Dizzy ser ut som sju svåra år och lite till just nu. Hon har mindre päls än vad Silly hade efter sina valpar förra hösten. Att hon dessutom inte är en stor tjej under all päls hon normalt har gör sitt till för att hon ska se smått makaber ut. Som tur är så kommer ju pälsen tillbaka om ett tag och tills dess så är det faktiskt lite fräckt att kunna se varenda muskel röra sig på henne för dem har hon gott om!

Sen fröken Röd kom hem i fredags har inte mycket nyttigt gjorts. I lördagseftermiddag gick jag och tjejerna med husse och hans parenteser på en golfrunda. Sillen är som gjord för att vara golfhund! Hon traskar fullständigt nöjd runt lös på banan, är aldrig i vägen och är bara allmänt söt! Att man kan tigga godis i korvkiosken vid hål 9 gör ju liksom inte saken sämre enligt Sill!  Dizzy tycker det är fasligt onödigt att promenera på så stora gräsytor i koppel utan att få röja runt som en galning. Alla pauser som blir när bollarna ska slås på tycker hon är ännu onödigare… Men i slutänden måste jag säga att hon sköter sig rätt så bra. Hon är nästan helt tyst nästan jämt och hon går oftast fint i kopplet.
I söndags var jag ringsekreterare på Västkustvalpen (som i år även hade veteranklass! öh?). Inte så många hundar, effektiv (och bra) domare och allmänt flyt gjorde att vi var klara tidigt. Jag hade som plan att köpa en bitstock av någon av alla försäljare som var där, men ingen tyckte tydligen att valputställningar var rätta stället att sälja såna och hade det därför inte. En gummiboll och två pälsråttor blev det istället. Den förtstnämnda till min röda galning och de luddiga till min lilla gråa galning. Båda blev glada! Mer gjordes inte den dagen förutom förtäring av en pizza.

Igår blev det jobb mest hela dagen och jag var som en klubbad säl när jag kom hem. Jag har sovit dåligt sen i fredags och det börjar ta ordentligt på krafterna nu. Idag hade jag iaf sovmorgon och sov gott på förmiddagstimmarna iaf. Jag hade stora planer för dagen men varken städandet eller den sociala biten blev av. En långis och lydnadsträning blev det iaf. Sillen fick en lugnare träning medan Dizzy fick en ordentlig genomkörare av appellmomenten. “Vår” plan som vi nästintill alltid har för oss själva var idag överbefolkad. Där var ett gäng invandrade kvinnor som försökte lära sig cykla på gräset, det var två lag fotbollskillar i åldern 4-5 år med tillhörande föräldrar och småsyskon som spelade nån slags träningsmatch och det var träning för ett gäng 12-13 åriga amerikansk fotbollspelarande grabbar med tillhörande högljudda tränare. Mitt i allt detta (vår plan är inte ens speciellt stor!) så tränade vi. När vi kom dit så var bara de cyklande kvinnorna där, men jag valde att stanna och utnyttja störningen när de andra kom. Dizzy gick faktiskt riktigt, riktigt bra! Om hon går så på tävling så kommer framgångarna gå lätt. Jag belönade bara med klapp och en torr godisbit mellan varje moment och körde linförighet, framförgående, läggande, inkallning och apportering i följd. Det enda vi inte körde var alltså platsen och hindret. Platsen körde vi senare, men inte tävlingsmässigt och hoppet hoppade vi över av den enkla anledningen att vårt hinder (ett cykelställ) innehöll ett helt gäng cyklar. Jag är sååå glad över att hon håller ihop så fint utan direkt peppning och med så stor störning! De torra godisbitarna kan hon nog lätt vara utan och mina klappar tror jag mest hon blir irreterad över!  Anledningen till upplägget på dagens träning var att jag ville kolla av vart vi låg. Jag ville pressa henne lite för att kolla vad vi behöver jobba hårdare på och vad som håller. Summan är att jag behöver sätta lite krav på henne i fria följet för att få full koncentration hela tiden trots störning. När bollar for lite nära så släppte hon mig med blicken och kikade lite mot bollarna, men hon släppte inte i position. Läggandena kan fortfarande bli snabbare. Jag har svårt att få till dem riktigt bra och jag vet inte riktigt hur jag ska bättra det heller. Ingången i inkallningen var idag usel. Hon brukar visserligen liksom flyga in bredvid mig i en piruett, men helt utan att nudda mig. Idag så var piruetten mest i axelhöjd på mig och hon “nuddade” mig så mycket att jag nästan trillade baklänges. Bakläxa på ingångar m a o.  Apporteringen var skitsnygg men det måste övas på kastade apporter och liggande apporter som inte ska hämtas. Dels litar jag fortfarande inte på att jag inte får en tjuvstart när jag kastar trots att hon sitter som ett ljus och dels så låser hon sig lätt på apprten när hon fått hämta den en gång och vill inte gärna göra nåt annat än apporter sen. Inget vidare med tanke på att hoppet kommer efter…  Framförgåendet hade vi nog fått en 5a för idag. Det är super med tanke på den minimala träning hon fått i momentet och det var innan starten i appellen i våras… A ska få jobba lite med den så kommer vi nog få rätt fina poäng där också! Platsen var svår med all störning tyckte Dizzy. Egentligen ligger hon stadigare ju mer störning det är, men eftersom jag kräver att hon har hakan i backen så kan hon ju inte kika på det som händer och då surar hon till lite. Detta är dock inte så konstigt att hon tyckte det var svårt eftersom vi inte tränat det med störning alls ännu. Hon jobbade iaf på fint och till slut så låg hon stabilt med huvudet pressat neråt i en halv minut med fotbollsspelande pojkar tre meter ifrån. Duktig skitunge!
Sillen fick ett peppande pass med fritt följ, inkallning, kryp och apportering. Hon gick bra hon också, söttanten!  Imorgon är planen den motsatta, dvs ett lättare peppande pass för Dizzy och en ordentlig genomgång av lägremomenten med Sillen. Dessutom måste jag verkligen sätta igång med inlärningen av kryp med Dizzy! Om vi ska starta i lägre nångång det närmsta decenniet så måste jag börja med det nu! Städningen jag skulle gjort idag står också på listan ihop med tvätt av sånt som ska med till Böda och början på packning till samma resa.

