Kontroll av skabbräv
Dizzy ser ut som sju svåra år och lite till just nu. Hon har mindre päls än vad Silly hade efter sina valpar förra hösten. Att hon dessutom inte är en stor tjej under all päls hon normalt har gör sitt till för att hon ska se smått makaber ut. Som tur är så kommer ju pälsen tillbaka om ett tag och tills dess så är det faktiskt lite fräckt att kunna se varenda muskel röra sig på henne för dem har hon gott om! 
Sen fröken Röd kom hem i fredags har inte mycket nyttigt gjorts. I lördagseftermiddag gick jag och tjejerna med husse och hans parenteser på en golfrunda. Sillen är som gjord för att vara golfhund! Hon traskar fullständigt nöjd runt lös på banan, är aldrig i vägen och är bara allmänt söt! Att man kan tigga godis i korvkiosken vid hål 9 gör ju liksom inte saken sämre enligt Sill! 
Dizzy tycker det är fasligt onödigt att promenera på så stora gräsytor i koppel utan att få röja runt som en galning. Alla pauser som blir när bollarna ska slås på tycker hon är ännu onödigare… Men i slutänden måste jag säga att hon sköter sig rätt så bra. Hon är nästan helt tyst nästan jämt och hon går oftast fint i kopplet.
I söndags var jag ringsekreterare på Västkustvalpen (som i år även hade veteranklass! öh?). Inte så många hundar, effektiv (och bra) domare och allmänt flyt gjorde att vi var klara tidigt. Jag hade som plan att köpa en bitstock av någon av alla försäljare som var där, men ingen tyckte tydligen att valputställningar var rätta stället att sälja såna och hade det därför inte. En gummiboll och två pälsråttor blev det istället. Den förtstnämnda till min röda galning och de luddiga till min lilla gråa galning. Båda blev glada! Mer gjordes inte den dagen förutom förtäring av en pizza.
Igår blev det jobb mest hela dagen och jag var som en klubbad säl när jag kom hem. Jag har sovit dåligt sen i fredags och det börjar ta ordentligt på krafterna nu. Idag hade jag iaf sovmorgon och sov gott på förmiddagstimmarna iaf. Jag hade stora planer för dagen men varken städandet eller den sociala biten blev av. En långis och lydnadsträning blev det iaf. Sillen fick en lugnare träning medan Dizzy fick en ordentlig genomkörare av appellmomenten. “Vår” plan som vi nästintill alltid har för oss själva var idag överbefolkad. Där var ett gäng invandrade kvinnor som försökte lära sig cykla på gräset, det var två lag fotbollskillar i åldern 4-5 år med tillhörande föräldrar och småsyskon som spelade nån slags träningsmatch och det var träning för ett gäng 12-13 åriga amerikansk fotbollspelarande grabbar med tillhörande högljudda tränare. Mitt i allt detta (vår plan är inte ens speciellt stor!) så tränade vi. När vi kom dit så var bara de cyklande kvinnorna där, men jag valde att stanna och utnyttja störningen när de andra kom. Dizzy gick faktiskt riktigt, riktigt bra! Om hon går så på tävling så kommer framgångarna gå lätt. Jag belönade bara med klapp och en torr godisbit mellan varje moment och körde linförighet, framförgående, läggande, inkallning och apportering i följd. Det enda vi inte körde var alltså platsen och hindret. Platsen körde vi senare, men inte tävlingsmässigt och hoppet hoppade vi över av den enkla anledningen att vårt hinder (ett cykelställ) innehöll ett helt gäng cyklar. Jag är sååå glad över att hon håller ihop så fint utan direkt peppning och med så stor störning! De torra godisbitarna kan hon nog lätt vara utan och mina klappar tror jag mest hon blir irreterad över! 
