Usch, nu hände det igen. Precis när jag nästan är klar med ett låååångt inlägg så dör explorer. Därmed försvinner även mitt inlägg. Inget kul alls. Jaja, jag kan ju iaf avslöja att jag skrivit ett långt inlägg om mindre intressanta saker som bl a ett långt stycke om mitt hat till stadsharar och lite träningsrapport från veckan. Inget radikalt med andra ord.

Imorgon åker vi till Västerås för att hälsa på min gammelfarmor och sen vidare till Hallstahammar där jag, A och tjejerna ska spendera natten hos Sofia. På söndag är det rasspecial i Eskilstuna. Det ska bli en kulig helg!

Ha det skönt allihopa och håll tummarna för att vädergudarna är åtminstone hyfsat snälla mot oss så vi slipper ösregn eller storm iaf.

Nä, jag har ingen vettig ursäkt till att jag inte skrivit den gångna veckan. Jag skrev ett jätteinlägg i måndags om lägret, men det försvann när internet för en kort stund dog plötsligt. Sen orkade jag inte göra om det och resten av veckan har bestått av slutplugg och inte så fasligt mycket mer.
Någon längre lägerrapport blir det inte, men jag kan meddela att det var toppen och lite till! Skitkul att träffa Sofia och Joya och bo med dem. Underbart med en trevlig, kunnig och öppensinnig instruktör. Härligt med både camping och lydnadsplaner (vi höll till i skogen vid grillplatsen) med hundbadvänligt vatten och helt ok väder. Ljuvligt med massor av aussies och kul aussiefolk. Mindre bra var knotten. Jag är fortfarande prickig i ansiktet efter sönderkliade knottbett… Lite avis är jag också på alla som kom hem med en massa aha-upplevelser och mängder av nya träningstips. Jag fick en massa medhåll från vår instruktör om att jag tänker rätt och gör rätt, en del påminnelser på sånt jag egentligen vet och ett gäng mentala dunkar i ryggen om att jag har en superhund i snöret och allt detta är givetvis hur mycket som helst värt, men ändå hade jag förväntat mig nya infallsvinklar och råd om träningsvarianter som jag aldrig tänkt på själv. Dessa uteblev. Helgens tre bästa saker var Christines föreläsning om skotträning (som gav mig en mängd aha-upplevelser!), uppletandeträningen som jag och mamma körde med vår instruktör innan hemfärd, långt efter att de allra flesta åkt, och vetskapen om att både jag och mina hundar är minst lika bra i spåret som jag trott innan. Jag är ju nämligen fullständigt självlärd på spår och har aldrig riktigt vetat om hundarna var lika bra som jag trodde eller om de egentligen var rätt så kassa. Dizzy fick väldigt mycket beröm för sitt spårarbete, sin lagoma fart och sin förmåga att gå tillbaka själv när hon får tapp och då vet jag ju att Caddy är ännu mycket bättre i spåret när han är i form! Coolt! Dizzys akilleshäl är apporterna. Det problemet hade vi ju löst trodde jag, eftersom det gått skitbra på sistone, men samtidigt hoppades jag att det skulle gå dåligt med dem så jag skulle kunna få hjälp med det och visst sket hon ganska fullständigt i apporterna på första spåret! Sedan gick det bättre. Anledningen (vad jag tror alltså) till att det gick så kasst var nog i första hand för att det var första gången som hon gick något annat än ett känt spår (husse, mamma och Nadia har lagt åt henne innan) och då visades den nya svårigheten på det hon är sämst på, dvs apporterna… Efter lite jobb på pinnarna och test av olika intressehöjare såsom nergrävda, fastbundna, “rycksnöre”  osv, så blev det klart bättre men vi har hur mycket som helst att jobba på där för att få det stabilt.
Vår andra akilleshäl är ju platsen som bekant. Här tränade Lena Sundqvist (instruktören alltså) med leksak eller godis framlagt för hunden att koncentrera sig på. Vi provade med Dizzy men var rörande överens om att det var helt fel metod för henne. Hon blev mest stressad och stirrade sig omkring för att hålla koll på vart de andra hundarna var så inte de kom för nära hennes boll… Med andra ord ska jag fortsätta träna på att hon ska ligga med hakan mellan framfötterna. Dvs träna bra, mycket och ofta!!! Bläk.
Summa sumarum ett vääääldigt trevligt läger och jag är stolt över min rödluva trots att hon var skendräktigt översexuell och tydligt homosexuell. Eller var det transsexuell och hanhundaggressiv?

