Det blir inte alltid som man trott…
Helgen var härligt hundig och det har tjattrats hund så som bara tre hundälskande tjejer kan. En långpromenad i skogen, rödvin och pastasallad och massor av hundprat med melodifestivalen i bakgrunden (jag försökte undvika att vare sig titta eller lyssna) var så trevligt att vi kom i säng på tok för sent och vi sov inte många timmar innan det var dags att kliva upp innan tuppen och packa ihop oss i bilen och åka ner till södra Skåne och utställningen i Malmö. Väl där lämpade jag av min hund hos Tina vid aussieringen och begav mig till Stabyhounringen och visade Cleo med det lite trista resultatet ett blått band. En jättefin (och riktig) kritik fick hon dock!
Tillbaka till aussieringen lagom för att se bästa hane och av de som var med vann nog rätt hund (Gefion’s Chronicle) enligt mig. Sen var det juniortikarnas tur och det var fyra stycken. Dizzy skötte sig fint och jag satt bakom en soptunna och vågade knappt andas av nervositet och för att hon inte skulle få syn på mig. Ok, för att jag blir lite nervös när jag ska visa lillstrumpan själv, men det är ingenting mot vad jag blir när jag sitter utanför och inte kan påverka nåt!! Hua! En fick en två och de andra ettor trots att en av dem inte lät domaren ta i den och sen fortsatte att hispa. Dizzy slutade som 2a med Hp och jag är nöjd trots att jag har väldigt svårt att acceptera att hundar som inte domaren kan ta i blir framplockade oavsett hur fina de må vara. Tyvärr fick Dizzy den sämsta kritiken jag sett på länge och enligt den så har jag svårt att se varför domaren ansåg att hon skulle ha en etta ens. Mer trist blev det när Crazy flög ut utan ck och fick kommentaren att hon rörde sig rasotypiskt… Öh? Dessutom var hon tydligen för högbent och då kan jag ju inte förstå varför domaren valde sin BIRhund som han gjorde… Alltså som ringsekreterare har jag väldigt svårt för folk som är dåliga förlorare och som blir sura på domaren om det inte går bra för dem, men jag tycker det är skillnad på när domaren tycker om en annan typ en den du har själv eller poängterar de fel som hunden faktiskt har, men när det inte finns någon logik i domarens val eller när de går emot rsstandarden så blir jag såå sur! Nä, den domaren visar jag inte för igen och jag delar inte hans smak heller. Jag vill ha en lagom aussie. En utan överdrifter och som är sund i både kropp och psyke. Både Bir och Bim var extrema, på olika sätt. Jag vill ha en dual-purpose hund som är lätt nog i kroppen att jobba hela dagarna och som ändå har benstomme och päls och övrig fysik att vara vacker. Det var ju därför jag föll för rasen och jag tänker göra mitt bästa för att behålla rsen sån.
Nu föll jag visst ur spåret….
Efter aussiebedömning var klar traskade jag iväg med Dizzy (som f ö var väldans glad att matte hade hittat henne igen!) till tollarringen för att kika lite på släkten till Lindas nyförvärv. Y hade redan varit inne med Malva och deras debut hade väl inte gått lysande men en fin och rättvis kritik fick de iaf! Lite shoppning senare så for vi hemåt och stannade på vägen och tittade på tollarbebisar på drygt tre veckor. Sååå söta! Nu först kom jag ihåg kameran som jag haft med hela helgen men inte använt… Lite kaffe och hundprat och sen for vi tillbaka till Linda för att packa om oss och sen hem till Mölndal. En trött Dizzy med matte traskade upp för trappen och visade sömnigt husse, Caddy och Sillen vad vi handlat och sen somnade jag i en fåtölj. Dizzy fick lite stryk av Fru Blå så hon inte skulle var alltför kaxig efter en helg borta och jag fick under kvällen en minst sagt oväntad och inte ett dugg kul nyhet.
Jag drömde en härlig dröm om att jag var på sjukhuset och hälsade på S och han var som han var förr. Glad och trevlig och nu alldeles harmonisk. Jag berättade vad jag haft för mig på sistone och allt var bra och skönt. Imorse fick veta att han somnat för sista gången… Kanske var det bäst så. För alla. Om man nu får tänka så om en människa?
Så synd att du inte är nöjd med helgens utställning.
Att tycka att det är bäst när någon får somna in är helt rätt och förståeligt tycker jag som jobbar i vården och ser mycket. Kanske var din dröm om S hans/hennes sätt att ta farväl av dig. Ja, nu är ju jag en sån som tror på en massa “konstigheter” förstås men kanske var det så?
Ha det gott i alla fall och hoppas vi ses snart då - kanske i helgen?
Kram Annelie
21 mars 2006 8:53Hm, knepig domare. Tar gärna emot namnet så att man vet … Fick lite knepig kritik på Bucks när jag ställde honom i Norge; domaren ville ha lite mer benstomme. Ändå är det just det vi har fått “utmärkt” på varje tidigare utställning … Men, så premierade han också VÄLDIGT tunga hundar - tiken, som blev BIR, så ut som en krafti hane *suck*. Men, jag ska inte klaga, vi fick ett ck i alla fall.
21 mars 2006 9:11Och så det här sista - om det var jag som var på “sista refrängen” skulle jag gilla att få somna in, stilla och lugnt, hellre än att plågas och, inte minst, vara en börda för min omgivning.
Kramar //Agnetha med svart & blå