LydnadsDizzy och agilitystart
Igår tog jag med mig Dizzy ut i vårsolen och tog ett ordenligt lydnadspass. Efter att inte ha tränat mer än korta pass och ofta utan någon riktig plan annat än vid “pillträningen” inomhus så trodde jag inte att hon skulle hålla ihop nåt vidare under ett längre pass, men tji fick jag för jisses vad duktig hon var! Hennes fria följ som jag pillat och pillat med sen hon var liten och aldrig pressat och aldrig utmanat egentligen, börjar kännas helt underbart! Hon har en bakdelskontoll som känns ljuvlig och en iver att hålla positionen som känns som en enda stor flirt med mitt ego! 
Sånt som jag aldrig fick till med t ex Caddy är inga problem med Dizzy. Att hålla kontakten är så naturligt för henne att hon nästintill aldrig gör det och när det händer så är det pga av någon större störning men inte ens då faller hon ur position. Att hålla glöden uppe och inte tröttna är heller inget problem. Jag kör visserligen fortfarande inte några långa program utan belöningar mitt i (o kommer väl aldrig göra det i nån större utsträckning), men om hon slarvar och jag håller inne med belöning kan hon lätt göra 5-7 repetitioner på exakt samma rörelse utan belöning och utan att tappa i intensitet. Tvärtom så jobbar hon hårdare för att göra rätt!
Stabiliteten börjar falla på plats också och även om vi har en bra bit kvar till ett elit-ff så är hon klart klar för Lk1 och 2 i det momentet.
Förutom ff så körde vi lägganden där vi backat tillbaka efter att ha fått problem med att hon slänger sig i backen men hänger kvar med armbågarna i luften och vi fick till snyggare lägganden men tappade då givetvis samtidigt i fart, men det kommer sen. Några inkallningar och lite fjärr körde vi också och även det ser fint ut. Inkallningens problem för tillfället är att om det tar för lång tid från att jag vänt upp till kommandot kommer så blir hon osäker och lägger sig, men det blev bättre efter ett par repetioner och tiden på tävling brukar ju vara minimal så jag oroar mig inte. Fjärren vi kör är än så länge precis framför mina fötter och mest bara sitt-ligg-sitt med nåt enstaka stå bara för att inte fastna för mycket på sitt el ligg. Jag kan inte påstå att vi har någon stabilitet i det momentet alls ännu, men hon jobbar ivrtigt så det ska nog falla på plats ganska snart. Gårdagens sista moment var apporten för Lk1 där svårigheten ligger i att inte gripa innan kommando och så den eviga, äckliga platsen som jag fuskat att träna en lång period igen… Alltså eftersom det är platsen som är hindret för att anmäla till tävling kan man ju tycka att jag borde träna den mest hela tiden, men så intelligent är tydligen inte jag. Dels är det ett rätt trist moment att träna och dels har Dizzy toksvårt för det och då blir det ännu tristare. Gah! Bara att ta sig själv i nacken och träna oftare, bättre och mer!!!
Som belöning fick Dizzy den nya snörbollen som jag av någon anledning kunde kasta jättelångt (jag är normalt riktigt kass på att kasta) och Dizzy tokälskade den!
Igårkväll var det då dags för uppstarten på vårens kurs, dvs nybörjaragilityn. Trevliga och vettiga instruktörer (2 st + en hjälp), trevliga kursare med några udda raser (sheltie, cocker, jack russel, berner, golden, dv schnauzer o faraohund). Igår var det bara teori, men det kändes som att det här nog ska bli en kul kurs och jag ser fram emot nästa vecka och att få se alla hundarna! Andreas har dessutom äntligen bestämt sig för vilken hund han ska köra och det blir Dizzy! Jag har sagt att han får välja själv, men trodde han skulle välja Sillen eftersom han nog skulle föredra den lättarbetade hunden man slipper hålla benkoll på hela tiden. Han tänkte helt annorlunda. Han har verkligen klurat på det här och kommit fram till att vill han sen tävla i agility så har han en möjlig stjärna i Dizzy medan Silly aldrig kommer att bli lika snabb och dessutom inte har lika många aktiva år kvar framför sig… Det ska bli skitkul att se dem ihop och jag hyser inga tvivel om att de kommer att lyckas om de kliver ut på en tävlingsbana en dag! Själv ska jag mysa och ha kul med Sillen. Jag har inga som helst planer på att tävla, men visst, vem vet?
Men det är ju myyyyycket roligare och enklare att träna moment som redan går bra! Så gör jag med. Dom andra förtränger jag tills jag inser att jag måste, och då blir det ju ännu tristare…
Jag tränar jätteofta på ställande, för det är Carrey skitbra på. Det är bara det att det momentet finns ju inte ens i trean!
13 mars 2007 13:50Wow! Vilken skön känsla du måste ha haft på planen med din lilla “rödluva”
Träning ger färdighet märkte ju, nu är det som sagt bara ta tag i platsen och sen jädrans 
Hälsa honom så gott!
Kul att Andreas och Dizzy ska starta sin agility karriär
Ha en ljuvligt bra vecka!
13 mars 2007 14:28Kramis
Åh vilken härlig känsla när allt går så där “lätt”! Inte dumt alls med lite ego-flört
Hoppas det går bra för er alla fyra på nya kursen!
13 mars 2007 16:36Hoppas ni får en vecka full av mysiga vårtecken!
Kram
Vad roligt att det går så bra med lydnaden!
Roligt att A tänker köra med Dizzy, det kan nog bli ett toppenekipage på agilitybanorna. Agility är väldigt roligt, och jag tycker att det stärker samarbetet mellan förare och hund på ett trevligt sätt. Isak är alldeles galen i agilitybanan, och skulle nog helst av allt vilja bo där… Eskil däremot tycker inte att man behöver springa ihjäl sig, för honom är det viktigare att det blir rätt till skillnad mot Isak som tycker att huvudsaken är att det går fort och tufft.
Kram!
Ps. Fint det blev utan det grå på “Saz sidor”!!
13 mars 2007 18:09Hi hi det finns nog ingen som börjar med agility och som INTE blir fast. Det är kanonkul och det är verkligen ett samarbete med fingertopps känsla hos både hund och förare. Tro mig du kommer att vilja tävla.
14 mars 2007 10:44