Lite tungt
Det är mycket nu. Det har länge varit väldigt fullt i min kalender och kommer att fortsätta så ett par veckor till innan det lugnar ner sig. Det allra mesta är roliga och hundiga aktiviteter, men vissa är mindre hundiga. Av dem är en del minst lika roliga som hundgrejerna, men vissa klart o-roliga… Mitt i allt detta så mår jag inte helt bra. Min kropp bråkar lite med mig och jag känner att min ork börjar ta slut. Orken att vara glad ovh trevlig och få saker och ting gjorda. Orken att ta motgångarna. När jag vaknade med den känslan imorse så kunde jag ändå påminna mig själv om vilken härligt rolig och fullproppad helg jag har framför mig och det kändes genast lättare att kliva upp ur sängen. Ett telefonsamtal som egentligen inte var så farligt jobbigt, men som ändå inte var kul sänkte mig lite, men det var inget mot vad som väntade mig när jag slog på datorn och kollade mina mejl. Att det är mycket skitsnack och barnsliga dumheter i hundvärlden har jag vetat sen jag var liten, men att jag skulle drabbas och det dessutom för något jag inte förtjänar trodde jag aldrig. Nä, fy fabian vad elaka, trångsynta och vidriga människor kan vara!!! Jag ser det som självklart att inte alla kan hålla sams eller tänka och tycka lika jämt, men att en sån liten sak skulle kunna gå så här långt trodde jag verkligen inte. Att sen jag kunde drabbas som ju bara stod bredvid och såg på anade jag inte ens i mina vildaste fantasier.
Det finns andra saker som inte står helt rätt till. Liv som inom en ganska snar framtid med stor sannolikhet tyvärr kommer att slockna. Både människoliv och djurliv bevisas vara bräckligare än man inbillar sig.
För att avsluta betydligt positivare än jag började så har jag och A fått hedersuppdraget att vara gudföräldrar åt hans brorson William! Sötare unge är svårt att hitta och han visar redan nu på en obändig vilja och ett häftigt humör så vi får nog att bita i när han blir äldre. På dopet i söndags fick vi lova att be för honom varje dag och att uppvakta honom på hans dopdag varje år. Det senare kommer vi duktigt hålla på, men det första insåg vi ju på en gång att det inte riktigt var vår grej så istället lovade vi lille Widde att ta honom till djurparker, bio, Liseberg och annat viktigt som barn bör uppleva! 
Jag vågar lova att han kommer tycka bättre om det är några böner iaf!
Mamma kommer på ännu en blixtvisit i helgen och Monster ska göra huset osäkert, vilket han säkert lyckas med ihop med Norpa! hehehe…
Norpa växer förövrigt så det knakar. Hon är precis lika söt och trevlig som innan och hon kommer bli en guldkisse när hon blir stor! Hon är faktiskt så jäkla snygg att se på att jag funderar på att se om det går att registrera in henne som huskatt och därmed ställa ut henne. Det vore skitkul att se om proffsen tycker som jag! 
Just nu är hon annars rätt jobbig tidvis. Hon har liksom ingen sans och balans alls när hon får sina tokspel och attackerar stackars Nalla eller A för den delen. Mig och Silly låter hon vara och Dizzy leker glatt med henne som tur är. De tar lite ut varandra och har verkligen skitkul ihop. Tyvärr så är Dizzy lite seg på förmiddagarna och vill helst sova ett par timmar efter frukost då Norpa har sitt förmiddagsryck så då får hon liksom roa sig själv och det är inte alltid helt lyckat ur blomkruke- och Nallasvans perspektiv… 
Men, som alla bebisar så är hon fasligt söt när hon sover!
Hundarna mår bara gott. Det tränas på och den senaste veckan har jag helt koncentrerat mig på Silly. Vi ska tävla lägre på söndag i Borås nämligen. Jag tror dessvärre inte på att vi kommer att lyckas då vi inte alls är i form. (Kanske beror det på hur jag mår…) Det kändes bra på träning för ett par veckor sen, men nu trilskas det i både det ena och det andra momentet… Gah! Men, å andra sidan borde vi kunna gå på rutin. Det är inget hon inte kan och det är inget som är nytt. Om vi bara vaknar på rätt sida på söndag så kan vi klara det ganska lätt skulle jag tro. Vi kommer iaf satsa och hoppas på det bästa! För att slippa åka till Borås halv sex på söndagmorgon så får vi sova hos Tytti. Tack snälla Tytti!!! (Hon har nog f ö större chans än jag att ge sin hund ett SUCH på söndag. Jag kommer hålla tummarna för dem!)
Dizzy har börjat en fortsättningskurs i agility med husse och tro mig, de har alla förutsättningar för att komma långt ihop! Det är klart imponerande att se dem susa runt planen i hundranittio och faktiskt oftast göra det helt rätt dessutom! Jag och Dizzy är anmälda till appell och dessutom mt. Imorgon ska hon jag och Nadia och Caddy åka på inoff på Partille Bk. Det är mest för skojs skull och för att Nadia vill öva i att ställa hund och jag tänkte att Dizzy och jag gott kan öva lite på den saken också!
