Hundschampoo är ett kapitel för sig. Jag har svårt att hitta schampoo som jag trivs med till mig själv och är minst lika kinkig när det gäller hundarna. Jag tycker många hundschampoon är allt annat än vad som lovas på flaskan. Antingen har de dålig rengörande effekt vilket suger när man har en skitälskande Dizzy med stor vit krage och helvita framben, eller så blir pälsen elektrisk eller flygig, eller så känns de torra och fonskiga efter bad. Sen finns det då schampoon som luktar så starkt att iaf jag tycker det är äckligt. När jag sen hittade mitt älskade bananschampoo blev jag smått salig för verkligen alla kriterier uppfylls av detta! Den vita pälsen blir kritvit, de är mjuka och rena men varken flygiga eller elektriska efter bad och så luktar det ljuvligt! Det matchande balsamet är perfa att köra i krage och brallor, särskilt på Caddy, för att göra det mer lättborstat speciellt vid fällning. När vi flyttade tillbaka till västkusten blev jag glad när jag hittade schampoot i djuraffären även här. När jag förra veckan skulle köpa var det dock slut och de skulle inte köpa in det mer…. Visserligen fick jag gärna beställa, vilket jag också gjorde, men då krävs det ju framförhållning för att få hem det när det börjar sina hemma… Surt. Nu måste jag nog försöka hitta ett nytt schampoo med andra ord.  
Tja igår var vi iaf och hämtade det beställda schampoot och idag tog vi ett gemensamt ryck med våra skitiga hundar. Tjejerna var först ut och min ängel A badar, jag tar emot och torkar och promenerar en kortis medan han badar nästa. Silly torkar fort och det sista tar jag med fönen och sen är det dags för klippning av fötter, svans och armhålehåren (hon får lååånga fjomsiga tofsar där!). När jag klippte sista foten så ryckte hon till lite, vilket hon gör mest hela tiden, stilla är hon inte, och jag lyckades på nåt vis klippa henne ordentligt rakt i stora trampdynan!!! Först trodde jag inte att det gått hål och tyckte hon var fjompig när hon tjöt till, men sen började blodet droppa rätt ordentligt och jag insåg snabbt att jag måste vara världens allra sämsta matte! Uscha, stackars mattes gumma. 
När det värsta blodet stillat sig så det gick att se hur illa det var så visade det sig som tur var att jacket inte var så farligt och jag klippte bort fliken som blivit för att det inte ska fastna onödigt med skit under den och nu är det ett runt hål på ca 1 cm mitt på trampdynan. Det är inte djupt alls, men det sitter ju så jäkla dumt! Hon haltar inte alls så det gör nog inte ont, men jag har satt bandage på efter bästa förmåga (vetflexen var slut) för att skydda såret och imorgon får vi gå på jakt efter en öppen butik som har vetflex så det går att bandagera på ett vettigt sätt. Förhoppningsvis kan hon med lindad fot röra sig som vanligt och vara med på agilityn på måndag iaf. Mattes samvete mår nog sämre än Sillys fot dock…

Ikväll är A på konsert med sin bror. Jag skulle följt med egentligen men jag bangade i sista stund. Jag är trött och inte ett dugg upplagd för party. Ska jag vara ärlig så finns lite av eftersmaken sen förra helgen kvar…
Imorgon hoppas jag på spårskogen. Caddy är nu helt återställd i magen och Dizzy är på klart god väg. Hon har inte bajjat illa sen igårkväll men går fortfarande på diet. Nu hoppas jag att Silly håller sig frisk och att hennes fot läker snabbt för jag vill kunna ladda för stundande tävlingar nu!
Nu ska jag klippa och kamma igenom Dizzy och borsta igenom Caddys nallepäls så ska han få sig sitt bad imorgon. Jag tror aldrig mina hundar varit så äckliga i pälsen som de var nu. Det var toklänge sen nån av dem badade…
Efter pälsvården ska jag sjunka ner i soffan med en kopp te och njuta av min ensamkväll!  

