Min frånvaro här beror inte på att det inte händer saker, för det gör det. Förutom det vanliga med lydnadsträningar, spår och så, så har Silly äntligen kommit hem igen! Hon gick runt ett varv i lägenheten och kollade att allt var som det skulle och gick sen och lade sig i soffan med en ljudlig nöjd suck! Första dygnet hemma verkade hon lite trött. Hon mjölkade fortfarande en hel del och det var säkert inte ett dugg bekvämt så jag kan förstå att hon mest ville vila. Andra dygnet började tuttarna mjukna och krympa och sen dess har det varit full fart tokhund på Silly. Hon bjuder upp till lek i tid och otid med både Dizzy och Caddy, bär och kampar på pinnar, springer som en tok i skogen och propsar ofta på att få träna lite! Det värmer mattehjärtat att se att hon också är glad att vara hemma!
Träningen lät vi bli under veckan då jag tyckte att hon gott kunde få sina helt först, men i helgen har vi börjat så smått. Hon är tokladdad och faller därför ur position hela tiden, men det är inget vi inte kan reparera ganska snart. Jag är tävlingssugen så vi får väl se när vi känner oss tävlingsklara…

Den riktigt stora förändringen här har ännu inte skett. Beslutet är dock taget och det är med en stor sorg i hjärtat jag kan meddela att Caddy ska flytta. Detta är nåt vi funderat lite på sen i somras, men känt att det måste vara det perfekta nya hemmet för att vi skulle släppa honom. Det som verkar vara det perfekta hemmet dök upp på ett lite oväntat sätt och Caddy kommer att få flytta på prov en längre period för att alla parter ska hinna känna att detta verkligen verkligen känns rätt innan han får byta ägare. Han kommer få skrutta omkring lös som gårdshund i Hälsingland. Om allt funkar så kommer han få följa med på ridturer och tränas i blodspår för eftersök. Hela familjen verkar älska djur av alla slag och både hästar, höns och en tik finns på gården.
Anledningen till vårt beslut är inte enkelt och det finns inte EN självklar anledning. Det är en kombination av att husse (Caddy är ju husses hund)jobbar väldigt mycket, de krångligheter det innebär att ha både tikar och hane, de krångligheter att ha tre hundar mitt i stan och att Caddy inte är någon tävlingshund. Han älskar cirkustrix och han är nog den bästa spårhund jag sett, men seriös lydnadsträning är skittrist efter ungefär 30 sekunder enligt Caddy. Att få skrutta omkring och bara få vara med i en aktiv vardag är nog det perfekta livet för Caddy och det är tyvärr inget vi kan erbjuda honom idag.

Livet känns uppochner just nu. Ena stunden kan jag känna att det ska bli så skönt att bara ha tjejerna och slippa det gnagande dåliga samvetet för att jag inte lägger ner samma tid på Caddy som på Dizzy och Silly. Nästa stund kommer Caddy och lägger sitt huvud i mitt knä och då faller tårarna. Han är ju vår mysfarbror och den i särklass mysigaste, gosigaste och sötaste hunden här! Hålet efter honom kommer nog bli större än vi kan ana. Bara beslutet att låta honom flytta gör ju så ont så man vill skrika ibland. Att behålla honom vore bara egoistiskt och i slutänden vill vi ju bara att han ska få ett så bra liv han bara kan och vi kommer att hålla kontakten och hälsa på honom när tillfälle ges. Men ändå, det gör ont.

 

 

 

 

5 Kommentarer till “Förändringar på gott och ont”

1. Annelie skrev:
   

   Både roliga och tråkiga saker händer det hos er ser jag. Förstår att det är skönt nu när Silly är hemma igen. När det gäller Caddy så förstår jag att det är delade känslor. Tycker ändå att ni verkar tänka på honom i första hand och det tycker jag är fint - om än svårt och sorgligt Hoppas det löser sig på bästa sätt.
   Kramar till er alla

   10 oktober 2006 2:12
2. mamma skrev:
   

   Det blir nog bra ska du se, även om det såklart är skitsvårt. Dåligt samvete är aldrig bra i längden, inte för den som har det och absolut inte för den som är orsaken. Som en bonus blir det ju dessutom lättare för oss att hälsa på varandra sen, även om det förstås inte är en orsak att ta ett sånt beslut.

   Hur gick det med din mail? Funkar det nu?

   10 oktober 2006 8:28
3. Lisa skrev:
   

   Nu sitter jag här och tårarna växer så smått i ögonen. Jag tycker att det är så otroligt fint att du tänker på Caddys bästa. Jag hoppas att “familjen” kommer att trivas med Caddy och att han kommer till att trivas med dem!

   Lycka till! Jag förstår att det måste vara enormt tungt.

   10 oktober 2006 11:33
4. Marie skrev:
   

   Ja du det låter inte roligt med Caddy, men samtidigt är det bra att du ser till hans bästa… han kommer att få det kanonbra….
   Det där med chipet är ju en övervägning..jag har ingen aning om vad det kostar att chipa om henne…sedan är jag tvungen att ha en läsare när hon kommer hem för i tullen har de ingen..( jag hade kanske kunnat låna en, men den enda jag vet som har en är AnnaLena och hon bor i Stockholm )jag gjorde den övervägningen att jag ville ha kvar det gamla chipet och köpa en läsare istället..
   Kram
   Marie

   10 oktober 2006 13:39
5. Åsa skrev:
   

   Ojdå nu är man glansig i ögonen igen. Klokt beslut om än ett svårt sådant. Att tänka på Caddy i första hand och se till hans egna behov gör dig/er till en bra och fantastisk hundägare Det är så ofta “man” är egoistisk ur ett mänskligt perspektiv som inte alls gynnar och främjar hunden. Elogen till er och ni kan gått gå raka i ryggen efter ert beslut. Hälsingland låter som ett mysigt ställe för C som vill vara fri i skog och mark och bara mysa. Vilt lär det finnas i massor så eftersök med honom kommer att bli kanon. Hoppas allt klaffar med hans “nya” familj och att alla blir glada i slutendan
   Kul att Silly har kommit hem och är tokladdad. Det måste verkligen värma mattens hjärta Kramar i massor

   10 oktober 2006 14:04

Skriv en kommentar

Namn (krävs)

Epost (publiceras ej) (krävs)

Webbsida