Nä, nu ska jag bada min röda galning, träna med den grå, dammsuga, duscha och slå in paket innan A kommer hem och vi åker för att möta upp mamma på vägen och sen till Gräppås för att fira A’s mors födelsedag lite i efterskott.
När jag återkommer här vet jag inte. Utöver allt annat så är min dator helt kass. Först dog internet på den (fast inte på A’s) och när A skulle försöka laga så dog den helt… Dessutom har jag ingen lust att blogga just nu. Inte ens skriva kommentarer i andras bloggar. Jag läser dock troget så ni ska inte tro att ni är bortglömda! Jag återkommer till internetlivet förr eller senare. Tro mig!
Alla kommer vi in i perioder när vi av en eller annan anledning inte orkar/kan/vill dela med oss av oss själva i våra blogar, inte ens lämna avtryck i andras och det måste väl vara helt ok? I alla fall tycker jag det.
Blev ledsen när jag såg att du drabbats av skitsnack - vet inte vad det rör sig om men dem som gör dig ledsen är inte värd att ödsla några känslor på….så mitt råd är att du försöker släppa det.
Klart ni vaknar på rätt sida på söndag när ni vaknar hos Tytti! Kommer att hålla tummarna för er också och sen får jag telefonrapport mellan lydnaden och spåret (och efteråt också så klart) så jag vet hur det går. Tycker det är synd att lydnaden går så tidigt för det hade varit roligt att komma och heja på er.
Ha det nu riktigt bra och jag hoppas att du snart dyker upp här igen.
Kramar
21 september 2007 14:36Det är små människor som måste snacka skit om andra… hundsporten är så liten att alla borde ju glädjas åt att folk faktiskt aktiverar sina hundar men så är det ju tyvärr inte.. Men vi som tycker så får väl försöka sprida den tanken.
Lycka till med spåret, gör det på rutin, slappna av och njut av din spårhund!
För att vara nere är du ruskigt effektiv (tänker på sista stycket), när jag är nere blir det inget alls gjort…
Kram
22 september 2007 8:15Vad tråkigt att läsa att du råkat ut för skitsnack Sandra! Jag förstår att det måste ta en hårt (jag har aldrig blivit riktigt drabbad själv, men förstås sett på avstånd).
Ha det så kul på alla roliga aktiviteter ni har för er! Jag kommer förstås att sakna bloggandet, och kommentarerna i vår blogg som allt som oftast gör en sådär fånigt glad. Men tids nog hoppas jag att ni kommer tillbaka!
Kramar!
22 september 2007 17:25Jag hoppas att du kan lägga allt skit snacket på hyllan och se fram emot en trevlig hundhelg med massor av roliga saker..Det är inte roligt när man drabbas, men alltför många människor är rätt trångsynta..tyvärr..
22 september 2007 17:43Lycka till på tävlingen !!!
Kramar
Marie
Håller med Annelie fullt och helt i punkterna 1-3!!! Kunde inte sagt det bättre själv!!!
Vi håller tummar, tassar och tår för er i morron!!! LYCKA TILL!
/Kramis
22 september 2007 22:51Förstår dig till punkt och pricka i allt; vi brukar ju tycka lika, så varför inte den här gången!
Försök lägga det där skitsnacket åt sidan! Jag blir så j*la arg så jag kokar när jag hör det!!! t: Du vet ju att även jag drabbades för ett tag sedan, när jag råkade sticka ut hakan bara yttepytte och det är inte kul. Men tyvärr är det så det är. Försök skaka det av dig och förstå att du har betydligt fler som ger dig medhåll, än vad det finns tokar som snackar skit!
Ha det gott, ta det lugnt och minns att livet ska vara en njutning, inte en plåga. Kram på dig.
26 september 2007 10:15Och så är jag ju förfärligt nyfiken på hur det gick i Borås…
Det låter ju jättetråkigt att du inte känner dig på topp… =( Vad det än är för skitsnack som pågår så får man väl försöka låta det rinna av en, även om det säkert gör jätteont (vet ju inte vad det gäller, men jag är säker på att jag själv blivit rätt ledsen, vad det än var!)… *kramar dig*
Hoppas det gick bra i Borås iaf! =) Själv är jag helt hundra på att det påverkat mina och Malvas resultat det senaste att jag själv känt mig ledsen inuti. De känner ju det, de små liven… =/ Det gäller ju absolut inte bara träning, utan jag märker det även på våra vardagspromenader - de dgr jag har mått sämst har ffa Malva betett sig som unghund igen! Garanterat för att hon känner sig osäker när jag är svag. Men det går ju tyvärr inte alltid att låtsas inför djur som läser av ens kroppsspråk och sinnesstämning och inte ens handlingar och ord! Och så hjälper det ju dessutom inte att det är djur som känner en bättre än man känner sig själv ibland… =P
Ja, en till stor kram på dig och hela din flock, och grattis till dig och A som får vara gudföräldrar!
26 september 2007 21:37Vill bara säga att jag saknar bloggandet, mycket! Är ju så van att veta vad vi jämt och ständigt har för er, att läsa om era upptåg och äventyr. Positivt som negativt. Att försjunka en stund i en annan värld, i ett annat hem, bland andra hundar.
Kram!
27 september 2007 13:50