Oh jisses så skönt! Jag har precis skickat på send-knappen och skickat iväg ett mastodontarbete i psykologi och lättnadskänslan är obeskrivlig! Det blev nog t o m rätt så bra!

Dizzy har idag tagit död på pipleksaken hon fick på kursavslutningen förra veckan. Den höll ändå förvånansvärt länge! Någon ny pipis blir det nog inte dock. Jag är allvarligt allergisk mot dem… ;)  

Det jag tycker allra sämst om på vintern så är det allt förbannat grus som det envisas med att spridas överallt. Anledningen är ju som känt för att förhindra halka. Jomen tjena!!! Är det nåt som är halt så är det ju gruset!!! Och det är inte som alls som is. Is finns för det första sällan i Göteborg alls och gör det det så är det oftast fullt möjligt att gå förbi fläckarna. Gruset det ligger överallt på varenda gångväg och i ett tjock lager. Det går inte att gå runt det om man inte vill gå i det geggiga gräset. Halkar man omkull på is så gör det sannolikt rätt ont och man blir troligtvis ganska blöt, men trillar man på gruset så får man skrapsår både lite här och var och blir dessutom rätt så skitig. Ishalkan kan man dessutom skydda sig emot med pensionärsbroddar på skorna. De funkar nog inte på gruset…
Tja ni förstår att jag inte är en vän av grusning. Särskillt inte idag när jag nyss gjort årets första vurpa och landat på knän och händer och det gör oooont!

Positivt och mycket roligare var det korta träningspass jag tog med tjejerna på “vår” plan nyss! Det blev platsliggning, kvarsittning och fjärr. Platsen var fin med båda. Silly tycker det är världens enklaste moment och nästan somnar, men Dizzy har ju som känt inte lika stor fallenhet för momentet. Idag såg det dock fint ut trots att en glad flat med tillhörande barnvagn passerade på kort avstånd och Dizzy gav skall, men tystnade när jag sa åt henne och låg tryggt kvar. Gulletjejen!
Fjärren har jag tragglat en hel del med Silly. Mest då ställandet från liggande och sittande som tog oss lång tid att få till alls. Nu är ställandet från liggande riktigt fin och från sittande iaf hyfsat. Det är lång bit kvar till detta är stabilt och funkar på 10 meters håll dock…
Dizzy har superfina sitt från ligg och stå från ligg. Även stå från sitt är fint och sitt från stå är ok. Däremot läggandena är skitfula och otroligt långsamma. Detta är nog pga all vår träning på platsliggning skulle jag tro och de snabba läggandena hon har haft ända tills nyligen går nog ganska snabbt att få tillbaka. Jag funderar lite på om det kan vara dags att gå vidare i platsträningen och lära Dizzy att ligga med huvudet mellan tassarna och lägga ett nytt kommando på det istället för ligg-stanna  som jag använt hittills. Det är ju en plan jag haft hela tiden, men som jag inte bedömt att hon varit mogen för förrän nu. Skillda kommandon gör ju dessutom skillnaden mellan platsens fokus på stillhet och stadga och läggandenas fokus på snabbhet och exakthet mycket tydligare. Nåt att fundera på medan jag pluggar företagsekonomi…

Jag har fått en ny dator. Bättre begagnad, men hästlängder och ljusår bättre och nyare än den gamla. Iaf om man frågar A… Jag tycker nog den låter lite illa och i överföringen av allt jag sparat på den gamla så ändrades ordningen och allt är ett enda hullerombuller och jag tror jag ska bli knäpp. Usch, va gnällig jag är! A har ändå fixat datorn nu på eftermiddagen, sen gått en långis med tjejerna i skogen och nu står han lagar mat. Allt för att jag ska kunna koncentrera på pluggerierna. Han är bra gullig min A!!

Pluggerier är ungefär vad mitt liv består av nu. Terminen närmar sig sitt slut och alla ämnen har givetvis mer eller mindre klumpat ihop allt som ska göras till nu. Veckorna fram till jul är minst sagt hektiska och allt annat får helt enkelt komma längre ner i prioriteringsordningen just nu. Även hundarna får lida av det tyvärr. Inte så att de lider skulle jag tro, men någon bra, genomtänkt träning blir det ont av ett tag nu. Givetvis får de långpromenader och aktivering av olika slag ändå och våra småpass inomhus fortsätter vi givetvis med. Dessutom har jag kommit igång att cykla med dem. Jag har dem lösa mer eller mindre hela tiden och de verkar tycka det är skitkul båda två. Vi växlar mellan att köra i “fria sträckor” i långsam trav där de kan stanna och nosa och dona om de vill, till att köra sträckor med snabb trav och spurter med snabb gallopp där jag skickar upp dem i gräskanten bredvid cykelbanan. Vid möten är det bara att säga åt dem att gå bredvid cykeln och då gör de det. Lite kaxigt är det att komma cyklandes med två hundar springandes “fot” bredvid cykeln och inte bry sig ett dugg om nåt runt ikring. Båda två tar arbetet att springa med cykeln på största allvar och Dizzy bryr sig inte ens om att boffa på hundar!

