Sömning Dizzy och avundsjuk Sill
Jodå, vi är hemma igen från veterinären och allt gick bra. Dizzy satt som ett ljus vid ögonlysningen och hon fick ua där. Nöjd matte med en tung sten mindre!
Sen fick hon lugnande och somnade superfort och lite väl tungt så det blev fart på röntgentjejerna som gjorde sitt jobb snabbt och effektivt för att kunna väcka fröken igen. Jag hann få vansinnigt ont i magen för är det nåt jag är rädd för så är det att de inte ska vakna vid sövning eller när de fått lugnande. Det var inte ens meningen att hon skulle somna helt och dosen hon fick var normal. Det var aldrig nån fara, men otäckt är det ju ändå…
Allt såg fint ut på plåtarna och hon vaknade fint upp igen och kom sig på fötter och vinglade sen runt och pussade alla i rummet! Inga hårda känslor här inte! Sötnosen.
Nu är det bara att hoppas på att avläsarna på SKK tycker att plåtarna såg bra ut också så hon får ett fint resultat på HD och AD.
Väl hemma så fick Dizzy äntligen mat (hon har suktat och vart hungrig sen igår ju!) vilken hon knaprade i sig och sen klättrade hon upp i soffan och somnade med en djup suck. Nu sover hon som en stock, men vaknar som vanligt varje gång jag rör mig. Skönt!
Silly var svartsjuk redan imorse när jag traskade iväg med Dizzy själv och när vi sen kom hem igen och Dizzy pysslades om med mat och mys i soffan så surade Sillen till och gick och lade sig i fåtöljen och tittade åt andra hållet! Det var nåt nytt. Avundsjuka är de båda två och de är duktiga på att alltid komma och tränga sig in när den andra får uppmärksamhet, men sur har hon inte blivit förut! Fast det släpper nog sen när hon ska få följa med på långis själv och gå ett ordentligt lydnadspass… 
Det där med avundsjuka känner jag igen. Ludde som i många år varit ensam och inte direkt gillat att gosa, kommer numera ofta och vill gosa
Silva däremot vill alltid vara i centrum och när jag bara vill vara med Ludde blir hon så avundsjuk att hon nästan blir sur (precis som du beskriver om Silly).
1 november 2006 19:32