Lägret hade tyvärr en svart skugga över sig eftersom Caddy fick komplikationer av sin kastrering. På fredagen ringde Nadia och berättade att pungen var vätskefylld. Med lite våt baddning på såret så blev det ett litet hål som innehållet kunde rinna ut genom och allt var frid och fröjd. Jag bad henne hålla koll på temp och allmäntillstånd och åka till Blå Stjärnan om det blev sämre. Lördagen var helt ok. På söndagen när de vaknade var pungen dock stenhård och Caddy mådde uppenbarligen kasst eftersom han inte ville äta. Raka vägen in till djursjukhuset och de har iaf väldigt nära… När jag väl fick tag på Nadia (knepigt när man är mitt i skogen utan teckning) så hulkade hon bara tröstlöst i andra änden och mina tankar begav sig genast till de svartaste av platser, men så illa var det inte. Caddy hade blivit inlagd för en ny operation och de tog bort hela pungen den här gången. När jag lade på stod jag där ensam i skogen och storgrinade. Fy faan för såna situationer när man är långt bort och inte kan göra ett skit. Om jag bara kunde vara med Nadia och stötta henne åtminstone… Tack Camilla för att du lyssnade på mitt grinande!
Senare fick jag meddelande om att op var klar. Det var underbart att få höra att han mådde bra och att han skulle få komma hem på kvällen iaf! När jag och mamma kommit hem och packat ur bilen så åkte jag och A för att hälsa på den drogade grabben. Ett snyggt nytt och mycket större sår hade han mellan benen, men nu var det inte sytt ytterst utan limmat och utan stygnen som killade och kliade så verkar han repa sig snabbare än efter första op och kunde röra sig lite och pinka och så ganska snart.

Mamma åkte hem efter frukost på måndagen eftersom Silly var så gullig så hon höglöpte när vi kom hem. Carrey förstod inte alls varför han inte skulle få para henne den här gången. Han fick ju förra sommaren!
I torsdags var vi på middag hos N & M och åt god mat, underbar efterrätt trots att den var helt misslyckad och pratade goja ett bra tag. Tackar!
I fredags var det ju midsommarafton och jag och A hade bestämt oss för att ta med hundarna ut på nån ö och ha picnic bara vi två. Pga vädret kändes det inte så aktuellt så vi åkte till hans föräldrar istället. Massa god mat och en långis på golfbanan med Dizzy badandes i varenda vattenhål var en bra midsommarafton det med. Trots konstant ösregn.

Igår var det en totalt lat dag. Det enda nyttiga vi gjorde var att ta med tjejerna ut på en cykel/inlinestur. Idag har vi iaf städat en hel del och sen gått en långis i Sisjön.
Som ni förstår så har det inte blivit ett dugg hundträning alls på hela veckan. Jag är inte som alla andra som blir supertaggade att träna när de varit på läger. Jag tar träningssemester och funderar lite på vad jag lärt mig istället. Imorgon är det måndag och en ny vecka och med det nya träningstag!

Det har varit en helt underbar vecka i Fagared. Vackert väder (om än för varmt vissa dagar), snälla barn och bara det ljuvliga i att vara på landet med skogen runt knuten, hundarna kan gå ut och in som de vill, ljudet av fåglar, traktorer som tröskar och en och annan gräsklippare istället för bilar, bussar och gapande sommarrusiga ungdomar är hur gott som helst. Att få låna en härlig familj en hel vecka var verkligen guld värt! Att jag och A skulle klara av det tvivlade jag aldrig på, men att det skulle bli jobbigt stundvis räknade jag med. Men jobbigt har det inte varit. Inte en endaste gång. Visst har pojkarna busat lite ibland och behövt några dämpande ord, Alice har fått sina arga spel över att hon inte får kaka när hon vill och att ha en tonåring i huset är ju liksom en nervprövning bara av att de finns där, men ingen av dem har varit jobbig eller gjort något dumt alls! Att se A med barnen är en tillfredställelse i sig. Han är sååå gullig och söt med dem. Han är trygg, lugn och samtidigt leker han med dem och kan säga åt dem om de inte sköter sig. Han har typ noll barnvana egentligen men det verkar komma väldigt naturligt för honom. Att få ge honom ett eget barn att leka och mysa med vore den största gåvan… Behöver jag tillägga att jag älskar honom mer och mer för varje dag?

Igår eftermiddags kom då två negerbruna föräldrar hem från sin bröllopsresa i Bulgarien. Barnen blev jätteglada, men gladast var nog Tina och Johan själva. Mer hemmakära personer är svårt att hitta tror jag och även om det njutit av sin resa med fint väder, shopping och barnfrihet så har de båda längtat hem något helt gräsligt. Resan gjorde dem gott och det var två glada, pigga nygifta som kom hem!