Caddy börjar äntligen visa tecken på att bli bra i magen. Han är dessutom klart pigg igen och har idag inte ett endaste litet dugg varit nöjd med korta rastrundor som enda aktivitet vilket han glatt gjort tidigare i veckan. Därför fick han följa med till klubben idag när vi skulle köra agility med tjejerna. Han satt mest i skuggan i bilen och kikade på andra hundar men fick komma ut och köra en kombination med kampbelöning eftersom jag fortfarande inte vågar ge honom godis eller korv. Kombinationen gjorde han dock jättefint när matte var snabb nog. Jag är van att köra med Silly som är så gullig att hon anpassar sitt tempo efter mig och det gör Caddy då rakt inte! Han är mer som Dizzy och rasar runt i ett hårt tempo och hittar på efter eget huvud om man inte dirigerar rätt och tydligt.
Silly gick finfint hon med, dock ytterst långsamt. Hon är rätt tagen av värmen som plötsligt kom tillbaka och som sagt, hon anpassar farten efter min springfart och min takt att spotta ur mig kommandon… Om jag antingen springer för långsamt eller inte kommenderar i tid så går hon i lugn trav!  Springer jag på och visar tydligt eller kommenderar ordentligt så får hon upp farten hyfsat iaf, men snabb som vår röda raket kommer hon aldrig att bli. Däremot gör hon rätt nästintill hela tiden och det känns lite som att man inte behöver träna, för hon kan ju redan allt!
Den röda raketen då? Jodå, fort som tusan går det. Hon tjuvstartar så fort husse slappnar av. Hon hugger fingrarna av honom i rena glädjen och hon gör massor av fel hela tiden. I ett rasande tempo. Hon tycker agility är skitkul och hon vill sååå mycket, men om husse inte är lika toksnabb som hon och gör precis rätt hela tiden så gör Dizzy nåt annat hinder eller åt ett annat håll eller så springer hon bara förbi. När allt klaffar så ser hon sååå häftig ut! Vrålsnabb och fullständigt euforiskt lycklig!
Det som nog glädjer mig allra allra mest med våra nya erfarenheter i agilityns värld är att alla våra tre hundar kan koppla av på ett härligt sätt trots att deras syskon och både matte och husse tumlar omkring framför dem! Att Silly var en otroligt cool hund i sånna sammanhang visste jag ju redan, men både Caddy och Dizzy trodde jag tyvärr inte så mycket om. Jag hade fel, för båda två sätter ner rumpan när man binder upp dem och tittar uppmärksamt men avslappnat på när vi tränar med de andra hundarna! Samma sak visade de ju faktiskt förra helgen när vi var i skogen och körde rapportövningar. Man kanske skulle våga lita lite på sina hundar ibland för väldigt ofta överraskar de iallafall mig!

När vi kom hem från klubben lämnade vi hundarna hemma, tog med A’s golfbag och min bok (James Herriot lånad av Tina, Tack!) och for till lilla golfbanan nästgårds så A kunde träna lite slag. Jag satte mig i solen med boken och en glass och myste under tiden. När A var klar åkte vi vidare och handlade en massa mat och hundmat innan vi åkte hem igen. Väl hemma var klockan rätt mycket och hundarna var hungriga så jag gav dem mat och går sen till sovrummet för att byta brallor. Där hittar jag en illaluktande mörk pöl…. Jag torkar upp och när hundarna ätit klart kommer Dizzy rusande och visar väldigt tydligt att hon vill gå ut. NU!!! Alltså var det hon som inte kunnat hålla sig och räserbajjat inne när vi var borta. Pluttan.
Så lagom tills Caddy verkar vara nästan helt bra så faller Dizzys mage istället… Alltså faller också min tro om att det inte var smittsamt och jag återgår till att tro att det är samma skit vi hade förra våren och som då drabbade alla tre, men värst Dizzy som var sjuk i flera veckor. I år har ju hundarna fått vara friska förövrigt så antagligen och förhoppningsvis blir det inte lika illa som förra året då vi hade kennelhosta i flera omgångar innan magsjukan och de hann aldrig repa sig ordentligt i mellan varven.
Än så länge är Silly iaf frisk och med lite tur håller sig Caddy bra och Dizzy frisknar till snabbt. Jag vill bo på landet så man slipper alla såna här skitsmittor med kennelhosta, magsjuka och flunsor av olika de slag…  

