Inatt kom husse hem igen och både jag och Caddy var väldigt glada för det. Tjejerna gillar sin husse, men bara matte är hemma så tror jag inte de saknar husse. Caddy däremot har hela kvällarna full koll på om nån går i källardörren eller porten. Då står han innanför dörren och trycker näsan mot brevinkastet och viftar sakta på svansen. Varje gång han inser att det inte är hans älskade husse suckar han och går och lägger sig i väntan på att nästa person öppnar porten. Han vill heller inte ligga med oss andra i sovrummet om nätterna utan placerar sig på hallmattan och vägrar att gå därifrån. Så ni kan förstå att lyckan var stor när vi “hittade” husse vid busshållplatsen på natterundan igår! Caddy sov med huvudet under sängen inatt, precis som han brukar. Annars är han lung inomhus och halvt galen utomhus vår kåte kille!

Lilla fröken Löpkossa blir bara latare och latare. På promenaderna som nu oftast tas utan de andra hundarna, travar hon lojt bredvid min sida och släpps hon lös så skuttar hon iväg en bit, hittar kanske en pinne att  tugga lite på och sen ligger hon mest på rygg och “gnolar”. Helst ska man då sätta sig bredvid henne och klappa henne på magen. Då är livet gott! Jag försökte mig på ett lätt träningspass med henne igår, men det var bara att lägga ner. Hon är inte ett dugg intresserad av att jobba eller tänka nu. Så det får vara. Dizzy får semester tills hon kommit ur löpet helt.
Under tiden ska jag nu när skolan börjar lätta, ta tag i Sillys träning ordentligt. Den har verkligen inte varit vad jag vill att den ska vara på sistone i kvantitet. Det har bara blivit kortkorta pass på promenaderna och i vardagsrummet, men nu ska det bli ändring på det! Dels måste vi få till bättre precision på 2:ans moment och sen är det hög tid att börja med 3:ans nya moment. Jag har tänkt länge, men inte fått tummen ur. Framförgåendet och krypet ska också tragglas lite om det inte ska tappas bort helt. Tyvärr finns det inga lägre-spår tävlingar förrän i höst och då ska ju tant Blå förhoppningsvis paras, men kanske, kanske hinner vi med en start innan. Måste komma ihåg att fråga Tina när Silly beräknas löpa nästa gång…  

Lite konstig kan den uträknignen verka, men det är så det är här idag. Caddy bryr sig inte speciellt om Dizzy i sig. Han vet att det är förbjudet och respekterar det. Däremot är han hyfsat jobbig ute just nu. Alla kissefläckar är ännu mer intressanta än vanligt och löpfläckar är helt otroligt viktiga! När han får näsa på en så tvärstannar han och fastnar totalt. Normalt behöver man bara säga till honom att “nu går vi” så kommer han. Nu varken hör, ser eller känner han att jag vill att vi ska gå… Igår lyckades jag känga till honom ordentligt mitt i pannan (inte meningen) när han slafsade på en fläck och inte ens det fick honom att flytta sig en millimeter!
Nyss när vi var ute fick han löpdoft i näsan och svängde så plötsligt och häftigt att han drämde min hand som höll i kopplet rakt in i en lyktstolpe så hårt att jag trodde fingret skulle trilla av! Det gjorde det inte som tur var, men ett ordentligt skrapsår mitt över leden fick jag och blodet rann… Caddy fick veta hur mycket han var värd just då, men verkade inte riktigt förstå hur mitt finger kunde vara mer viktigt än kissefläcken. :>
Jaja, jag har ju mycket hellre en hanhund som är som Caddy än en som vår gamla terrier Cooper som ylade, matvägrade och försvarade sin “rätt” till löptikarna med sitt liv! Just nu ligger min trots allt coole kille rygg mot rygg med sin löpande lillasyster och skulle inte komma på tanken att trotsa mitt förbud.
Däremot hoppas jag slippa ha dem hemma båda två när hon kommer i höglöp. Tina, har du plats och tid för lillstrumpan då?

Dizzy började löpa för första gången igår! Så som 13,5 månaders flicka börjar hon bli en stor tjej. Iaf enligt henne själv… Hon är lite trött och ute har hon näsan i backen och strosar mest runt för sig själv med bomull i öronen. :lalala: Det är nu det är väldigt skönt att ha ett flexikoppel! (Ja, jag tycker att flexikoppel är en alldeles utmärkt uppfinning! Trots att “riktigt” hundfolk inte ska tycka det.)
Caddy har full koll på att lillasyster luktar gott och han har berättat för mig i en veckas tid att det varit på gång, men jag har inte riktigt litat på honom eftersom jag trott att hon ska börja löpa vilken dag som helst sen i julas. Han skulle gärna hjälpa till att tvätta Dizzy därbak, men accepterar att det är förbjudet och tar sig an prickarna på golvet istället. Än så länge blöder hon inte mycket och är duktig på att tvätta sig och det hoppas jag hon fortsätter med. Jag tycker inget vidare om tikskydd eller blodsmet på golven.

