Ingen ursäkt
Nä, jag har ingen vettig ursäkt till att jag inte skrivit den gångna veckan. Jag skrev ett jätteinlägg i måndags om lägret, men det försvann när internet för en kort stund dog plötsligt. Sen orkade jag inte göra om det och resten av veckan har bestått av slutplugg och inte så fasligt mycket mer.
Någon längre lägerrapport blir det inte, men jag kan meddela att det var toppen och lite till! Skitkul att träffa Sofia och Joya och bo med dem. Underbart med en trevlig, kunnig och öppensinnig instruktör. Härligt med både camping och lydnadsplaner (vi höll till i skogen vid grillplatsen) med hundbadvänligt vatten och helt ok väder. Ljuvligt med massor av aussies och kul aussiefolk. Mindre bra var knotten. Jag är fortfarande prickig i ansiktet efter sönderkliade knottbett… Lite avis är jag också på alla som kom hem med en massa aha-upplevelser och mängder av nya träningstips. Jag fick en massa medhåll från vår instruktör om att jag tänker rätt och gör rätt, en del påminnelser på sånt jag egentligen vet och ett gäng mentala dunkar i ryggen om att jag har en superhund i snöret och allt detta är givetvis hur mycket som helst värt, men ändå hade jag förväntat mig nya infallsvinklar och råd om träningsvarianter som jag aldrig tänkt på själv. Dessa uteblev. Helgens tre bästa saker var Christines föreläsning om skotträning (som gav mig en mängd aha-upplevelser!), uppletandeträningen som jag och mamma körde med vår instruktör innan hemfärd, långt efter att de allra flesta åkt, och vetskapen om att både jag och mina hundar är minst lika bra i spåret som jag trott innan. Jag är ju nämligen fullständigt självlärd på spår och har aldrig riktigt vetat om hundarna var lika bra som jag trodde eller om de egentligen var rätt så kassa. Dizzy fick väldigt mycket beröm för sitt spårarbete, sin lagoma fart och sin förmåga att gå tillbaka själv när hon får tapp och då vet jag ju att Caddy är ännu mycket bättre i spåret när han är i form! Coolt! Dizzys akilleshäl är apporterna. Det problemet hade vi ju löst trodde jag, eftersom det gått skitbra på sistone, men samtidigt hoppades jag att det skulle gå dåligt med dem så jag skulle kunna få hjälp med det och visst sket hon ganska fullständigt i apporterna på första spåret! Sedan gick det bättre. Anledningen (vad jag tror alltså) till att det gick så kasst var nog i första hand för att det var första gången som hon gick något annat än ett känt spår (husse, mamma och Nadia har lagt åt henne innan) och då visades den nya svårigheten på det hon är sämst på, dvs apporterna… Efter lite jobb på pinnarna och test av olika intressehöjare såsom nergrävda, fastbundna, “rycksnöre” osv, så blev det klart bättre men vi har hur mycket som helst att jobba på där för att få det stabilt.
Vår andra akilleshäl är ju platsen som bekant. Här tränade Lena Sundqvist (instruktören alltså) med leksak eller godis framlagt för hunden att koncentrera sig på. Vi provade med Dizzy men var rörande överens om att det var helt fel metod för henne. Hon blev mest stressad och stirrade sig omkring för att hålla koll på vart de andra hundarna var så inte de kom för nära hennes boll… Med andra ord ska jag fortsätta träna på att hon ska ligga med hakan mellan framfötterna. Dvs träna bra, mycket och ofta!!! Bläk.
Summa sumarum ett vääääldigt trevligt läger och jag är stolt över min rödluva trots att hon var skendräktigt översexuell och tydligt homosexuell. Eller var det transsexuell och hanhundaggressiv? 
Lägret hade tyvärr en svart skugga över sig eftersom Caddy fick komplikationer av sin kastrering. På fredagen ringde Nadia och berättade att pungen var vätskefylld. Med lite våt baddning på såret så blev det ett litet hål som innehållet kunde rinna ut genom och allt var frid och fröjd. Jag bad henne hålla koll på temp och allmäntillstånd och åka till Blå Stjärnan om det blev sämre. Lördagen var helt ok. På söndagen när de vaknade var pungen dock stenhård och Caddy mådde uppenbarligen kasst eftersom han inte ville äta. Raka vägen in till djursjukhuset och de har iaf väldigt nära… När jag väl fick tag på Nadia (knepigt när man är mitt i skogen utan teckning) så hulkade hon bara tröstlöst i andra änden och mina tankar begav sig genast till de svartaste av platser, men så illa var det inte. Caddy hade blivit inlagd för en ny operation och de tog bort hela pungen den här gången. När jag lade på stod jag där ensam i skogen och storgrinade. Fy faan för såna situationer när man är långt bort och inte kan göra ett skit. Om jag bara kunde vara med Nadia och stötta henne åtminstone… Tack Camilla för att du lyssnade på mitt grinande!
Senare fick jag meddelande om att op var klar. Det var underbart att få höra att han mådde bra och att han skulle få komma hem på kvällen iaf! När jag och mamma kommit hem och packat ur bilen så åkte jag och A för att hälsa på den drogade grabben. Ett snyggt nytt och mycket större sår hade han mellan benen, men nu var det inte sytt ytterst utan limmat och utan stygnen som killade och kliade så verkar han repa sig snabbare än efter första op och kunde röra sig lite och pinka och så ganska snart.
Mamma åkte hem efter frukost på måndagen eftersom Silly var så gullig så hon höglöpte när vi kom hem. Carrey förstod inte alls varför han inte skulle få para henne den här gången. Han fick ju förra sommaren! 
