Regnhelvete och gnäll
Det regnar och regnar och regnar och regnar och så regnar det lite mer. Sen kommer det ett uppehåll och med det menar jag duggregn och sen kommer det en störtskur. Och sen börjar det om från början. Det stod i tidningen häromdagen att det inte blir någon vinter i Göteborg i år. Det har varit så milt så länge att det kommer hinna bli vår innan kylan kommer. Det betyder att det kommer att fortsätta regna och vara runt 8-10 plusgrader till typ maj. Fy faan! Visserligen tar jag varningar om global warming och sånt på fullt allvar och visst går vi mot varmare tider, men den här vintern är för extrem för att ha med det att göra. Tror iaf jag. Jag läste nånstans för ett tag sen att det inte varit en så här varm och blöt vinter sen 40 el 50talet. Men det innebär ju faktiskt att det inte var speciellt länge sen ju. Nä, jag oroar mig inte. Jag gör min lilla bit för att inte påskynda växthuseffekt och liknande, men regnet gör mig totalt galen!!! Jag ska ärligt erkänna att jag inte tränat vettigt sen kursavslutet i början på december och det har bara blivit spår, långprommisar, lite uppletande och skojträningar. Men hur lockande är det att kliva ut på en plan som man behöver vadarstövlar för att kunna gå på? Kängor är naturligtvis inte att tänka på då man sjunker ca 7 centimeter ner i gräsgyttjan. Stövlar funkar av samma anledning lika illa eftersom de har en tendens att stå kvar där man först satte ner foten och nästa steg tas med endast strumpa på foten. Grusplanen där vi normal håller till när det är för blött för gräs är lika illa den numera. Asfalt tränar vi på ibland, men jag kan inte med att träna snabba lägganden, inkallningar osv på ett så hårt underlag. Inte mer än någon udda gång iaf.
Tjejernas halvsyster/halvmoster Silva har provat på ytsök. Det är ungefär vad vi kör när vi lägger spår eller gör upplet. Skogen är inte blöt, den är dränkt. På vissa håll är det så mycket vatten att hundarna kan simma där stigen normalt går…
Silly som började löpa på väg hem från Kalmar på årets första dag börjar nu närma sig höglöp. Hon skulle visserligen glatt och villigt ställa upp på att jobba och har inga koncentrationssvårigheter trots löp(något jag är superglad i!), men hon ligger nöjt i soffan på rygg och trynar. Hon kräver normalt inte mycket, även om hon blir glad när hon får det, men nu kräver hon bara att få gå ut och kissa ibland. Det är skönt. Mycket skönt. Dizzy är nämligen inte ett dugg sån. Hon kräver massor! I måndags sov hon gott mest hela dagen och var nöjd med en längre promenad, men nu är hon laddad till tusen och önskar sig både ett långt spår, en härlig skogspromenad med bus och ett längre pass på en lydnadsplan. Jojo, jag uppskattar detta hos henne. Normalt sett iaf. Nu orkar jag inte riktigt med hennes energi när det inte tycks finnas nåt bra sätt att göra av den på. Inte ens hon vill vara ute när det regnar småspik underifrån och blåser så öronen står rakt upp…
Nu börjar jag väl låta mer än lovligt gnällig. Det är egentligen inte meningen. Livet är bra på alla möjliga sätt förutom just vädret då. Jag är supersugen på att komma ut och träna vettigt igen och längtar massor till tävlingsstart! Ett ridhus eller gympasal vore gott att ha nu. Nä, nu ska jag sluta gnälla! Jag har skrivit en lång tränings-/målplan var för tjejerna och det är bara till att börja på det som går att göra inomhus och be till gudarna för lite torrare väderlek så vi kan flytta ut träningen snart! Det första och största projektet är att gå tillbaka till ruta minus tre med Dizzys platsliggning. Den är helt klart vår akilleshäl och något som inte alls gått bra eller befästs på ett bra sätt. Nu ska jag med klickern i högsta hugg börja om från början och göra allt noggrant och rätt!! Basta! Om vi ska kunna tävla någon gång så krävs det ju att hon kan ligga på platsen…
Hoppas ni andra har bättre väder än jag! 
Jorå, jag har bättre väder (förstås, du bor på fel sida Sverige!). Lite duggregn idag, inte värre än att man står ut, och gräsmattor och skog går fortfarande utmärkt att använda.
Jag tror på det där med kriterieplan. Det är så lätt att frestas att öka svårigheten för snabbt när ett steg går bra. Har man det nedskrivet är det lättare att ta ett litet steg taget och dessutom lättare att se hur långt man behöver backa när det ändå blir fel.
*mamma ger råd*
11 januari 2007 15:36Du är inte alls olovlig gnällig! Du klär bara det i ord som många andra av oss också tänker om detta förbenade väder!!! Här har det t.o.m. kommit snöblask idag:(
Raffa var nästan färdig drillad vid samma ålder. Men denna gång hade jag tänkt skynda långsamt men inte riktgt så här lånsgamt som det usla vädret bidragit till… Tur att man har något att skylla på 
Simma lugnt! Kramis
11 januari 2007 19:20Vi har också mest tränat spår och uppletande i vinter då det inte varit inspirerande med någon lydnadsträning. Jag måste ta tag i Zorbas lydnad då den bara är på basic ännu
Ja om du tycker att snö blaks är roligare så kanske jag har bättre väder *LER* MEN jag har turen att ha ett ridhus, men någon träning som har varit vettig har det inte blivit för det !!!
11 januari 2007 20:32Ha det gott !!
Kram
Marie
Inte visste jag att Götet blivit värsta blötväderregn staden;) Det är inte dåligt vad det har regnat hos er denna höst/vinter (läste för visso din blogg 12/1 och att ni har bättre väder än idag, men ändå). Att backa i träningen är väl aldrig fel:) När polletten trillat ner för Dizzy kommer hon att vara tokstäker och det är väl värt all väntan och träning?:) Alla träningsmedoder för ytsök är alltid bra;)
12 januari 2007 17:46Kram på er alla