Vissa människor klart underliga.
Jag anser mig vara en väldigt social person som kan anpassa mig bra till olika sorters sociala sammanhang och jag tror mig kunna konsten att umgås respektabelt även med människor som jag rent
ogillar. Ibland träffar man ju människor som inte alls är på samma våglängd som en själv, men ändå är man artig och konverserar snällt om vädret eller så. Imellanåt stöter man dock på folk som verkar vara antingen socialt handikappade eller ytterst oartiga. A har en gammal vän vars flickvän är sådan. Hon och jag har inte
jota gemensamt mer än typ vårt kön, men jag försöker tappert starta samtal ändå. Jag kommenterar lätta saker som vädret, det vi äter, filmen vi just ska se på bio eller så men får inte mer än enstaviga, snäsiga svar tillbaka… Hon hälsar inte när vi möts trots att vi andra tre (jag, A och hennes pojkvän) är glada att se varandra och hon säger inte hejdå när hon går. Hon verkar inte vara ett dugg blyg och jag vet att hon är social förövrigt. Är det mig det är fel på??? Är jag en svår människa? Eller otrevlig? Eller är jag helt enkelt en för lågt stående varelse för en universitetsstuderande som hon att ens tilltala??? Hade det inte varit för att jag har våra respektives vänskap att ta hänsyn till så hade jag nog kört med samma mynt tillbaka mot henne och varit otrevlig, snäsig och uppblåst tillbaka. Eller snarare hade jag nog bara vänt ryggen till och gått… Vi behöver verkligen inte vara bästisar, men att kunna umgås artigt vore trevligt!

Caddy mår bättre. Han har ingen feber längre och det har inte sprutat ur bakänden på honom idag. Helt bra är det definitivt inte ännu och han käkar än så länge inte annat än ris, kokta morötter, lite köttfärs eller vom och blåbär. Han får snällt fortsätta med det ett par dagar till så får vi se. När Dizzy var så fasligt magsjuk förra våren och aldrig blev bra så tappade hon snabbt även aptiten, men den verkar Caddy som tur är behålla iallafall och till skillnad från henne har han ju heller inte haft feber mer en ett dygn så jag håller tummarna för att han är på bättringsvägen!
Som tur är har inte tjejerna blivit dåliga alls och det talar ju för att det skönt nog inte är något smittsamt iaf.

Dagarna går åt till att plugga och träna hundar just nu. A är som sagt ledig och pular runt en hel del här hemma och putsar fönster och dammtorkar och grejar. Han är även en ängel och tar hand om rastningar och matlagning så jag kan spendera mycket tid med studierna och sen umgås med honom eller mina älskade fyrbeningar. Idag körde jag igenom båda tjejerna ordentligt i brukslydnaden för att känna av vart vi ligger och vad som behöver arbetas på. A kommenderade och kommenterade och vi är överens om vilka moment som funkar och vilka som behöver klart mer jobb. Med båda två så är framförgåendet ett evighetsmoment. Silly har det i grunden men behöver ständigt peppande träning för att hålla det snyggt och jag måste hitta ett sätt att få till en bibehållen riktning i ställandet. Dizzy har ju som bekant myyycket svårt för detta moment och dagens “test” visade att vi inte kommit så långt som jag trodde. Bara att fortsätta traggla m a o….
Silly har ett snyggt kryp för det mesta men det händer att hon bara vägrar. Nu var det dock länge sen och det känns hyfsat stabilt. Hennes linförighet är helt ok även om jag nog aldrig kan bli nöjd med fotgåendemomenten och hennes lägganden är stabila men långsamma, dock utan steg. Inkallning och apportering är det inget att orda om och budföring är ju skitkul åtminstone till husse. Måste träna med okänt folk alltså…
Dizzy har snygga lägganden nu. Inkallningen är fin och apporteringen likaså, även om ingången med apport i munnen måste filas en del. Budföringen är skitkul, men hon får sina fläpp och tvekar ibland, oftast mot mig när dragningen är stor. Även hon behöver träna med okända mottagare, något jag inte tror att hon gjort en endaste gång… Det som gjorde mig både besviken och stolt idag var Dizzys linförighet. Hon föll helt ur ett par gånger och ville hellre nosa, men kom tillbaka till arbete efter bara en tyst harkling från mig. Men det är ändå något jag är allergisk emot och som jag trodde att hon inte skulle göra. När hon gör det hon ska, vilket ju faktiskt är nästan hela tiden, så är hon ljuvlig att gå bredvid! Givetvis finns det massor av detaljer kvar att fila på, men grunden är sååå fin sååå! Jag är faktiskt stolt över det!  
Förutom brukslydnad så körde både jag och A slalom i mängder. Båda tjejerna börjar fatta vad det går ut på och båda två tar nu fyra pinnar självständigt om än ganska osäkert och väldigt långsamt. Med mer säkerhet så är jag övertygad om att farten kommer också.
Imorgon hoppas jag hinna med ett besök på klubben för att träna både agility och lydnad!

