Projektet “Från skitig skogsbjörn till glammig utställningshund” startat!
Carrey kom hit igår eftermiddags. Marie körde hit honom när hon ändå hade ärenden i storstaden och bjöds givetvis på fika och lite hundsnack när hon ändå var här. Tack för besöket Marie! Alltid lika trevligt att träffa dig!
Carrey gillar verkligen Marie han också. Så till den milda grad att han promt ville följa med henne när hon gick och sen surade på hallmattan i säkert tio minuter! Efter en längre prommis med honom och Sillen där de busade riktigt ordentligt (för att vara de två) så gosade han med mig i soffan en stund innan han nöjt lade sig raklång på golvet och snarkade. Kan inte vara lätt med så många omställningar på kort tid (om han bara visste vad han har att vänta!), särskillt inte för en hund som redan haft så många hem. Från valplådan flyttade han till Kim och Ben där han bodde ett halvår tills rabiesvaccinationen var klar och han kunde komma till Sverige. Väl här bodde han hos Tina och Johan runt ett halvår innan han flyttade till Janne i Skåne. Därifrån kom han tillbaka till Tina och Johan som nu flyttat till nya huset för att efter ett par månader flytta till mamma i Kalmar. Han måste ju trott att han skulle stanna hos Marie nu och det är klart att han fick lite panik när hon lämnade honom. Visserligen känner han ju mig och är van att vara här, men han och jag har aldrig fått någon vidare kontakt. Jag har alltid varit den stränga, dominanta personen för honom (som bl a vaktar mina tjejer från sexuella påhopp) och vi har aldrig gjort nåt kul ihop som gett oss en positivare kontakt. Trist, men det har bara inte blivit så att jag gjort nåt åt det. Nu har jag iaf chansen och jag måste säga att vi redan kommit en god bit på väg! Carrey är en guldklimp. Han är fullständigt genomsnäll, kontaktsökande, signalkänslig och så härligt stabil på något sätt. Förutom när man kliar honom på rumpan vill säga, för då tappar han alla koncept och ylar hjärtskärande i nån slags glädjeyra. 
Imorse tränade vi lite lydnad ihop iaf. Han fick börja med att ligga plats när jag körde med Silly, något han nog kommer att få göra en hel del i framtiden medans lillebror jobbar. Sen fick han lite korta fotövningar, en inkallning och lite fjärr och lite kryp. Hans arbetsglädje är underbar och likt Silly så vill han så fruktansvärt gärna göra rätt, men samtidigt kan han vara rätt så slarvig tror jag… Sen fick han ligga lite plats till när jag körde lite till med Sillen och då insåg jag att hans plats inte är riktigt så säker som både jag och mamma nog trott. Han gjorde nämligen precis lika fin fjärr som Silly… Jag hade inte hjärta att rätta honom heller för han fattade helt enkelt inte att det inte gällde honom när jag stod där och viftade med armarna. Sötgrabben!
Sillen gick fint hon med. Lite dålig bakdelsarbete bara, men det blir ofta så om hon är lite trött el varm vilket hon var efter en lång busstund med Carrey.
Ja, iaf så fick han sig ett dygn på sig att landa lite här och vila lite efter helgens bravader. Nu startar jag projektet “Från skitig skogsbjörn till glammig utställningshund”! Tänkte jag skulle ge er en “förebild” och en “efterbild” så ni får se resultatet. Förhoppningsvis blir det ett rejält förbättring! 
Det är ju inte mer än normalt att man funderar vad som rör sig i vovvarnas hjärnor ibland.
Det är väl lite kul att få tid till att lära känna Carrey lite närmare inpå skinnet nu medans du har honom. Fast med tanke på tidigare inlägg så är det väl inte så tyst hemma längre eller?
Kram på er
Ps. Ser framemot då & nu bilderna Ds
22 augusti 2007 14:28