Anledningen till upplägget på dagens träning var att jag ville kolla av vart vi låg. Jag ville pressa henne lite för att kolla vad vi behöver jobba hårdare på och vad som håller. Summan är att jag behöver sätta lite krav på henne i fria följet för att få full koncentration hela tiden trots störning. När bollar for lite nära så släppte hon mig med blicken och kikade lite mot bollarna, men hon släppte inte i position. Läggandena kan fortfarande bli snabbare. Jag har svårt att få till dem riktigt bra och jag vet inte riktigt hur jag ska bättra det heller. Ingången i inkallningen var idag usel. Hon brukar visserligen liksom flyga in bredvid mig i en piruett, men helt utan att nudda mig. Idag så var piruetten mest i axelhöjd på mig och hon “nuddade” mig så mycket att jag nästan trillade baklänges. Bakläxa på ingångar m a o. Apporteringen var skitsnygg men det måste övas på kastade apporter och liggande apporter som inte ska hämtas. Dels litar jag fortfarande inte på att jag inte får en tjuvstart när jag kastar trots att hon sitter som ett ljus och dels så låser hon sig lätt på apprten när hon fått hämta den en gång och vill inte gärna göra nåt annat än apporter sen. Inget vidare med tanke på att hoppet kommer efter… 
Framförgåendet hade vi nog fått en 5a för idag. Det är super med tanke på den minimala träning hon fått i momentet och det var innan starten i appellen i våras… A ska få jobba lite med den så kommer vi nog få rätt fina poäng där också! Platsen var svår med all störning tyckte Dizzy. Egentligen ligger hon stadigare ju mer störning det är, men eftersom jag kräver att hon har hakan i backen så kan hon ju inte kika på det som händer och då surar hon till lite. Detta är dock inte så konstigt att hon tyckte det var svårt eftersom vi inte tränat det med störning alls ännu. Hon jobbade iaf på fint och till slut så låg hon stabilt med huvudet pressat neråt i en halv minut med fotbollsspelande pojkar tre meter ifrån. Duktig skitunge!
Sillen fick ett peppande pass med fritt följ, inkallning, kryp och apportering. Hon gick bra hon också, söttanten! Imorgon är planen den motsatta, dvs ett lättare peppande pass för Dizzy och en ordentlig genomgång av lägremomenten med Sillen. Dessutom måste jag verkligen sätta igång med inlärningen av kryp med Dizzy! Om vi ska starta i lägre nångång det närmsta decenniet så måste jag börja med det nu! Städningen jag skulle gjort idag står också på listan ihop med tvätt av sånt som ska med till Böda och början på packning till samma resa.
Ha det gott allesammans!
Vilken bra träning ni har haft! Toppen med så mycket störning och att dom var så duktiga bägge två!!
Jag köpte bitstockar på Rusta för 9,90:- Inte så stora visserligen (ca 30 cm) men dom har hållit jättebra!
29 augusti 2007 7:47Ha det bra!
Härligt att du är på G med motiverad och konsekvent träning. Duktiga dig Sandra!
Själv har jag ingen skabbräv men väl ett “spjälstaket” till hund. Ingen vacker syn
29 augusti 2007 18:43Bra jobbat av Dizzy med den störningen
Kramis och ha en fortsatt härlig vecka!
Jag har två urfällda hundar här. Raffa är dock värst
Verkar vara period för det nu. Jag beundrar er alla som hittat motivationen för lydnadsträningen. Jag undar om min någon gång kommer att komma hundraprocentigt tillbaka?
Lustigt för jag diggar också tjej nr 1 bäst hittills
Hade gärna behållit en men då får jag nog ta mitt pick och pack och flytta… 
J tycker att två katter som vi har redan är två för mycket 
Men han tog käringen med två katter så då får han också behålla henne med två 
Det är nog inte läget att utöka…
Ha det gott!/Kramis
29 augusti 2007 20:24Åh, sicken duktig “rödluva”!
På Bucks minimerade det antalet tjuvanden (och “låtsas-sitta-på-rumpan”) ganska snabbt och numera har vi det i princip aldrig.
Och ja, den är inte alls så het längre, nu när inte jag “måste” ha den direkt. 
Kanske kan va nåt att prova på “rödluvan”?
30 augusti 2007 22:39Vad gäller att vara övertänd på apporten, så har jag en sån också. Men för att undvika tjuvstarter, så händer det då och då att jag kastar iväg apporten, låter honom sitta kvar och sedan - kör jag fritt följ. M a o, han ska aldrig veta OM och NÄR han ska apportera.
Övertändningen på apporten fick jag också ner genom att göra det “oväntade”. Jag har t ex direkt efter apporteringen (när han fortfarande har apportbocken i munnen) gjort lite fritt följ, ibland även ställande och läggande under marsch. Senast gjorde jag tvåans fjärr med apportbocken i munnen.
Ha det gott - kram.
Var är du?!
4 september 2007 8:53Tack Sandra! Fick själv veta det först för några minuter sedan och ska lägga ut det i blogen nu.
4 september 2007 11:05Kramar
Tack för orden, det värmde… =) Men ärligt talat vet jag inte heller varför det ska vara så svårt. Det är väl iofs tidernas äldsta problem antar jag, men det hjälper inte när det känns tufft… =/ Hoppas allt är bra med er allihop, kram!
4 september 2007 19:15