ISAK
Som ett hårt slag i magen som fick mig att tappa andan möttes jag av meddelandet att Isak inte finns längre.
Lisa är en människa jag länge känt som om jag kände betydligt bättre än jag egentligen gör och Isak var utan tvekan en hund som berörde. Speciell i ordets positiva bemärkelse.
En längre sjukdom som blev värre och värre och alldeles för länge utan diagnos fick hans Lisa att låta honom gå istället för att fortsätta sitt liv i en evig kamp. Mattar som Lisa borde det finnas fler av och jag vet att Isak fick det bästa liv han kunnat få under den alltför korta tid han fick finnas här.
Mina tårar rinner i floder. Jag känner Lisas sorg alldeles för väl och jag vet alldeles för väl hur hon mår just nu. Att behöva ge upp kampen när livet inte fått bli så långt som det borde, är fruktansvärt.
Sov gott Isak!
Min tankar är hos dig Lisa.
Ja usch Sandra, det gick fort och jag förstår att du blev chockad. Fick provsvaret i måndags och sen gick allt ganska fort. Vi ville han en vet. tid så snabbt som möjligt, det kändes inte rätt att dra ut på det hela.
Hade Isak kunnat så hade han säkert velat ge dig en kall blöt puss nu. Han gillade oftast människor som gillade honom!
Kramar i massor, och tack för allt!
28 november 2007 16:25