Ovanligt lugn helg
Helgen har varit ovanligt lugn för att vara oss. I fredags låg jag som sagt deckad i soffan och missade därmed kvällens party som A fick gå själv på. Silly låg med mig i soffan och Dizzy tyckte livet var rätt trist.
I lördags hade jag storartade planer om att kompensera hundarna för fredagen, men riktigt så blev det inte. Jag sov jättedåligt (som vanligt när jag har ont) och på förmiddagen åkte vi ut i skogen och mötte upp tävlingsspåransvarige på vår klubb för att få “våra” spår tilldelade inför söndagens högre tävling. Gött nog fick vi två spår bredvid varandra så vi slapp fippla runt på söndagmorgonen. Vi gick båda spåren med hundarna flaxandes i hundranittio runt oss för att räkna apportsnitslar och bekanta oss med spåren så det skulle bli lätt att lägga dem dagen efter. Alltså tjejerna var galnare än vanligt och sprang som idioter! Fast jag kom på att det nog var det att vi inte gick på en stig eller väg som var så fasligt roligt. Det gör vi mycket sällan…
Lite upplet för Dizzy blev det och sen for vi hem, städade lite och åt lunch/middag innan Milou med tillhörande husse och matte kom på besök. Milou är Monsters svarta bror och de är riktigt lika i både sätt och utseende. Milou har större öron och längre svans än sin blå bror, men det går inte att ta fel att de är kullsyskon! Samma gälla glappkäft och samma orädda bulldozerattityd! Det är två skitglada killar kan jag meddela! 
Mycket hundsnack blev det givetvis och det är alltid lika kul! Att Milous matte och husse är två personer med massa humor gör ju inte saken sämre! Efter fika så gick vi ut för att träna lite inför nästa veckas Malmövalp, tillika utställningsdebut. Lillkillen är välbyggd och står oftast helt perfekt alldeles av sig själv, och har inga problem att man pillar, flyttar och joxar med honom. Att trava fint var svårare. Hoppa jämfota i ren glädje är roligare och gick jag för sakta blev det genast pass… Jag känner igen det där från en viss röd storasyster som vid 2 ½ års ålder fortfarande gör likadant. 
När han väl travar så har han ett jättefint steg så det är bara att hålla tummarna för att han känner för att visa det nästa söndag!
Lördagkväll blev för mig lika händelselös som kvällen innan eftersom A hade ett party till att gå på. Den här gången var det dock ett planerat val av mig att stanna hemma då sällskapet inte riktigt matchar mig… 
Natten blev ännu sämre för mig och jag sov nog sammanlagt runt 3 timmar. Söndag var det uppstigning tidigt för att gå ut “våra” spår. Jag är ju lite larvig och blir jättenervös och känner mig ansvarig för att det ska gå bra för “mitt” ekipage. Helfånigt med tanke på att jag inte är nervös alls när jag tävlar själv. Goldentiken som fått mitt spår gjorde ett klokrent upptag men hade sen snurrat rejäljt i spåret och kom inte tillbaka förrän efter nästan en timme… Usch vad jag tyckte synd om dem! Fast de tröstade sig med att åka till IKEA på vägen hem, så det gick nog ingen nöd på dem. A’s ekipage gjorde ett mycket tveksamt upptag men kom sen tillbaka med alla pinnar med gott om tid kvar.
Vi åkte tillbaka till klubben och kikade på lite lydnad innan vi åkte hem och slappade lite. En prommis i skymning i skogen med N, M och Caddy på eftermiddagen och sen fika hemma hos oss.
En film i sängen och sen somnade jag gott! Jag fortsatte sova gott i 11 timmar! När jag vaknade så satt Norpa på min kudde och duttade med tassen mot min kind för att få mig att vakna! När jag öppnade ögonen så började hon genast att spinna. Sötnosen!!!
Usch vad jobbigt det är att inte få sova ordentligt! Men det låter som du fick tagit igen det till slut iaf… =) Och vilken underbar väckning sen!
Har förstått att det där med bröstvårtor liksom är ett kapitel för sig… Jag vet inte hur många varianter jag har hört vad gäller utseende och antal hos olika tikar! Men sicksackmönster var nog nytt för mig… =)
Jo, jag har föreläsning 13-15 på torsdag, så jag tänkte mig arla morgonstund! Ja, alltså vid 10 eller så. =P Gräsplanen? Mitt förslag är liten promenix först med tillhörande uppdatering on what’s new, och sedan kanske lite träning om andan faller på?
Kram, kram!
5 november 2007 16:11Jamen är det inte lite fusk att Milou fått utställningsträna?
Nu måste jag väl ta en snabbkurs med Monster också… Han måste nämligen vinna. Annars kommer husse att sura hela vägen hem, typ. Och det räcker förstås inte att vinna klassen eller ens rasen, ambitionsvnivån är hög!
Haha, jag är glad och tacksam om vi klarar oss utan att blodvite uppstår på domarn.
6 november 2007 7:01Du har baske mig en av de roligaste mammor jag vet!!!
Ska du handla Milou, så det var därför ni tränade?
Hoppas att du mår bättre nu. Illa när man inte får sova - det gör ju inte precis att man mår bättre…
Du får ta in på hotell nästa gång det är “red alert”! 
6 november 2007 10:56Skönt att höra att det är fler som tycker att det är kanon att få hundarna att göra “2:an” på kommanod, för det är verkligen bra. Men, prinsessor är ju alltid prinsessor och grabbar är nog, trots allt, lite mer lättmanipulerade - åtminstone när det kommer till den delen av kroppen…
Ha det gott - kramar.
Härligt att du äntligen fick sova. Inte fy skam och vakna med en spinnandes Norma på bröstet
Kramis
Ps. Så slektfejden är på G inför Malmövalpen *hihi* Ds
6 november 2007 20:06bara en undran, var tog bilden på nya håret vägen? =D
6 november 2007 20:37