Fler gamla bilder
Här är lite dämpat efter Nallas bortgång, men samtidigt känns det lättare. Det var en tung sten på våra axlar att ha det framför oss och nu när det är gjort och hon fått frid så är vi ju liksom fria att gå vidare. Vi saknar henne oerhört och det känns bra tomt här hemma utan henne. Hon var på sätt och vis den sista länken till mitt “gamla liv” och hon har ju varit en del av vår familj så länge… Det är läskigt tyst när vi släcker lampan om kvällarna utan hennes spinnande och mina fötter rättar sig fortfarande omedvetet efter hennes sovplats mellan dem i sängen. Norpa ligger också i sängen men somnar innan oss och spinner förövrigt inte alls så högt som Nallas motorsågsspinn.
Norpa verkar sakna Nalla. Hon ser ut att gå runt och leta efter henne ibland och när det är matdags så vet hon liksom inte riktigt åt vilket håll hon ska springa och jag insåg att hon alltid varit i rumpan på Nalla då.
För de som undrar över Nallas bortgång så kan jag berätta att hon inte mådde bra. Först och främst mentalt, något vi märkt av mer och mer det senaste året och som vi gjort vad vi kunnat för att motverka och i slutänden insåg vi att hon antagligen var rätt så full med cystor och att det inte var alls orimligt att tro att de var orsaken till den mentala biten också.
Dagarna fylls av långa promenader i (oftast) vackert höstväder. Jag äääälskar hösten! Frasigt svalt i luften, vackra färger och äntligen mindre folk och fä ute i naturområdena härikring. Jag älskar att strosa omkring och njuta av hösten och hundarna verkar inte alls tycka illa om det heller!
En del träning blir det också. Dizzy och jag har en appelltävling till på lördag. Jag hoppas på lite mer flyt den här gången och en hund som känns lite mer i balans än förra gången då hon både kändes lite seg och överpeppad på en gång. Hon var lite knepig den helgen och ett par dagar till så kanske hade hon en infektion el nåt i kroppen för sen har hon varit som vanligt igen.
Sillen har fortfarande lite semester. Lite träning blir det med henne också, men inget seriöst alls. Hon är lika nöjd ändå och jag har helt enkelt inte lust att börja på nya lydnadsmoment just nu och det gamla känns trist för både henne och mig att traggla alltför mycket. En paus gör nog gott med andra ord!
Bjuder på lite fler gamla bilder…
Caddy 8-9 veckor.
Caddy ca 4 månader.
Älskade mamma! 
Söta Pepsi i Karlshamn våren -04.
Jamen hallå…. Det där var inte snällt hörru.
17 oktober 2007 18:44Kunde inte låta bli att skratta högt när jag förstorade upp bilden på Caddy som får en puss - kolla in hans ögon *asgarv*
17 oktober 2007 20:10Förstår din saknad efter Nalla *kramar om*
Fy vad tråkigt att förlora en familje-medlem!!!! Självklar blir det tomt och många “ljud” som saknas men ibland är det kanske bäst det som sker. Vi tänker på er!
17 oktober 2007 21:03Ha det bra och njut av fina höst-dagar!
Kram Sofia
Vad tråkigt att höra om Nalla! Det är ju aldrig lätt att mista en livskamrat, vilket ju alla djur vi delar vår vardag med faktiskt är… =(
Jättefina kort du lagt ut! Både på Nalla och vovvarna. Jag gillar verkligen pusskortet på dig och Caddy! =P
*kram*
17 oktober 2007 21:07Mammor och valpbilder verkar vara temat i våra dagböcker ;)!
Kram
PS. Stackars Caddy som ser livrädd ut *skrattar*
18 oktober 2007 11:47Lycka till på lördag! Håller tummar och tassar i massor för er!
Förstår verkligen att det är tomt utan Nalla och lilla Norpa har en hel del nya rutiner att skapa på egen tass. Men det kommer att gå bra.
Roligt med massa bilder!
18 oktober 2007 19:39Alla är ju bara för söta på sitt sätt
Kramar från mig och en räka som är tillbaka till 100 % (åtminstonde temprament mässigt!!!)
Gamla bilder är så härligt att se! Man glömmer så lätt, och en återblick är aldrig fel. Bilden på dig och Caddy (pussen) är bara för underbar, stackars valp. ;D
Kram
19 oktober 2007 15:55