Jag vet nåt som inte ni vet!!!!

Glömde skriva förut och be om ursäkt för att jag inte har lämnat en endaste kommentar på någons sida den senaste tiden. Jag har helt enkelt inte läst en endaste blogg på flera veckor och har helt enkelt inte lust att göra det heller när A har semester och jag istället kan umgås med honom. Med andra ord lär jag börja läsa ikapp mig nästa vecka när han jobbar igen och livet går tillbaka till det normala. Jag har alltså inte glömt nån och jag kommer att läsa ifatt allt jag missat. Lovar.

Igår skulle ju vara första dagen på den nya hundträningseran. Jag vaknade med mensvärk modell illa. Behöver jag säga att det inte blev någonting ens liknande hundträning igår? Jag spenderade dagen på rygg i soffan under min rosa filt med Silly och två katter som sällskap. T o m Norpa var gullig och höll sig hyfsat lugn och snäll. Dizzy fick följa med husse på golfbanan för allra första gången. Hon har varit med när han bara slagtränat lite och så, men aldrig på själva banan. Hade jag tänkt efter en aning när A kom med förslaget att ta med Rödluvan så hade jag avrått honom. Istället blev jag så tacksam för att slippa ha dåligt samvete för henne så jag lät henne följa med. Stackars A. Å andra sidan skulle han ju kunnat räkna ut med knävecket att det inte skulle gå så himlans bra… Hundar får inte beträda greenerna. Dessutom är det klart svårt och rätt farligt att hålla koppel och försöka slå samtidigt. Detta innebär en hel massa tillfällen där hunden behöver kunna stanna kvar vid bagen och helst hålla truten. Hehehehe! Dizzy har som bekant ingen färdig platsliggning och den fungerar inte ett dugg på golfbanan när husse slår kuliga bollar…  Inte så att hon stack efter bollar, men hon låg inte still och hon var inte tyst. Återigen, stackars husse. Jaja, nästa gång ska jag följa med och vara hundhållare. Med lite träning och vana på golfspelandet så blir hon nog en duktig golfhund! Leta bortslagna bollar gjorde hon iaf duktigt! Och supertrött var hon när hon kom hem. Hon orkade inte ens busa med Norpa som studsade runt som om hon hade eld i baken när husse kommit hem.

Idag är husse och golfar igen. Idag och imorgon är det tävling. Partävlingar. Det ska bli kul att höra hur det gick. Idag spelar han med sin far (”gubbtävling”) och imorgon med sin mor (”generationstävling”). Han har inte tävlat sen gud vet när och jag vet att han var nervös igår eftersom han inte kunde somna, vilket är klart onormalt för A. Det är iaf kul att han kommit igång lite med golfen nu. Det är ju hans egna intresse och den har fått stå tillbaka för mig och hunderiet alldeles för mycket de senaste åren. Inte för att jag propsat på det utan för att A är världens dumsnällaste människa. Sen delar han ju hundintresset också, fast det är ändå “min” grej i slutänden. Skönt för honom att ha nåt eget skulle jag tro…
På fredag fyller min älskling 25 år. Jag har planerat presentköp och t o m sparat pengar till det. Nu ska jag bara lyckas ta mig iväg till butiken. Idag mår jag fortfarande inte kalas i magen så det får lov att bli imorgon. Vad vi ska göra på själva födelsedagen vet jag inte riktigt ännu. Antagligen går vi ut och äter och spelar biljard med några andra bara. Inget fancy. På lördag är det födelsedagsmiddag i Gräppås med släkten.

Idag ska jag dessutom ta mig i kragen och åtminstone träna lite lydnad. Sådeså. Jag tog vara på sofftiden igår och skrev ett träningsschema åt mig själv för de närmsta veckorna. Om det hålls ens nästan återstår att se, men det borde ju ge mig iaf en liten (och välbehövlig) spark därbak. Dessutom ska jag sätta mig med tävlingskalendern och börja kika på vilka tävlingar som verkar vettiga så jag har nåt att sikta på.

Vi lever och mår bra och inget särskillt händer. Jag har bara inte haft lust att ens vistas i arbetsrummet, än mindre sätta på datorn på sistone.