Lördagen gick i partyts tecken. Eller ja, kvällen iaf. På dagen var vi ute i skogen med hela familjen, jag och A, hundarna och kissen. Det är så häftigt härligt att sitta med en kopp kaffe på en stubbe i skogen och mysa i solen medan hundarna röjer runt, badar och busar om pinnar (läs “stora grenar”) och Nalla klättrar på stockar, spanar och myser!!! Jag önskar sååå att det var något jag kunde göra varje dag!
Lite träning blev det givetvis också. A körde upplet med alla tre hundarna! Tjejerna fick ganska grundläggande övningar men t o m Sillen fattade vad som förväntades och letade fint och apporterade till husse!! Matten satt nöjd på en solig stubbe med Nalla i knät en bit bort och njöt av världens underbaraste A och mina tre guldklimpar till hundar!!!
Lite “grund-amatör-rapport/förlängd budföringsövningar körde vi också med alla tre och alla gick finfint på första sträckan bortsett från att Dizzy verkar ha fått kortslutning när det gäller tillbakaskicket till mig och går ut tre meter och ställer sig och glor på husse! Efter lite peppning så springer hon fort som tusan till mig så jag undrar om det inte är för att hon inte är säker på om hon verkligen får springa… Dizzy och Silly fick jobba lite för att lösa andra skicket när de kom till stället där husse var förra gången innan de insåg att de måste spåra, men sen gick det fint förutom Dizzys kortslutning. Caddy däremot är en naturtallang även på detta! Alltså det är så sablans synd att han avskyr appellplanen för i skogen är han den klart häftigaste hund jag träffat!!! Han har kört vanliga budföringar förr och någon gång en lite förlängd i skogen, men aldrig med husse längre bort än sådär 150 meter. I lördags var andra sträckan ca 500 meter och han tvekade inte en sekund när han kom till platsen där husse varit första skicket utan satte genast ner näsan i backen och spårade snabbt och säkert!! Han är en stjärna vår Nalle!

På kvällen var det då dags för party hos A’s arbetskamrater som hade gemensam “födelsedagskalas”. Vi hade mycket trevligt trots att jag inte kände en endaste själ innan, men jag har verkligen inte lärt mig mina egna begränsningar ännu. Förr var jag en partyprinsessa med förmåga att dricka de flesta under bordet utan att bli det minsta bakis. Numera är det inte ett endaste dugg så. Jag drack för mycket, mådde pyton och hela söndagen spenderades i soffan…  Uuuäck! Tja, kul hade vi iaf, men inte var det värt en hel dag som bara försvann inte. Bara att inse att man inte är vad man var eller vad man trodde att man fortfarande var…

Och sen det där med “När en kille är förkyld…”
Hela dagen igår och hela natten har stackars Caddy varit magsjuk. Det händer våra hundar imellanåt vilket inte är underligt med tanke på vilka snuskigheter de ständigt sätter i sig och att det för jämnan är någon läskig smitta som cirkulerar i grannskapet. Oftast är det Sillen som drabbas. Antagligen för att hon är klart värst på att sätta i sig snusk och dels för att hennes mage är uppvuxen med lantislivet och antagligen inte lika härdad från tidig ålder som de andra två. Förutom förra vårens hemska magsjuka som aldrig ville ta slut så går det alltid över på max ett dygn och jag varken fastar eller ger någon typ av diet. Caddy har tyldigen åkt på nåt aningen värre den här gången och har idag lite feber. Han fastar sen igårkväll och vi försöker uppmuntra honom att dricka så mycket som möjligt. Men alltså det är hiskeligt vad en grabb kan tycka synd om sig själv!!! Inte någon gång har tjejerna varit så ynkliga som han är för minsta lilla grej och nu ligger han som en påse potatis på mina fötter och suckar djupt… Hihihi! Det är faktiskt lite kul och ännu kuligare är det att husse sympatiserar väldigt med sin “pöjk”!!  Nä, jag hoppas att Caddy kryar på sig snabbt för han ser för bedrövlig ut just nu!

Ha det gott allihopa och tack så hemskt mycket för alla tips, tankar och råd jag fått om rallybrallan!!! Det värmer ska ni veta!!