Alla tre fäller så det rasar om dem och lägenheten ser ut därefter. Både jag och A har haft väldigt mycket att göra den här veckan och bara snabbvallningar av snabeldraken har gjorts, men nu är det verkligen oundvikligt att göra något mera åt bergen av hundhår som rullar fram över golven. Och varsinn ordentlig genomgång av “krattan” på fyrbeningarna. Jaja, jag har inte mycket annat för mig (förutom plugg) i helgen när A är borta så jag kan ju dammsuga flera gånger om dagen! ;D Eller inte…

Tack alla ni som uppmuntrat och peppat efter helgen!! Det värmer och visst sjutton ska vi försöka ta revanch! Så sent som igår när jag var ute med Caddy så pangade det rejält en bit bort och han rörde inte ett öra åt det hållet. Visserligen är det inte samma sak som pistolskott, men jag är trygg i att han inte är skotträdd. Dessutom glömde jag säga att vi fick en fin pistol av A’s pappa i söndags när han insåg hur ledsna vi var över resultatet och undrade om det inte gick att träna! Så nu ska vi bara skaffa ammunition och sen kan vi träna så ofta och på vilket sätt vi vill! Är det nån mer som behöver skotträna så är ni välkommna att hänga på.

Nä Åsa, allt är väl här. Typ. Jag pluggar så det rinner över och jag är så trött så jag tror jag ska förgås alldeles, A jobbar som en tok (för ovanlighetens skull :roll:), hundarna fäller som tokar allihopa samtidigt och börjar tycka att matte och husse är hemskt tråkiga som aldrig gör nåt kul, idiotfästingarna invaderar och till på köpet åker A till London på fredag för en partyhelg med jobbet… >:( Tja, ni fattar att humöret inte är på topp, men å andra sidan börjar jag se ljuset i pluggtunneln nu och snart är det värsta över! Snart är det sommar och iaf lite ledighet!

En kort redovisning av helgen som var är jag väl skyldig oxå…
I lördags tävlade både killaget och tjejlaget lydnad i Kungsbacka och det gick riktigt bra! Lk1 var först ut och mina favoritpojkar kammade äntligen hem ett välförtjänt förstapris och en andraplats med 161,5 poäng! A var inte jättenöjd med vare sig poäng eller insats, men jag tycker de var jätteduktiga under förutsättningarna att de knappt tränat lydnad alls på hela våren.
Jag och Silly fick äntligen till det hyfsat i Lk2 och tog förstapris och klassvinst med 168 poäng. Jag som alltid varit så trygg med hennes platsliggning fick en knäpp på näsan när hon satte sig upp i samma ögonblick hon fick syn på mig igen när vi var på väg tillbaka. grrr
Jag är nöjd med att vi inte nollade något moment, men vet samtidigt att vi kan mycket bättre än vad vi visade domaren. Men eftersom vi hade samma utgångsläge som killarna så är jag mer än nöjd med resultatet.

I söndags lämnade vi tjejerna i poolhuset i Onsala där vi spenderat natten och for till Varberg med Caddy för att göra hans MT. Caddy gick som nummer två vilket gav mig möjligheten att se första hunden som var en osocial men supercool schäfertik. Hon gick runt och blev godkänd med lätthet. Efter att ha sett banan så kände jag mig helt trygg med att Caddy skulle klara det galant och det gjorde han också. Finfina 170 poäng och ett så perfekt resultat jag kan tänka mig på en aussie! Caddy jobbade som en tok på varje moment och bearbetade, klurade, agerade och funderade. Tyvärr så hade han ingen ork kvar alls till “finalen” och efter första skottet ville han inte kampa mer med husse. Han glodde på honom med en blick som sa att han var sååå trött nu och han hade faktiskt inte lust med mera nu. Han ville hem. Han blev med andra ord inte godkänd och till på köpet klassad som skotträdd. Det var han kanske just då. Antagligen. Ingen panik eller stark oro och så snart uppmaningarna till lek slutade så blev han helt lugn igen. Jag vet att det låter som en dålig ursäkt, men jag tror verkligen att han bara var så trött att han inte klarade mer. Våra hundar har ju som bekant haft en minst sagt krasslig vår och Caddys fysiska och mentala kondis är allt annat än god just nu. Han har aldrig reagerat negativt på skott förut och jag tror inte att han kommer att göra det i fortsättningen heller. Men men, nu är det som det är och det är bara att acceptera. Fast det är verkligen inget kul. Jag var lite nervös för att beskrivarna skulle se hans normala nyfikenhet av vart skottet kom från som skottberördhet, men det här var ju nåt helt annat. Och de var inte ens hårda i skottbedömningen med de andra hundarna… Skit också!
Nä, nya tag och träning så blir nog allt som det ska och vi tänker inte hänga läpp över detta!! Precis som beskrivarna sa flera gånger till oss så fick vi ju med oss samma goa, trygga, sociala och trevliga hund hem som vi kom dit med! Båda två tyckte det var trist att han inte gick igenom för han gjorde tydligen ett mycket gott intryck på dem båda två. Mattes hjärta!!!

