänka tanken förrän det i sista stund!
Annat som legat och hängt över mig ett tag har också rett ut sig idag så det känns som en rätt så bra dag! Trökigt med fint väder och A hann inte köpa broddar igår så inte heller idag har jag kunnat njuta av vädret ihop med hundarna. Lite hundträning i källaren har det blivit iaf och där bör jag träna oftare så här års! Långa korridorer med bra, ganska halkfritt golv att träna allt från framförgående, apport, kryp, ff och rutskick i.
För ett par veckor sen blev vi inbjudna på kalas i skogen denna helgen. Glada såg vi fram emot detta och tänkte inte så mycket mer. Igårkväll började en misstanke om att jag glömt nåt rätt så avgörande. Jodå, mycket riktigt. Suck. En gravid hjärna är fullständigt förvirrad, iaf är min det. As hjärna är inte så gravid men å andra sidan manligt förvirrad mest jämt.
Märks det att jag är som nykär i denna man jag levt med i åtta år till sommaren?