Längtan efter julen har infunnit sig. Dels gillar jag julen i största allmänhet och dels är det alltid underbart att få umgås med familjen. Att sen ha skolspurten avklarad och tid till ordentlig träning med hundarna igen gör ju inte att längtan blir mindre direkt. Nu håller vi bara tummarna för att tjejerna antingen börjar löpa typ imorgon eller kniper igen till nyår eller så. Löptikar och hanhund (som inte är riktigt lika gullig som Caddy när det gäller tjejer som luktar gott) i samma lägenhet hela julen kan bli aningen ansträngt och inget vi önskar oss. Båda två visar en hel hög med tecken på att det ska börja vilken dag som helst, men det har jag tyckt i flera veckor nu och jag inbillar mig nog en hel del… 

Jojomen, det är jag och Dizzy det. Vi som borde ha vunnit eller åtminstone varit bland de tre bästa på avslutningstävlingen igår kom bland de sista. Dizzy var inte sig själv när vi klev ur bilen, utan var splittrad, ofokuserad och, för att vara hon, seg. 
På platsen skällde hon först och reste sig sen precis innan tiden gick ut. Det var väldigt länge sen hon gjorde det senast. Momenten sen bestod av linförighet, inkallning, ställande under gång, inkallning med föraren sittandes på en stol, hopp, slalom mellan koner som var köttbullepreparerade på undersidan och ett valfritt trix. Linförigheten var kass. Hon gick fint korta stunder, men nosade i luften, svävade ur position, satt inte i alla halterna osv… Den släta inkallningen var snygg förutom att hon knödde i mig i ingången. Den andra inkallningen tjuvstartade hon på men var annars snygg. Ställandet var över förväntan t o m! Hon stannade skitsnyggt och snabbt på mitt handkommando, men tog efter en stund ett par små steg och stod inte helt still i min ingång. Det är inte ett dugg konstigt med tanke på att vi hittills inte kommit längre i träningen av ställandet än att vi tränat bara själva ställandet. Stadgan finns inte alls så stegen var inte konstiga. Hoppet som var det nya, var en klockren 10a. Slalomen gick som väntat inte så himla bra. Det var ingen som visste att det var preparerade koner och alla blev nog lika förvånade när hundarna var tokintresserade av konerna! Dizzy var smart och försökte apportera konerna! Gulletjej!
Och så trixet då. När vi precis innan fick veta vilka momenten var, så började min hjärna spinna i hopp om att komma på nåt trix jag lärt Dizzy. Det var blankt. Hon kan inte ett skit! Så det fick bli det vi tränat under dagen, dvs apport av läskburk. Jag placerade husse med en burk i näven på 20 meters avstånd och skickade Dizzy på “hämta” och hon sprang ut så fint och kom tillbaka med burken som om hon inte gjort annat! Det var kvällens höjdpunkt kan jag säga! Lite surt att jag inte lärt Dizzy nåt kuligt alls. Caddy kan ju hur många konster, trix och lustigheter som helst! 
Tja, som pris fick vi en piplekak i form av en pommes fritesbytta och en söt reflex. Dizzy älskar givetvis sin pipis och skruttade omkring här hela kvällen med den i munnen. Som tur är så piper hon väldigt lite med den! Och lite som svar på mammas kommentar på förra inlägget så är Dizzy förvånansvärt mjuk i munnen så jag tror vi ska slippa ölfontän på jul. ;)  Och nä, jag är inte besviken för att det gick dåligt igår. Tjejerna visar tecken på att börja löpa när som helst och jag tror att det är det som spökar för Dizzy.

När jag läste i Agnethas blogg tidigare idag kom jag ihåg nåt jag helt glömt. Min lillebror är ingen hundtok som jag och mamma alls och tycker nog mest att hundar är i vägen och är jobbiga. Särskillt våra. Dizzys förmåga att bära på allt, logiska som ologiska saker, gjorde dock lite intryck på honom och jag lovad att till jul så skulle jag lärt henne att gå till kylskåpet, öppna det och därur leverera en kall öl till honom. Det tyckte ju t o m han var skitfräckt, men trodde nog inte riktigt att jag skulle kunna lära tokfian det. Lite mer påläst om klickerträningens närmast oändliga möjligheter tänkte jag att det är ju ingen konst att lära en apporttokig hund som Dizzy. Sen glömde jag bort alltihop. Till idag. Nu är det verkligen inte så långt kvar till jul och det var inte annat än att genast sätta igång och träna. (Vad gör man inte för att undvika pluggandet lite till…? ;)) Nån ölburk eller flaska för den delen, hade vi givetvis inte hemma, men en liten konservburk majs fick bli första objektet. Inga problem att hålla, lyfta eller bära sa Dizzy! Silly var givetvis med hon också och jag trodde inte att hon skulle vara intresserad av att ingå i projektet, men det var hon så nu har jag två framtida ölhämtar hundar!
Nästa delprojekt är att lära sig öppna kylskåpet. Nu vill jag givetvis inte att mina hundar ska kunna öppna kylskåpet när jag inte vill det, så jag använder en snodd som de ska dra i. Mitt kylskåp är bara halvhögt och därmed för högt upp och frysen känner jag inte för att träna på så det fick bli vaskskåpet tills vidare. Det här var knepigare. Jag klickade först för att de tittade på snodden, sen duttade på den och sen fastnade Dizzy i det läget. Det tog flera omgångar á några minuter innan hon fattade att hon skulle öppna munnen. :) Silly var snabbare, men det beror nog mest på att hon ständig ”mumlar” när hon funderar när vi klickertränar! Sötsillen! Nu kan båda hundarna gripa snodden innan klicket kommer och vi stannade där för idag. Det var ett tokroligt projekt att börja med en grå tisdag iaf! Vi ska nog hinna klart innan julafton.