Jag funderade länge och väl igårkväll när jag nyss hemkommen satte på datorn och möttes av söta grattis i dagboken. Hur tusan visste de hur det gått i lördags? Till slut kom jag på att Nickie som har Milo antagligen hade pratat med Milos borsa Pegges matte. Pegge var nämligen den enda aussien som inte hör hemma i familjen Wesa/Jonason där. Med där, menar jag givetvis Nybro BK som i lördags hade officiell utställning för bruksraserna. Pegge fick precis som Caddy en slät 1:a i öppenklass. Varför Pegge inte fick något Ck vet jag inte eftersom han och hans matte var så snabba därifrån att jag inte fick chansen att hälsa på dem, men Caddy han var för fet enligt domaren. (Han är inte mager, men inte har han många gram extra inte! Däremot en hel del lös hud som liksom “skvalpar” runt! :))) Domaren var densamma som i Smålandsstenar för två veckor sedan, dvs Anders Lyrholm. (Det visste jag inte när jag anmälde.)
Caddy fick dock en riktigt fin kritik och jag är såå nöjd med den!
Dizzy äntrade ringen så som bara en Dizzy kan, dvs med jämfotahopp och ett litet morr åt en Briard som tittade intresserat på henne och sen pussade hon glatt Lyrholm på munnen! Efter det kunde hon både trava fint och stå snyggt och stilla. Duktig hund och duktig matte som inte blev skitnervös!
Efter kritikskrivandet kom Lyrholm fram till mig, plirade lite och undrade vad jag ville ha…! Öh, klämde jag fram och drog till med “ALLT!” Och det fick jag!!! 1a, 1a i junkl med Ck, 1a bästa tik med CERT och BIR!! (Nu ska vi minnas att hon inte hade mördande konkurrens precis med tanke på att pojkarna redan var utslagna och inga fler tikar fanns.) Jag jublade glatt och klämde samtidigt som jag skakade Lyrholms hand att det var samma hund som han gett tikcertet till för två veckor sen och det hade han ingen aning om! Lite kul med en domare som verkligen bara dömer det han har framför sig just nu och det gjorde ju cert nummer två lika mycket värt som nummer ett!
En lååång, men trevlig dag senare placerade sig lillfröken 2a i gruppfinalen och Caddy fick sin extriör beskriven och godkänd.

Bilder ska ha tagits under dagen av husse och “mormor”, men jag vet inte vart kameran är just nu så jag får se om det är nåt som är tillräckligt bra för att visas för allmänheten.

Förövrigt var helgen väldigt mysig med mamma och lillebror, TP, vin, god mat och en massa massa prat! Och jag har lärt mig att spola på en toa utan spolknapp och att ska man tvätta håret i en “duschslang”utrustad köksvask så bör man inte, vilket man lätt tror, använda duschsprutinställningen. Då blir man blöt.
Fint väder och trevligt sällskap kommer man långt med helt enkelt!!

Helgens kritiker bjuder jag på här så länge i brist på hundarnas egna sidor (som mamma ska fixa när hon fått lämnat in sin uppsats).

Caddys: “3 år hane m bra proportioner. Maskulint huvud m bra balans. Välutfyllt nosparti. Mandelformade ögon. Välplacerade öron. Aningen kort hals. Bra rygg o kors. Välvinklad fram o bak. Bra ben, mellanhänder o tassar. Rör sig m bra steg men störs av alltför högt hull. Bra päls. Glad o positiv.”

Dizzys: “1 år välbalanserad tik m ett feminint uttrycksfullt huvud. Utm proportioner. Bra stop. Fina ögon. Välplacerade öron. Bra hals o topline. Välställt kors. Välvinklad fram o bak. Bra ben, mellanhänder o tassar. Rör sig m utm aktion o balans från alla håll. Bra päls. Välpresenterad.”