Avsked
Han har åkt nu. Vår nalle fattas nåt helt enormt.
Familjen kom igår och de är lika trevliga och vettiga allihopa. Lugna människor med fötterna på jorden och logiska tankar om hunduppfostran. Caddy älskade dem redan från start precis som alla andra han träffat, men mamma Ulrika var nåt särskillt och hennes lugn fick även Caddy att sansa sig och titta henne djupt in i ögonen. Att hon sen redan första promenaden var oerhört konsekvent och tålmodig angående hans dragande i kopplet gjorde nog att han fick ett gott förtroende för henne och insåg en gång för alla att hon är boss. Han följde glatt med dem och hoppade in i deras bil som om det var det mest självklara i världen.
Allt har känts sådär skönt och självklart hela tiden de var här och de har mitt fulla förtroende och jag litar på att de kommer ge vår Caddy ett underbart liv. När vi vinkat av dem vid bilen så brast det för både mig och Andreas i samma ögonblick som vi vände oss om och började gå mot dörren. Utan Caddy. Vädret är förvånansvärt passande. Det regnar, är grått och blåsigt, men med en ljummen, vänlig vind. Precis så känns det. Pissigt sorgligt och hemskt grått, men samtidigt ett sorts lugn och en övertygelse om att allt kommer att bli väldigt, väldigt bra! Jag längtar redan efter att få åka och hälsa på honom och hans nya familj!
Hejdå Caddy! Nu börjar en ny tid…
Hej
23 oktober 2006 13:18Det känns alltid lättare efteråt och Caddy kommer säkert få det jättebra!!
Kram Tina
Jag tror precis som Tina att Caddy kommer att få det jätte bra.. Det är bara att försöka ta nya tag och se framåt..
23 oktober 2006 13:48Kramar
Marie
Det låter som om Caddy får det toppenbra! Jag provar på livet med två hundar den här veckan, tycker inte jag gör annat än att är ute och går..;o)
23 oktober 2006 15:17Tråkigt med Caddy, men man måste se framåt & vilket som är bäst för alla parter… Jag tipsade en tjej som letade efter hund åt sina föräldrar om din ras, gav henne länken till din sida så hon skulle se hur vovvarna ser ut. Undrar om det kan vara hennes föräldrar som fått en Caddy med sig hem. Lustigt sammanträffande i sånafall
Kan tänka mig att dagen känns trist efter ett sånt beslut. Men jag ger en stor kram till dig för ditt mod & dittförnuft.
Det kommer bättre dagar.
Tusen tack för orden hos oss!
Kram LISA & RUT
23 oktober 2006 15:53Väldigt ofta blir saker och ting inte som man tänkt från början. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att det blir sämre. Jag förstår att det känns tomt nu. Ta hand om varandra, och försök fokusera på allt positivt i det hela. För det finns mycket!
Kram till er båda!
23 oktober 2006 17:53Tittar in för at leverera en kram och för att säga att ni är underbara människor som ser till Caddys bästa. Det kommer att bli toppen när smärtan lagt sig.
23 oktober 2006 20:20Kram
Det låter som han kommer att få ett jättebra hem! Kram
23 oktober 2006 20:31Förstår att det är oerhört tomt, smärtsamt och “konstiga” tankar…men ni har ju gjort något heroiskt
Ni har tänkt på Caddy och därmed är ni fantastiska. Självklart kommer allt att gå bra och att Caddy kommer trivas är ju även det självklart. Att hämta hem en hund på prov, fungerar “nästan” aldrig i praktiken eller hur? Inte heller kommer det att kunna motstå denna fina, goa, vackra kille som de ni har hemma. Ni har gjort rätt! Se framåt och gläds åt dina tjejer och åt att Caddy har börjat om i Hälsingland.
23 oktober 2006 22:22Många kramar
Har du fått nån rapport från norr? Hur har det gått? Bra, misstänker jag, men är lite nyfiken ändå.
24 oktober 2006 17:29Nei, nå begynte jeg å grine også. Vet akkurat hvordan det er. Det er overhodet ikke godt, samtidig som det faktisk er det - underlig følelse.
24 oktober 2006 21:24Klemmer fra alle oss
Tröstekramar och en rejäl uppmuntransklapp på axeln, för det är banne mig inte lätt att lägga sina egna (egoistiska) känslor åt sidan och enbart ha hundens bästa för ögonen.
25 oktober 2006 9:31Lycka till, Caddy, och även ni, Sandra och Andréas - nu börjar ett nytt liv för er alla!
Kramar från oss.