När vi kom hem igårkväll så var omställningen total! Här är tyst, stilla och helt fritt från leksaker och barnkläder och blöjor. När jag vaknade idag efter en lång sovmorgon så kände jag hur paniken snabbt steg och jag trodde ett ögonblick att jag glömt skicka pojkarna till skolan och var är Alice???? Ett par ögonblick senare insåg jag att jag vaknat av telefonen och att jag var hemma och inte hade ansvar för fler än mina två håriga tjejer… Jag känner mig påtagligt naken idag och den äckliga känslan av att jag glömt nåt viktigt (typ lilla Alice) kryper i magen på mig. Alice och jag har inte varit längre ifrån varandra än typ några meter på nästan hela veckan och nu känns det som att jag tappat bort en del av mig själv. Herregud att man kan fästa sig så fullständigt vid ett barn som inte är ens eget! Men så är ju Alice alldeles underbar också!

I måndags åkte jag med Nadia och Mattias till Vänersborg för att kastrera Caddy. Jag hade tagit beslutet att det skulle göras redan innan han flyttade till dem och de höll med om mina tankar och nu blev det alltså dags. På Caddys 4årsdag till på köpet! Anledningen till att åka så långt är att det är fasligt mycket billigare där än här i stan och dels är jag lite kinkig när det gäller valet av vetrinär och det var Agnethas vetrinär vi åkte till. Mottagandet var väldigt bra och Caddy var lung och trygg hela tiden. Han sov när vi lämnade honom och han var alldeles nyss vaknad när vi kom och hämtade honom en timme senare. Eftersom vi åkt så långt så tog de honom först av dagens ingrepp så vi slapp vänta så länge. Under tiden tog vi en fika i stan och var precis klara när de ringde och sa att han var klar. 
Ynklig, “full” kille med gigantisk tratt och två plommon mindre följde med hem och enligt uppgift repar han sig fint. Det tog lång tid innan han ville kissa efter op, men när han väl gjort det en gång så gjorde han snart om det och även nr 2 så nu känns det tryggt. Han är tydligen skitsur över tratten och vill väldigt gärna slicka såret, men får det bara läka lite så borde det ju klia och göra mindre ont snart. Själva såret ser fint ut dock. 

Idag har vi behagliga 18 grader och det blåser en friskt sval vind. Ljuvligt! Inatt spåregnade det och det var nog väldigt välbehövligt. Alla verkar hispa över vad de ska packa till lägret i helgen, men själv har jag inte ens börjat ännu. Jag orkar inte ens hispa över det trots att jag normalt är överstehisparen när det gäller packning… Det blir som det blir och får jag bara med mig hund, mat till oss båda, lina och sele och min kudde så ordnar sig nog resten. Klockan är halv 3 nu och mamma beräknas anlända om ca en timma med herr Röd. Mamma har beställt klippning av mig och vi har ett paket att hämta ut på posten inför lägret. Ikväll kommer N & M hit på middag och mamma ska hjälpa N lite med en hemsida till henne och Caddy.
Imorgon bär det då av till Lilla Edet och årets aussieläger! Det är första gången för både mig och mamma och det ska bli skitkul att träffa alla aussieister, både kända och okända och det ska bli ännu roligare att lära sig en massa nytt! Jag är fullständigt självlärd när det gäller spår. Jag har läst och provat mig till allt jag kan och har aldrig haft en instruktör eller ens mer erfaren att berätta vad jag gör för rätt och fel så det ska bli extra spännande att se vad lägerinstruktören tycker om mitt och Dizzy arbete i skogen. Lydnadsbiten hoppas jag också på att få mycket bra tips och råd på, men där har jag ju ändå gått kurser och liknande så det känns inte lika pirrigt. Däremot måste jag ju erkänna att jag åker till lägret med de sämsta förutsättningarna då vi inte tränat lydnad på nästan två veckor ett endaste dugg och spårat har vi inte gjort på lika länge (trots tillgången till skog bakom huset hela veckan…). Lite pinsamt och ganska osmart. Dizzys kondition kunde dessutom varit klart bättre och jag hade ju fina planer på att träna upp den, men först var tiden en bristvara och sen kom värmen och då sliter iaf inte jag ut mina hundar på långpromenader eller cykelturer. 
Idag beter sig Dizzy mest som en hanhund. Silly löper sedan förra onsdagen och Dizzy raggar på henne, lägger sig bredvid henne och flåsar och piper och juckar på henne så fort hon får chansen… Suck! Jag börjar undra över min hunds sexuella läggning. Hanhundar tycker hon ofta ganska illa om men löptikar är tydligen riktigt mysiga. Knäpp hund.

Nu skriver jag nog inte mer förrän efter helgen så ha det så gott allihopa!!!   