Ha det gott allesammans!

Jag vaknade alldeles försent för att hinna tvätta på tvättiden jag bokat. Ute med hundarna insåg jag att det var mensdags. Ooooont. Det blev en ultrakortis för att sen gå hem, knapra lite piller, slänga till djuren lite frukost och sen decka några timmar i soffan. Att röra på sig innan man är drogad såna här dagar är inte bra. Det onda hinner fullständigt ta överhanden och det tar lång tid att återfå kontrollen över smärtan. När det onda väl lagt sig till en nivå som går att leva med så var klockan halv ett och halva dagen var borta… Surt.  Jaja, en längre prommis med hundarna, lite mys och bus med de långsvansade fyrbeningarna och se kunde jag t o m dricka kaffe och äta frukost. Eftermiddagen slösades bort framför datorn och pratandes skit i telefon med mamma (som jag ju träffar imorgon…) Tja, sen kom A hem, jag lagade middag och glodde på animal cops och nu är ju dagen slut. Ont har jag fortfarande så A får gå kvällsprommis själv ikväll, dvs ingen långis idag. Heller ingen träning… Men, men jag har tränat duktigt det senaste och en dag gör ingen skillnad.

Imorgon kommer alltså älsklingsungen hem igen efter sin Kalmarsemester. Oj, vad jag har saknat henne! Jag trodde inte att jag skulle göra det. Trodde snarare att det skulle vara lite skönt, men det har varit tomt och trist utan skitlisan och jag tror att Silly saknat henne också. Fast visst har det varit skönt att kunna ge älskade Sillen förstaplatsen i soffan varje kväll, att bara gosa med henne och att ge henne all uppmärksamhet! Eller jo, det är klart Carrey har fått både gos och uppmärksamhet han med, fast han tar inte över på samma sätt som hans dotter gör.

