Intressant resonemang kring vardagslydnad och förväntningar, jag måste nog suga på den karamellen och fundera ett tag.

Jag tror väl att du mycket väl kan ha rätt i vissa delar av det du skriver, men jag kan inte hålla med om allt.
Exempelvis. När vi köpte Eskil var vi ganska lyckligt ovetandes om aussien som helhet. Vi trodde definitivt inte att han skulle bli en sån som drar efter råddjur så fort han får chansen, men så blev det ändå.

Isak ändrade hemmet efter Eskil, och förväntningarna var alltså att det skulle bli en “Eskil nummer 2″, men det blev helt tvärt om. Eskil älskar alla, det gör inte Isak. Eskil drar i kopplet, det gör inte Isak. Eskil drar efter vilt, det gör inte Isak. Eskil skäller nästan aldrig, det gör Isak.
Men som sagt, intressant resonemang! Som helt klart väcker tankar.

Jag känner mycket väl igen det där att man (pinsamt nog) inte tar itu med vissa olater. Isak kan göra utfall i kopplet om vi möter någon hund som inte riktigt faller honom i smaken. Men någonstans har jag accepterat att han är så, och gör inte mycket åt det. Dumt!

Kram!