Bestämt
Nu är det bestämt. Caddys nya familj kommer hit på söndag för att stanna över till måndag och då tar de vår nalle med sig. Hjärtat svider fruktansvärt ena stunden och andra stunden känns det skönt att det blir så här och nästa stund vill magen vrida sig utochin. Värst av allt är att se hur Andreas lider. Hans hjärta brister just nu och jag känner mig skyldig fast beslutet är gemensamt. Tårarna rinner titt som tätt, men ändå känns det ju rätt. Vi tror verkligen att det här blir bäst för alla även om vi skulle göra nästan vad som helst för att slippa gå igenom de närmaste dagarna. Jag längtar efter att få glada rapporter från norr om hur bra Caddy mår och mycket de tycker om honom. Att sakna honom och veta att han mår super är nog omöjligt värre än de skrik från mitt inre som når upp till ytan varje gång han ser in i mina ögon med sina mjuka, varma bruna…
Jag inser att nästan alla de hemska känslorna är egoistiska. Jag kommer sakna honom, men kommer verkligen han att sakna mig när han får en helt ny familj att älska? Jag känner mig som en hemskt misslyckad matte och hundägare som inte vänder utochin på mitt liv för att han ska få det “bäst” här, men hur realistiskt är det? De mindre ego känslorna och tankarna är att detta gör A illa och jag hatar att se honom ledsen och att det självklart finns en rädsla för att det inte funkar i den nya familjen och Caddy behöver gå igenom en otrolig förändring i onödan och sen ändå komma tillbaka hit igen.
Känslorna är många, men ett lugn börjar lägga sig inom mig. Det som gnagt på mig så länge börjar närma sig sitt slut och det känns som en lättnad. Jag ser fram emot att träffa U med familj på söndag och jag kan inte tänka mig annat än att det kommer kännas tryggt att lämna över en av våra allra käraste till dem!
För vad det är värt: Jag tycker att ni gör rätt. Ett svårt beslut, javisst, men ett beslut som är taget för Caddys skull och jag tycker att ni är fantastiska! Håller mina tummar hårt att han ska få det bra hos sin nya familj och få stanna där för alltid.
21 oktober 2006 0:32Massor med kramar till er!
Hej! Visste inte att Caddy skulle flytta ifrån er. Men jag håller mina tummar på att han ska trivs med sin nya familj. Tänker på er! Kram
21 oktober 2006 8:33Usch det är verkligen inte ett roligt beslut, men man kan inte i alla lägen tänka på sig själv !! Jag tror att Caddy kommer att få det kanon bra hos sin nya familj !!! Allt kommer att fungera jätte bra !!!
21 oktober 2006 9:43Många kramar till er
Marie
Ni har tagit ett klokt och oegoistiskt beslut för att Caddy ska kunna ha det fint, det är starkt gjort. Allt kommer att gå bra och han kommer säkert att trivas “där uppe i norr”!!!
21 oktober 2006 9:56Kram Sofia och Joya
Det kommer att bli kanon för “nallebjörnen” :)Med det beslutet för Caddys skull, hur skulle det göra dig till en dålig matte?. Adrig i livet! Det är ju tvärtom du ska tänka.
21 oktober 2006 16:19Massvis med kramar
Det kommer säkert att bli jättebra. Ni har tagit ett ansvarsfullt beslut som jag inte alls är säker på att skulle klarat att göra. Vi kommer också att sakna Caddy (mitt första barnbarn ju!), men jag är säker på att han kommer att få det jättebra! Och ni slipper ha dåligt samvete jämt sen.
Kramar till er båda!
21 oktober 2006 20:02Syns du er tøff som har gjort den avgjørelsen, og den er jo rett. Ønsker Caddy lykke til i nytt hjem og krysser fingrene for mange hyggelige oppdateringer fra nord. Sees om 4 uker:-))
21 oktober 2006 22:18Klemmer fra oss
Jag håller tummarna för att allt ska gå bra med Caddy i hans nya familj. Att han ska få trivas som fisken i vattnet och bara ha det alldeles underbart! Ta det lugnt nu både du och A och se hur det blir. Försök att tänka lite positivt i allt, och njut av den sista tiden med Caddy.
Mvh Lisa Eskil och Isak
22 oktober 2006 20:48Jag förstår precis dina tankekval, men tycker precis som de andra att ni tagit ett strongt beslut. Vete katten om jag hade klarat det.
Ha det gott. Tänker på er och skickar tröstekramar.
23 oktober 2006 10:28Lova att berätta när du får rapporter från Caddys nya, go’a liv!