Weeeiiii!!!
Mattes skitunge var riktigt, riktigt duktig ikväll!!! Jag och A tog med oss hundarna ut på den upplysta skolgården för lite träning. Dizzy har lite slagit över i sin laddning vid lydnadsträningen. Hon tycker det är det absolut roligaste som finns och det är väl jättebra, men de senaste dagarna har det resulterat i en hel del pip och svårighet för precision… Mindre kul! Efter lite uirblåsning av energi genom uppletande av kastad kong på stor, mörk plan med högt gräs så gick hon dock riktigt fint och pep väldigt lite.
Ställandet kommer jag få gråa hår av. Vi kommer liksom inte förbi grundstadiet. Jag får klura på det och försöka hitta en annan väg för så som vi tränat hittills är uppenbarligen inget bra för oss.
Platsliggningen är sådär. Hon reser sig inte, men det är en hel del joxande och aktivt jobbande för att få godis och det vill jag ju inte ha! Jag får helt enkelt gå tillbaka lite och träna på absolut stilla liggande ett tag. Dock tänker jag jobba parallellt med uthållighet och stadga på längre avstånd och tid för att nångång hinna klart för tävling.
Så till kvällens höjdpunkt. När vi var färdigtränade tog vi våra pryttlar och A kopplade Caddy medan jag lät Dizzy gå lös. Det är normalt inget jag brukar göra när det är mörkt eftersom det finns så äckligt mycket harar här som behagar komma fram på kvällen och mina hundar är inte viltrena hur mycket jag än skulle vilja att de var det… (Alltså det handlar om att de jagar några hundra meter som värst och sen vänder tillbaka till mig och inte några timlånga drivanden.)
Vi gick förbi stora planen och jag skulle precis till att koppla Dizzy när hon får syn på familjen Hare som satt en bit bort. Jag hinner tänka fula ord om mig själv och ropar samtidigt ett gällt och högt “Diiiizzyyyy” och tror inte ett dugg på att hon ska komma eftersom hon redan hunnit starta… Men hundfan vänder och kommer glatt rusande mot mig!!! Jag sliter upp kongen ur fickan och tokkampar med henne samtidigt som jag ylar ut mitt beröm! Mattes tjej säger jag bara!!! Alla som sett Dizzys totala brist på självkontroll förstår hur stort detta är. Hon mognar min lilla skit!
Valparna mår bra och Silly är en väldigt härlig mamma. Hon tvättar och donar och pussar lätt på dem om de piper och är väldigt beskyddande, men ändå inte alls vaktig mot oss hon känner. När man ser henne med valparna är det svårt att förstå att hon bara gjort detta en gång innan och inte typ varje löp. Det är så självklart för henne hur man ska göra och hon är så avslappnad i rollen som mamma! Jag blir om möjligt ännu mera kär i denna hund när jag ser det!
Min skitkamera vill tyvärr inte fota valpar och nästan alla bilder blir jättekassa. Jag delar med mig av de bästa och hoppas att ni har överseende med kvalitén.
Härliga, härliga valpar! Härliga Silly och helt underbara Dizzy! Visst är det skönt när man får den där känslan av att man har världens duktigaste hund?
11 augusti 2006 0:24Kram
Guud så söta de små bebisarna är !! pussa en massa på dem..skönt när man känner att man fungerar tillsammans med sin hund och det är en härlig känsla när man kan röpa in dem i jakten..
11 augusti 2006 4:39Kramar
Marie
Hej tjejen!
Supergrattis. Har varit ute i verkliga världen utanför cyberspace och är inte helt uppdaterad. Ska läsa igenom vad som hänt hos dig sen senast. kRAAAAAAM
12 augusti 2006 11:29