Kaoset som internetbristen orsakade i mina studier börjar benas upp och redas ut en sak i taget. I början av veckan trodde jag aldrig att det skulle gå och paniken var stor, men nu har jag klarat av stora delar av det som behöver göras och kvar är typ hälften el så. Jag har precis skickat in ett onlineprov som kändes busenkelt. Förhoppningsvis var det det också så det inte bara var inbillning…
Kvar är bl a en större uppsats i ämnet “dödstraff-för/emot?”. Ämnet är visserligen ganska intressant men känns oerhört uttjatat som diskussions- och uppsatsämne. Vem har inte gjort det åtminstone ett par gånger liksom? Kvar är också ett slutprov i samhäll C och så måste jag ta itu med en kort kurs som började i förra veckan och som jag inte ens hunnit titta på ännu… Men, men som sagt, det börjar kännas bättre iaf!
Skönt är också att A kom hem efter en normal arbetsdag igår. Dvs en normal arbetsdag för andra människor på ca 8 timmar. Idag ska han förhoppningsvis komma hem strax efter lunch och sen ska han (hoppas jag) få vara ledig långhelg! Gött! Jag kanske t o m hinner umgås lite med min kära sambo! Jag har känt mig hyfsat ensamstående de senaste veckorna… Enda skillnaden är att jag har två personers tvätt att ta hand om…  Jag hoppas helgen bjuder på finare väder än dagens iskalla strilregn för jag vill ha en repris av förra veckans utflykt. Det var en sån där dag som jag nog kommer minnas resten av livet!

Ni som hängt med här ett längre tag vet att vår kära kisse Nalla har varit en öm punkt till och från. Hon är en äkta “bonnkatt” och är uppvuxen på landet där hon var ute om dagarna. När hon var ett och ett halvt flyttade hon och jag ihop med husse och in i en liten etta i stan. Ingen mer utekatt alltså. På somrarna har hon i perioder fått gå ut då vi varit hos A’s föräldrar, men annars har hon varit innekatt. Oftast har detta funkat bra och hon verkar trivas med livet ändå. Periodvis har hon dock visat tydligt att hon vill ut och röra sig fritt genom att vara allmänt jobbig inomhus. Med lite mer uppmärksamhet har hon dock gått tillbaka till att vara lugn, lagom busig och glad igen. För ungefär ett år sen hade hon en period när hon var skitjobbig och ville heller inte äta (de som känner henne vet att det är väääldigt olikt henne) och vi beslutade att försöka hitta ett nytt hem till henne. Inga bra svar kom dock trots annonser och diverse efterfrågningar och efter ett tag återgick Nalla till den gosiga och hungriga katt vi är vana vid och beslutet togs tillbaka. Sen dess har hon varit trevlig och harmonisk och allt har funkat bra. Tills i vår då. Hon har inga beteendeändringar el aptitförlust, men hon slickar så intesivt på sin mage att den fläckvis är utan päls och små irreterade röda prickar uppkommer… Först trodde jag att hon rivit sig på nåt och satte på henne krage för att låta det läka ut och visst blev det bra då, men så fort kragen togs av så började hon igen och nu är det än värre. Så vad gör man? Jag kan ju inte ha krage på henne hela tiden, det är ju skittaskigt. Jag skulle tro att slickandet är en fix idé som kommer sig av understimulans och tristess. För så är det väl trist nog. Även om hundarna är välmotionerade och aktiveras med det ena och det andra, så får väl katten gos i soffan, sin mat i en skål och på sin höjd så leker husse lite med henne nån gång ibland… 
Så nu vill jag veta vad ni tänker och tror om Nalla! Tror ni på samma anledning som jag el kan slickandet och hudirritationen ha någon annan anledning? Hur gör man för att stimulera en innekatt? Har ni några tips på aktivering?
Vi ska försöka ta med henne ut i skogen så ofta det går, men det hänger ju väldigt mycket på val av skog, väder och tid. Jag vill inte ta ut henne här hemma eftersom här finns mängder med lösgående hundar och katter som jag inte vet hur snälla de är och säkert hur mycket smittor som helst och Nalla är inte fullvaccinerad eftersom hon är innekatt. Jag ska försöka gömma hennes mat och kanske slå in i paket el nåt så hon får jobba lite för det och nästa tripp till djuraffärn ska det kikas på kattleksaker. ALLA tips, råd och tankar är välkomna!!!