Norpa växer så det knakar och busar som en galning. Hon är verkligen inte rädd för nåt. Både hundarna och Nalla är fullständigt ofarliga och Nalla är numera bästaste lekpolaren, både frivilligt och ofrivilligt…

 
Mina två söta grå!

Hundarna får långa promenader, cykel-, inline- och löpturer och en hel del pysmys och vardagsträning, dvs lydnadsträning modell mini och diverse trix. Nån vettig lydnadsträning har det inte blivit på evigheter trots att jag hade så storartade planer på lydnadstävlingar i slutet på sommaren.   Spårade gjorde vi för första gånger på flera veckor i söndags och det märktes att det var ett tag sen senast för båda tjejerna gick kasst för att vara dem. Stora plusset för den dagen var att jag fick bevis för att Dizzy kan koncentrera sig på sitt spår fasst okända hundar kommer gåendes i och förbi spåret på nära håll. Hon boffade lite, men fortsatte sitt jobb på en gång! Duktig skithund.
Crazys valpar hälsade vi på samma dag och jag blev inte ett dugg valpsjuk, onäää!!!  Den lilla röda tjejen med stubbsvans är ljuvlig och jag är ju som bekant svag för de röda… En viss blå, tigerrandig tik och en lika tigerrandig hane var ju inte ett dugg fula de heller. Eller ingen av dem var ju fula förresten!!! En helt super kull hon lyckats med igen, underbara Crazy!!!

Vä tik, ö hane och u tik.

Tik, hane, hane och hane.

Hane och tik.

Hane.

Tik.

Hane (?) och tik.

Tikar.

I torsdags åkte jag, A, Nadia och alla tre hundarna ner till Kjell och Susanne (Crazys husse och matte) i Varberg och fick privatträning i agility! Hur kul som helst och mycket givande! Tackar!!! Jag insåg ännu en gång att Dizzy och A kan bli riktigt bra ihop. Själv är jag helkass på att kontrollera min egen kropp så att dirigera en hund på en bana är smått omöjligt.   Jag kan göra samma fel tio gånger och sen tio andra fel, medan A gör fel en eller två gånger och sen gör han rätt… Sillen är duktig hon med och med lite coachning fick vi riktigt fin fart på henne också. Dizzy är en kanonkula från första början och behöver liksom inte gasas nåt extra…  Caddy och Nadia var duktiga de med. Särskilt med tanke på att Nadia aldrig förr ens testat ett agilityhinder! Efter en hel eftermiddags träning bjöds vi på grillat hos K & S och Nadia hade med sig hembakta muffins till efterrätt. Namnam!

Igår var jag, A och hundarna ut till Gräppås (A’s föräldrar) och tvättade bilen och bjöds på grillat lamm. Idag har vi varit hos A’s bror Martin och hans Helena och deras dotter Moa och nykläckta son William. Återigen bjöds vi på grillat (hur praktiskt och gott som helst att åka runt och bli bjudna på grillad mat ju! )  och rabarberkaka efter Helenas mormors recept som var helt ljuvlig! Tjejerna var med och “motionerade” Moas kaniner lite i deras stora utomhusbus (modell rejäl rastgård) från utsidan innan jag fick stoppat dem och förklarat att det var ajabaja… Silly agerade sen klappobjekt och Dizzy motionerades av kastad tennisboll av Moa. Moa är fyra år och rätt så rädd för hundarna. Inte panikslagen på nåt vis utan helt enkelt helt ovan bara. Men under vårt besök så tinar hon snabbt upp och blir bara skraj när de rör sig för snabbt alldeles nära henne eller när de skäller. Som tur är så har hon två väldigt pedagogiska och hundvänliga (och “hundvettiga”) föräldrar som lugnar och ger stöd när det behövs, men inte alls pjoskar med henne. Båda tjejerna är så sköna för de tar det lugnt bredvid små barn och med Moa verkar de fatta att de behöver ta det extra lugnt. Söta mamman Silly blir ledsen när lille William grät och gick dit för att kolla att allt var bra med honom, men fattar samtidigt att det inte är hennes sak att trösta utan hon kikar bara så att den lilles mamma eller pappa är där och så kan hon slappna av igen. Underbara, gulliga Sillen!!! Jag slutar aldrig förvånas över allt hon så instinktivt bara fattar och gör rätt!!!

