Stolt och hedrad!
En lite annorlunda och rolig form av utmaning cirkulerar just nu. Den går ut på följande: “Man väljer ut och skriver om fyra bloggare eller personer med hemsidor som inspirerar. Dessa fyra blir i sin tur utmanade att välja ut fyra sådana bloggare/personer att skriva om.” Redan igår såg jag den hos Lisa när hon blivit utvald. Att hon blev vald tyckte jag inte var ett dugg konstigt. Hon är alltid lika sympatisk och godhjärtad och jag blir alltid lika glad och liksom lugn när jag läser hennes blogg. Alldeles nyss chockade hon mig dock genom att välja mig som en av hennes fyra! Lilla jag som inte ens kan fota eller ens gör min hemsida själv… Jag känner mig sååå hedrad och är sååå stolt och glad!!!
Dåså. Jag ska alltså välja fyra personer/bloggare som berör och inspirerar mig. Ruggigt svårt med tanke på alla bloggar och hemsidor jag dagligen följer. Här kommer iaf mina fyra. Helt utan inbördes ordning.
Min älskade mamma är det första och kanske mest självklara valet. Min bästa vän, min webmorsa, mitt bollplank och så oändligt mycket mer. Att hon för tillfället har en av internets fulaste hemsidor bortser jag ifrån. En av de tre personer jag älskar högst och varmast på denna jord.
Nickie med Milo och Japp. Nickie var en av de första aussieägare jag lärde känna. Vi tränade och promenerade en del ihop när jag bodde i Karlshamn. Hon är en av de mest inspirerande, duktiga och måldrivna hundtränare jag vet. Till på köpet är hon snäll, trevlig och söt irl! Jag slutar aldrig att förvånas över alla hennes framgångar med Milo även om det är ett direkt resultat av hennes målmedvetenhet och envishet.
Agnetha med Bucks och Xsita har kanske inte häftigaste bilderna, häftigaste tävlingsframgångarna eller mest poetiska bloggen, men Agnetha är härligt naturlig och skäms inte för att skriva om sina misstag, hundarnas ofog eller andra vardagliga ting som vi ju alla upplever men få skriver om. Jag har många, många gånger läst hennes blogg och insett att mina hundar inte är ensamma med sina mindre bra dagar och det ger mig ljus i tunneln ska ni veta! Agnetha inspirerar dessutom genom att aldrig ge upp och hennes envishet och nogrannhet ger resultat att avundas.
Pernilla med Rocky och Dumle är en härlig tjej som vågar ta livet i hornen gång på gång trots hemska motgångar. Hon berör med sina bilder, men kanske allra mest med sina ord. En sån där person som kändes fullständigt naturligt att träffa live! Hennes hemsida och blogg ligger under vila just nu och där finns ett lås av förklarliga skäl, men hon platsar så självklart bland mina fyra att hon ska vara med ändå!
Sen har jag två lite “fusk” också. Jag vet inte om reglerna tillåter att jag “återvinner” så de får hamna lite bredvid. Nämnas måste de nämligen!
Lisa med Rut och Gunda är en sedan väldigt länge ständig glädjekälla för mig! Hit klickar jag mig när jag behöver en paus ifrån verkligheten, en liten puff i baken eller bara lite ögongodis. Om kärlek fanns i bildform så finner ni den här. Bilderna och de två röda fotomodellerna ger mig alltid gåshud och raderna är inte mindre berörande. Mmmm…
Lisa med Eskil och Isak. Hur skulle jag inte kunna nämna dig Lisa? En av de första aussiesidorna jag hittade och sedan dess en väl följd sådan. Vackra bilder varvas med vardagliga texter som genomsyras av vänlighet och ett lite norrländskt(?) lugn.
Åh vad jag gillar denna utmaningen, den sprider så mycket värme och omtanke! Jag tackar förstås alla hederligast för de fina orden, det är inte utan att jag ryser både i kropp och själ när jag läser dem. En karamell att suga på, jag tror minsann att jag ska kopiera alla gulliga kommentarer och spara i ett “må bra” dokument, som jag kan läsa när jag känner mig som mest eländig och hopplös!
Hjärtekram till dig! (Även fast att du inte bjuder på bilder i den takt jag önskar!)
7 augusti 2007 22:03Hej Sandra!!
Jag skulle bara vilja glädja din dag lite
smått. Jag tycker att du har en jättefin
hemsida, man hittar vad man letar efter.
Jag är ute på din och din mammas hemsida
varje dag, särskillt nu när jag och din
mamma ska köpa valpar hos Tina. Jag
bara väntar på bilderna som skulle tas
i helgen. Bara nån liten bild hade ju varit
kul… Var de go’a de små ullbollarna??
Jag är ingen kändis hundvärlden ännu,
men om man kan lyckas nu så kanske…
Jag såg dig med hundarna på Aussieträffen
i Borås, vi var där och kollade in rasen.
Det var mycket intressant.
Tack för alla roligheter som du skriver i
8 augusti 2007 5:50bloggen!!!!
/ Linda.
Jag vet en jättebra drivkraft, anmäl till tävling! Då blir man tvingad att få ur den där tummen ur de bakre regionerna..
Tack för kryapådig-hälsningen till L, det går faktiskt helt ok… han är i alla fall glad…
8 augusti 2007 18:28Oj, jisses vilka snälla ord!! Och jag är självklart jätteglad och tacksam över att vara en av de utvalda.
Genast känns allt väldigt mycket trevligare! 
Ha det gott - kramar.
PS. Det är av misslyckanden - inte lyckanden - man lär sig mest.
DS.
9 augusti 2007 2:43Jamen sådär kan du väl inte bara skriva, jag blir alldeles fuktig i ögat ju!
Och av alla svåra utmaningar var nog den här den svåraste. Och många bra är ju redan “tagna”. Jag ska försa, men det blir nog inte idag, har för mycket annat på todo-listan.
9 augusti 2007 9:40