Myssöndag och harjakt
Gårdagen var en riktigt mysig dag med sovmorgon, besök hos A´s bror, sambo och underbara och busiga dotter. Vi bjöds på kladdkaka och underbart kaffe och en lång stunds bus och lek i barnrummet. Hemma igen lagades en god middag och sen en ordentlig långis med hundarna. Minusgraderna nöp i kinderna och det var läskigt halt bitvis men jag tycker det är helt underbart att gå långrpromenad i mörkret och tystnaden med A och mina älskade tjejer! Himlen var stjärnklar och våra andedräkter bildade moln. Dizzy fick sig ett pass med uppletande och ett med stadgeträning. Både och gick riktigt bra och efter att ha tappat all stadga som vi så hårt jobbat för så har vi på några dagar bara nästan kommit tillbaka till där vi var igen. Duktig tös! Uppletadet går framåt också. Jag kör bara med ett föremål i taget och i enkla långa korridorer än så länge, men jag jobbar mest med henne sittandes kvar medan jag själv går ut med föremålet och sen skickar henne. Det ger inte lika mycket taggning eller synintryck och dessutom får vi stadgeträning på köpet. Det funkar i vilket fall som helst bra!
Hemma igen gjordes te och vi spelade fia med superknuff innan det var lagom dags för sova. En härlig dag där egentligen inget särskillt hände eller något särskillt bra gjordes, men ändå alldeles lagom och sååå skön! ;9
Idag började dagen inte alls lika bra. Inte ett jävla dugg bra. På morgonprommisen så stack båda två på en hare. De har inte jagat nån av dem sen i början på sommaren och de har kännts så stabila och duktiga när det varit vilt i närheten hela hösten. Antagligen hade jag väl börjat slappna av alldeles för mycket för idag var det ingen idé att ens ropa på dem. De hörde mig inte… Haren stack upp precis framför näsan på Dizzy och givetvis startar hon då. Hade det inte varit för att Silly också startade tvivlar jag inte på att jag hade lyckats vända Dizzy, men nu var det kört. De stack säkert inte mer än kanske 500-700 meter innan de vände och kom tillbaka, men det är 500-700 meter för mycket. Svinförbannad kopplade jag upp dem och drog med dem hem i stramt koppel och stängde in dem i sovrummet. Jag blir så tokförbannad att jag ser rött och att jag går hem och stänger in dem är minst lika mycket för att skydda dem från min ilska som för att förklara på ett tydligt sätt att så gör man då fan inte. En halvtimme och ett par koppar kaffe senare släppte jag ut dem ur sovrummet och gav dem frukost och det är två fjäskiga tjejer här nu. I eftermiddag ska jag ta ut dem en och en och gå till samma ställe där de stack och träna kontakt och inkallning på ett positivt sätt och belöna med jakt efter boll och köttbulle.
Jag vet inte vad som är värst, att jag slappnar av så mycket så att de får chansen, att jag inte fick stopp på dem eller för att jag blir så fasligt arg. Det hjälper ju inte direkt… Gah! Nej, det är bara att ta sig i kragen och börja om i viltträningen. Det har ju faktiskt funkat väldigt, väldigt bra ända till nu så antagligen har jag ju inte gjort så speciellt fel iaf. Och nu ska jag förhoppningsvis inte slappna av för mycket heller…
Huja, jag bävar för den dagen Wilma sticker efter vilt… om hon nu kommer att göra det. Tur att dom kom tillbaka i alla fall. Ha det gött
22 januari 2007 15:47Ni verkar ha haft en härlig helg. Inte kul när hundar jagar vilt och ännu svårare är det att få ur dem det *vet*
22 januari 2007 19:25Ha det gott hela gänget!
Kramis
Du kunde ju fått har-stek…
Nej, skämt åsido, sånt där är inte roligt alls!!
22 januari 2007 20:24Jag har spelat Fia med knuff och Fia med hutt, men vad är Fia med super-knuff???
Ha det bra!
Usch, jag förstår alltför väl din frustration och ilska; Bucks verkar skita i viltet *peppar, peppar*, men Xsita … Numera får hon mycket sällan vara lös, utan i långlina. Då - och bara då - kan jag slappna av åtminstone lite grand.
Ha det gott - kramar.
23 januari 2007 2:59Men, hittar du nån bra metod (som jag inte prövat) så tipsa gärna om den.
Och du - jag undrar också var Fia med “superknuff” är.
Håller med om skithundar som jagar vilt. Min lilla räka har aldrig sett viltet levandes och springades utan går på vittring och spår. Få ur henne det, kan bli problematiskt
Hoppas dina tar sig i kragen och skärper sig som förut angående viltet.
26 januari 2007 15:06Ha en härlig helg!
Kram
Hmm, jag kan bli VANSINNIG när Malva inte lyssnar (det händer som tur är inte med Banza iaf…), men sen vänder jag alltid ganska fort ilskan mot mig själv istället och känner mig som en dålig matte. =)Har du hunnit kolla ngt i boken? Kram!
28 januari 2007 21:35