Det börjar bli dags att planera lite mer i detalj hur årets Familjecup ska te sig. Förra året startade vi det som vi på en gång bestämde skulle bli en årlig tradition i samband med Bödautställningen. Då var det en ren lydnadstävling, men det känns inte längre hållbart så i år har allt ändrats. Det kommer bli en ren skojtävling med div grenar där alla ska kunna vara med oavsett skolning på hunden el föraren. I år har vi följande ekipage: Mamma med Carrey så klart, jag med antingen Dizzy el Silly och A med den andra (vi har inte diskuterat vem som ska ta vem än) och Nadia och Caddy. Nästa år kommer vi ha åtminstone ett ekipage till! Reglerna är satta så att alla hundar i familjen som är över fyra månader och som inte har ordentliga skäl att slippa såsom halt, nära döden el högdräktig ska deltaga så länge förarna räcker. Alla familjemedlemmar (här räknas alltså även N & M in eftersom Caddy adopterat dem!) ska deltaga så länge hundarna räcker. I år står jag för planerandet och klurandet av grenar och nästa år får årets vinnare ta hand om. Den enda gren som måste vara med är inkallning på tid på stranden (typ valpinkallning) annars får man ändra och utforma grenar som man vill. Jag har en plan för hur det kommer att se ut i år, men detaljerna ska kluras på och dem tänker jag inte avslöja! Kul ska det bli iaf!

Här kommer utlovade före och efter bilder. Jag tog mig an Sillen också när jag ändå var i farten så bilder jag bjuder på bilder på henne med. Båda är helt klara förutom Carreys krage och öron som torkar löjligt långsamt. Att föna med min lilla mesfön hjälper liksom inte…  
Tyvärr är min kamera fortfarande lika kass, jag har inte förbättrats som fotograf och särskillt Silly är en klart motvillig fotomodell som mest ser ut som att hon ska dö vilken sekund som helst.

Före. 
Efter.
Före. 
Efter.
Före. 
Efter.
Före. 
Efter.
Före. 
Efter.
Före. 
Efter.

Liiite finare blev dem allt eller hur?

Några extra bilder…

 
Norpan i garderoben. Visst har vi Sveriges läckraste garderobsinsida!!!

Såhär hittade jag Nalla sovandes häromdagen. Snark, snark!   

Kärlek. Vad mer kan man säga? Lillebror flyttar hem i helgen!

Carrey kom hit igår eftermiddags. Marie körde hit honom när hon ändå hade ärenden i storstaden och bjöds givetvis på fika och lite hundsnack när hon ändå var här. Tack för besöket Marie! Alltid lika trevligt att träffa dig!
Carrey gillar verkligen Marie han också. Så till den milda grad att han promt ville följa med henne när hon gick och sen surade på hallmattan i säkert tio minuter! Efter en längre prommis med honom och Sillen där de busade riktigt ordentligt (för att vara de två) så gosade han med mig i soffan en stund innan han nöjt lade sig raklång på golvet och snarkade. Kan inte vara lätt med så många omställningar på kort tid (om han bara visste vad han har att vänta!), särskillt inte för en hund som redan haft så många hem. Från valplådan flyttade han till Kim och Ben där han bodde ett halvår tills rabiesvaccinationen var klar och han kunde komma till Sverige. Väl här bodde han hos Tina och Johan runt ett halvår innan han flyttade till Janne i Skåne. Därifrån kom han tillbaka till Tina och Johan som nu flyttat till nya huset för att efter ett par månader flytta till mamma i Kalmar. Han måste ju trott att han skulle stanna hos Marie nu och det är klart att han fick lite panik när hon lämnade honom. Visserligen känner han ju mig och är van att vara här, men han och jag har aldrig fått någon vidare kontakt. Jag har alltid varit den stränga, dominanta personen för honom (som bl a vaktar mina tjejer från sexuella påhopp) och vi har aldrig gjort nåt kul ihop som gett oss en positivare kontakt. Trist, men det har bara inte blivit så att jag gjort nåt åt det. Nu har jag iaf chansen och jag måste säga att vi redan kommit en god bit på väg! Carrey är en guldklimp. Han är fullständigt genomsnäll, kontaktsökande, signalkänslig och så härligt stabil på något sätt. Förutom när man kliar honom på rumpan vill säga, för då tappar han alla koncept och ylar hjärtskärande i nån slags glädjeyra.   
Imorse tränade vi lite lydnad ihop iaf. Han fick börja med att ligga plats när jag körde med Silly, något han nog kommer att få göra en hel del i framtiden medans lillebror jobbar. Sen fick han lite korta fotövningar, en inkallning och lite fjärr och lite kryp. Hans arbetsglädje är underbar och likt Silly så vill han så fruktansvärt gärna göra rätt, men samtidigt kan han vara rätt så slarvig tror jag…  Sen fick han ligga lite plats till när jag körde lite till med Sillen och då insåg jag att hans plats inte är riktigt så säker som både jag och mamma nog trott. Han gjorde nämligen precis lika fin fjärr som Silly… Jag hade inte hjärta att rätta honom heller för han fattade helt enkelt inte att det inte gällde honom när jag stod där och viftade med armarna. Sötgrabben!
Sillen gick fint hon med. Lite dålig bakdelsarbete bara, men det blir ofta så om hon är lite trött el varm vilket hon var efter en lång busstund med Carrey.