Vi får väl se om det blir bättre med uppdateringarna här nu, men det är väl tveksamt. Lydnadsträningen däremot har jag lovat mig själv att ta itu med på allvar imorgon!

Dagarna går framåt, men inte mycket händer. Iaf inte hos oss. Lilla fröken Regnrusk, dvs Norpa, (Nalla heter Snöstorm i “efternamn” eftersom hon föddes under en sådan, så att Norpa skulle få efternamnet Regnrusk var inte svårt att komma på) flyger runt som en galning och bara är lycklig och busig mest hela tiden! Hon är så stencool och orädd att jag börjar ana att hon kommer att bli en pest att ha inomhus om några månader. Men, men samtidigt är hon söt, gosig och faktiskt väldigt snäll och lyhörd så det ordnar sig nog. Trevligare katt är nog svårt att hitta. Inte alls som Nalla var i samma ålder då hon spottade, fräste och morrade åt det mesta och bara jag kunde hantera henne överhuvudtaget. Norpa finner sig i nästan allt och tar inte ett dugg illa vid sig av Nallas morranden utan att för den delen gå över några gränser. Silly accepterade hon helt efter bara ett par dagar och Caddy när han var här i måndags, var tydligen fullständigt ok. Dizzy har tagit lite mer tid men det är ju inte så konstigt eftersom Dizzy oftast står i bugande lekställning och morrar lite glatt och inbjudande en meter ifrån Norpa… Att det kan vara lite skrämmande för en kattunge som är mindre än Dizzys huvud inser hon inte. Nu har de iaf kommit så långt att Norpa busar runt och Dizzy joggar glatt efter och vill vara med i leken.

Vädret har ju som bekant varit allt annat än mysigt den senaste tiden. Jag tycker så synd om A som nu har haft två veckors semester fyllda av konstant ösregn! Jag hoppas allt jag kan att det blir sol och fint väder de kommande två veckorna. Lite särskilt håller jag tummarna för helgen eftersom det då är utställning i Tvååker och jag och mamma ska jobba. Två dagars resultatskrivande på blöt pappersmassa och klafsande i leråker är jag inte ett dugg sugen på. På lördag har vi aussie i ringen. Tyvärr är det inte fler än 5 anmälda.  Det är två färre än på Ölands Brukshundklubbs utställning på söndag och det är en liiiiten utställning…
Om det är nån känd eller okänd som känner för att säga hej så finns jag i Ove Germundssons ring båda dagarna.

Träningen går på sparlåga för tillfället. Sen lägret har jag haft noll motivation. Helt avigt eftersom jag fick så mycket positiv feed-back där och eftersom jag verkligen behöver träna om vi ska kunna tävla i höst som jag ju ser fram emot så mycket…
Lite lydnad blir det ju mest varje dag, men inget såvärst organiserat. Spår har det inte blivit en endaste gång… Jag har iaf satt igång projekt “bättre-lägganden/ställanden/sättanden” med Silly. Hon har alltid varit 100%-ig och gjort det hon ska, men oh så långsamt. Ändring på det alltså och planen är att göra det genom att ta isär och klicka beteendena från början. Än så länge har vi mest kört lägganden och det med framgång. Hon är ingen Dizzy när det gäller hastighet, men det är oändligt mycket bättre än tidigare!
Med Dizzy handlar det mycket om plats, stadga och koncentration för tillfället. Hon är rätt så bra på stadgan numera, men koncentrationen i vissa situationer är allt annat än bra. Bl a så släpper hon helt i fokus i varenda halt och det är något nytt för henne. Grrr… Platsen går framåt tre steg och sen tillbaka två. Inte för att hon felar, utan för att jag tycker att jag får för mycket aktivitet och osäkerhet på exakt  vad det är jag vill ha för beteende. Fast det är klart, det går faktiskt framåt och ju mer jag tränar desto säkrare blir det ju. Trist bara att jag är så jäkla kass på att träna det…
A är duktig och hjälper till en massa med hundarna nu när han har semester. Han tränar trix och myser och går långpromenader när jag jobbar. Idag tog han med sig båda tjejerna ut i ösregnet och sprang en lång runda! Jag är full av beundran!

 Ha det gott allesammans!!