I torsdags var vi på middag hos N & M och åt god mat, underbar efterrätt trots att den var helt misslyckad och pratade goja ett bra tag. Tackar!
I fredags var det ju midsommarafton och jag och A hade bestämt oss för att ta med hundarna ut på nån ö och ha picnic bara vi två. Pga vädret kändes det inte så aktuellt så vi åkte till hans föräldrar istället. Massa god mat och en långis på golfbanan med Dizzy badandes i varenda vattenhål var en bra midsommarafton det med. Trots konstant ösregn.
Igår var det en totalt lat dag. Det enda nyttiga vi gjorde var att ta med tjejerna ut på en cykel/inlinestur. Idag har vi iaf städat en hel del och sen gått en långis i Sisjön.
Som ni förstår så har det inte blivit ett dugg hundträning alls på hela veckan. Jag är inte som alla andra som blir supertaggade att träna när de varit på läger. Jag tar träningssemester och funderar lite på vad jag lärt mig istället. Imorgon är det måndag och en ny vecka och med det nya träningstag!
Roligt att höra av dig igen!
24 juni 2007 18:44Krya-på-dig-hälsning till Caddy! Förstår att det var tufft att vara så långt borta när han blev dålig.
Ha det gott!
Kram
Vad skönt att ni är tillbaka i cybervärlden!
Hoppas att Caddy-grabben har piggat på sig! Förstår att det var jobbigt att vara vid “världens ände” när han blev dålig igen!!! Usch!!!
Ha det jättebra! Kram
24 juni 2007 18:47Nu ser vi fram emot att läsa om all eran träning den kommande veckan!!
Hm, inga ah-upplevelser…jag är nog som du i den frågan dvs nästan kräver det efter ett läger/kurs. Skönt att du i alla fall är nöjd! Så hur blir med tips ang apporterna för vår del då
24 juni 2007 20:10Krya på dig Caddy ponken! Förstår dig till fullo att det måste ha varit oerhört jobbigt alldeles själv i skogen och fått de nyheterna
Kram till er alla!
JA! Nu äntligen kom det en ny krutrutsida! En hel! Nu saknas bara dagboken… men den kommer! SNART!
Klart du ska vara med på länksidan! Det är ju ett måste juh!
Tusen tack Sandra för dina rader, du vet ju att jag uppskattar dina ord.
Idag är det uppdaterat, igen, roligare nu när allt är så mycket mer än en sida!
Stor kram Lisa, Rut & Gunda
25 juni 2007 12:22Du kan för mycket nu helt enkelt - därav inga ahaupplevelser! =P Nä, mer allvarligt talat så var det ju tråkigt, det finns ju inget skönare nästan än när man fått så mkt ny info att det bara kliar i fingrarna att få prova… =)
Här ligger träningen oxå nere, vi tränade inte på hela förra veckan. Istället har det blivit långa långpromenader och mys. Men idag (det är ju som sagt var faktiskt måndag) satte vi igång igen, mkt duktigt av oss. =)
Tråkigt att höra om Caddy, men vi får hålla tummarna för att det går bra den här gången, och att han inte får några fler problem (han har ju inte heller så mkt kvar att få preoblem MED…)!
Ha en go vecka!
Kram/Yohanna och Malva
25 juni 2007 21:46Va skoj me läger- du har haft fullt upp som vanligt ser ja =)
26 juni 2007 20:10Aj aj aj stackars Caddypojken!!!
Har inte provat å åka InLines me min tös än- tror ja skulle få MKT konstiga blickar från damen, haha…Ha det bra!!!//kram…
Vad synd att ditt “aussielägerreportage” försvann, det hade jag förstås velat läsa. Men det är sådant som händer, och jag vet själv hur snabbt lusten försvinner när allt raderas mitt framför ögonen på en.
Vi ses i ringen på söndag.
26 juni 2007 21:41Halloj på er! Det som är skönt att komma i väg på kurser/läger är att bli påmind om allt självklart som man tappat på senaste tiden. Sen tycker jag det där med blompinnarna för krypet var klockrent, hade aldrig tänkt på det, samt det där med att lägga T-vinklar så hunden lär sig söka sig tillbaka i spåret. Budföringen och uppletande känner jag att vi har bra koll på, men hoppet däremot ångrar jag lite att jag missade. Kände dock att det var trist att sitta där med en taggad Chenin som inte får hoppa…
27 juni 2007 17:33Vad gäller skyddet så är det verkligen superskoj. Sen får man ju tänka på vilka spärrar man släpper på om man har en nervig eller osäker hund. För Chenins del är jag inte ett dugg orolig utan jag tror mer att hon äntligen får utlopp för sin kamplust på ett vettigt sätt och under ordnade former. Du känner säkert igen dig och Dizzy i det. Dessutom tycker jag det är bra att man lär sig hantera och kontrollera sin hund i alla situationer, även om det blir lite hett. Än så länge är Chenin den som måste dämpas mest och tar för sig mest, på gott och ont. Märkligt eftersom hon är en av dem som kommit längst på tävlingsplan. Till vardags är hon ju kalas också, men just skyddet sätter fart i huvudet på henne. Hon tycker ju att det är så fruktansvärt kul. Det påminner faktiskt väldigt mycket om vallningen!
Kring Camillas kommentar:
29 juni 2007 12:01Blompinnar i krypet? Upplys mig!
Min hjärna jobbar på högvarv men jag kan inte komma på något vettigt man skulle kunna ha blommpinnar till i krypet?!