Ja, iaf så fick han sig ett dygn på sig att landa lite här och vila lite efter helgens bravader. Nu startar jag projektet “Från skitig skogsbjörn till glammig utställningshund”! Tänkte jag skulle ge er en “förebild” och en “efterbild” så ni får se resultatet. Förhoppningsvis blir det ett rejält förbättring!  

Ni anar inte hur tyst det är hemma hos oss! Att Dizzy är en pratsam tjej visste jag innan, men jag har nog inte insett HUR pratsam förrän hon plötsligt inte var här och pratade… Silly gav ifrån sig några boff när N, M och Caddy kom i söndags, men förövrigt har hon inte sagt någonting. Dizzy har ljud för alla situationer, alla sinnesstämningar och allt hon vill få sagt. Hon grymtar, boffar, knorrar, muffar, morrar, skäller, gapar, gnäller, ylar, piper, gruffar, frustar, gurglar, och snarkar! Dessutom har hon ljud som jag inte har nåt ord för och ljud som inte hundar borde kunna såsom att hon nästan spinner när hon gosar med husse eller att hon ger ifrån sig jamande ljud när hon blir frustrerad. Silly kan absolut låta hon också, men det mesta säger hon med sina blickar. Blickar som avslöjar allt!
Visserligen tror jag att Silly verkligen uppskattar att ha husse och matte för sig själv lite, men jag tror också att hon saknar sin lillasyster en hel massa! Hon ser lite loj ut på promenaderna, lite uttråkad liksom.
En sak slog mig häromdagen. Dizzy har ju aldrig varit ensamhund och har därför inte lärt sig att roa sig själv och att kunna leka på egen hand. Det har jag ju alltid vetat, men nu insåg jag att det är samma sak med Silly ju. Hon har heller aldrig varit ensamhund och vet inte heller hur man leker själv. Helt oviktig info…

Tja, Carrey kommer iaf om nån timma och livar upp min och Sillys tillvaro. Han lär väl behöva plockas ner på jorden efter att ha fått umågs med löptjej. Han har lite svårt att acceptera att inte alla löper då…  Silly brukar dock ta sin uppgift som Superbitch på största allvar och sätter honom effektivt på plats så det lugnar sig nog efter en liten stund bara. Jag tänkte ta dem båda på en långprommis det första jag gör så får de reda ut det hela utomhus. Innan mamma kommer för att hämta sina prinsar (och återlämna min prinsessa, oh jag saknar henne mer än jag trodde!) på fredag så ska Carrey vara nybadad och friserad och klar för Bödautställningen nästa helg. Silly behöver helt klart både bad och frisering hon med även om hon inte ska ställas så hon åker nog på det hon med. Lika bra att ta båda samtidigt så slipper man två omgångar med blöta hundar på tork och hår som flyger omkring överallt.

Jag sitter så smått och funderar över hur hemsidan kan ändras på ett enkelt och tidseffektivt sätt, men så att den ändå får en uppfräschning. Mamma kommer ju som bekant ha annat än min hemsida att lägga sin tid på den närmsta framtiden… Kanske räcker det med ny färgskala? Dessutom SKA jag se till att få albumsidan ingångsatt. När som helst….