Det är varmt. Skitvarmt. Snuskigt äckelskitvarmt om man frågar mig. Jag var fullständigt nöjd med den taffliga lite halvhöstiga maj vi haft med sisådär 12 grader varmt och moln. Lite drygt 30 grader i skuggan, stekande sol och ingen som helst lindring i form av vind är inte min melodi. Alls. Jag hade visserligen önskat mig fint väder den här veckan för att kunna njuta av att vara på landet och vara så mycket utomhus som möjligt. I den här värmen är man inte ute mer än man måste. Det är plågsamt. Mitt huvud bultar otäckt, Alice får värmeeksem och hundarna är som påsiga, loja skuggor av sina vanliga jag. Man orkar inte äta och hur mycket man än dricker så känns det inte tillräckligt. Den enda som har energi i normal mängd är Alice. Hon är helt obrydd och jätteglad och full i bus!
Om det inte blir svalare innan lägret så kommer det bli mycket tristare än vad jag hoppats på. Vare sig jag eller Dizzy är det minsta lilla på g som det är nu och jag kan ju ärligt erkänna att det varken tränats lydnad eller spår i veckan. Motionen får hon genom dagliga bad i sjön, men det är också allt.

Om man då bortser från värmen så har vi jättemysigt här. Barnen är snälla och allt flyter på. Inga större tillbud har skett förutom att jag var ordentligt magsjuk i tisdags och A inatt. Barnen verkar ha klarat sig (peppar, peppar). Det lagas mat, byts blöjor, vattnas blommor, tvättas kläder, rids, städas och leks i massor och dagarna går fort som tusan! Pluggande har det givetvis inte blivit så mycket av som jag borde, men det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Tiden har funnits om kvällarna, men inspirationen att ta fram böckerna är lika med minus tre…

Nu ska vi nog packa in alla barn och hundar i bilen och åka ner till sjön för lite avsvalkning innan det är dags att tända grillen för kvällens middag.
Ha det gott allihopa i sommarvärmen!

Hur kan det komma sig att jag alltid blir så fullständigt omotiverad till skolarbete när mållinjen börjar skymta? Det borde ju snarare vara peppande att veta att det inte är så mycket kvar och så snart jag lämnat in det sista så är jag färdig! Nä, istället sitter jag här och försöker komma på dumma ursäkter för mig själv att slippa plugga och får inte ett skit gjort. Så himla dumt!

Igår var Nadia, Mattias och Caddy med oss ut till Tina för att spåra och umgås. Spåren gick helt ok. Mina tjejer gick väl hyfsat båda två. Dizzy vimsade en del och missade ett par apporter (grrr) men å andra sidan var underlaget snustårt och dessutom lite blåsigt så det var nog svårt. Silly spårade med Mattias i linan och jag är både stolt och glad för att hon gick med på att arbeta med honom fast jag inte följde med (mattegrisen nr 1…) och hon hade enligt uppgift gått bra, men missat ett par apporter hon med. Caddy har fått hårdträning av Nadia i apportmarkeringar under de senaste veckorna och det gav utdelning igår och han markerade snyggt alla utom en som han behövde en liten påminnelse på. Duktig grabb! Lilla Kissy fick också följa med ut i skogen och det var första gången hon gick nåt annat än mattespår och dessutom med nån annan än matte i linan, men det löste hon fint! Lite osäkert i början och över lag lite försiktigt, men det är ju inte så konstigt under omständigheterna! Apporten fick hon med sig och kamptrossen i slutet blev hon jätteglad för!
Färdiga med spåren väntade grillen i full fart och maten smakade ljuvligt! Alla hundarna lekte och hade kul. Caddy är nog lite kär i sin lillasyster, inte så konstigt eftersom de trots allt är rätt så lika med sin färg och sina fula halva svansar…  Dizzy roade sig med att först bada i hästarnas badkar och sen rulla sig i en extra härlig hästskithög. Jag har en känsla av att hon kommer att spendera mycket tid i det badkaret under kommande vecka och att en avmaskningskur när vi kommer hem igen nog sitter fint.

Nä, nu ska jag lämna datorn en liten stund för att packa istället. Det är lika bra att göra nåt annat när jag bara sitter här och glor… Nån nytta måste man ju göra iaf.
Nalla är på semester hos Nadia och roar sig nog med att reta Caddy. Jag, A och tjejerna åker ut till Tina redan ikväll för att inte komma hem igen förrän nästa tisdag. Jag ska försöka få med mig lösenord och liknande så jag kan fortsätta plugga hos Tina (när söta Alice sover om inte annat) och svara på mejl, ta emot anmälningar till rasspecialen och ev uppdatera här.

Ha det gott allihopa!

Mina eeeh, fina tjejer!

3 fina Carreybarn efter tre olika mammor! Dizzy 2 år, Caddy  4 år och Kissy 10 månader.

Vattendyrkande, helnöjd Dizzy i hästbadkaret!