Mjau - en kärleksförklaring!
Det pratas en hel del här hemma. Dizzy har ju alltid varit en väldigt pratsam fröken med olika ljud för varje situation, men nu har hon fått sällskap av Nita. Nita jamar, morrar (lekfullt), kuttrar, knorrar och spinner. Ofta. Pratigare katt har jag nog aldrig träffat! Hon jamar glatt och kommer skuttande när vi kommer hem och hon jamar skitsurt när vi går ifrån henne eller för den delen när hon går ifrån oss och tycker att vi ska följa efter… Och hon sitter gärna i köksfönstret och jamar åt vår övre grannes termometersladd som dinglar snett ovanför vårt fönster. Det är riktigt häftigt att höra alla hennes ljud!
Härligt är det också att se Nita och Norpa ihop! De är verkligen bästa kompisar och är sällan mer än ett par decimeter ifrån varandra. De leker ihop, upptäcker nyheter ihop, de äter tillsamman ur samma skål (försökte med varsinn med mat för olika gamla katter, men det var lönlöst), de tvättar varandra och somnar sen tätt ihop spinnandes i kör! Jag får dagligen bevis för att det är helt rätt med två katter och att de har oerhört mycket glädje av varandra! De är så söta ihop så jag ryser när jag ser dem! Så totalt olika i utseende och på många sätt även i karaktär, men redan så nära vänner!
Även om de hela tiden är tillsammans och har så kul ihop, så är de ändå väldigt sociala med både med oss tvåbenta och med hundarna. Dizzy är alltid på sin vakt, kollar vad de gör och ser till att de sköter sig. Ofta kan hon ligga och till synes sova djupt, men om katterna antingen leker lite väl våldsamt eller om de har hyss för sig så travar hon genast dit och duttar uppfordrande med nosen på dem tills de taggar ner lite varpå hon lugnt återgår till sin skönhetssömn! Dizzy som kan vara ett rivjärn till hund är så obeskrivligt förståndig, sansad och intiutivt intelligent när det gäller hennes katter! “Hennes katter” skriver jag för det är nog så hon ser det. 
Silly som antagligen har hormoner långt upp över öronen nu när hon löper, tvättar både rumpa och öron på båda kattflickorna och självklart Dizzy så fort hon kommer åt! Norpa har ju alltid haft en förkärlek för att burra in sig i Sillys byxor när de ligger i soffan och Nita verkar ha hittat sin plats kind-mot-kind med Silly. Söta är bara förnamnet!
Dizzy gör framsteg värda att nämna. Hundmöten har ju som bekant alltid varit ett problem sen hon som mycket liten blev skrämd flera gånger. Väl framme och nära så funkar hon med alla hundar hon träffat hittills oavsett ras, kön eller ålder (bortsett från schäfern W som hon av någon anledning inte vågar lita på). Det har väl hela tiden sakta gått framåt och blivit bättre och under det senaste året så har det börjat släppa. Under hösten så har det funkat riktigt, riktigt bra och vi kan möta de allra flesta hundar på mycket litet avstånd utan att hon ens andas häftigare. Idag fick vi ett rejält genombrott då vi mötte instruktören C med sina två riesenkillar och kompis med en riesen och en schnauzer. Stora hundar, hundar med hår i ansiktet och svarta hundar är svåra var för sig och dessa är ju allt-i-ett… Dizzy gjorde ett halvhjärtat försök till utfall men avbröt så fort jag kallade på henne (hon var givetvis kopplad) och hon vände på en femöring för att ge mig all sin uppmärksamhet! Vi stannade och pratade en liten stund (kanske 2-3 meter mellan) och Dizzy lade sig självmant ner och slappnade av och kikade lite nyfiket på de främmande hundarna!!! Woooow!!!
Jag har visserligen alltid vetat att det mesta av hennes dumheter vid hundmöten är ren osäkerhet och dåliga erfarenheter, men jag har fått bevis för det i höst när jag sett henne “landa” i sig själv rent allmänt och hon börjar (peppar, peppar) kännas som en vuxen hund! Detta inre lugn (i den mån en racerhund som Dizzy har det alls) och sjävförtroende verkar ge en lugnare och säkrare hund även i hundmöten! Och kanske, kanske har min envishet och träning varit lite, lite delaktig också… 
Ett litet upplysande för de som är intresserade: Tikskyddet är hittat och Silly har nu fått smeknamnet “Silly Sexypants”! Hon är soffliggare av stora mått och tidigare när hon löpt har hon snällt hållt sig till “sitt” hörn i soffan där jag bara lagt en gammal filt som skydd. Det är tydligen inte värdigt en fin tant som hon för nu lade hon sig enbart bredvid filten. Därför är det trosor på dagtid och snart lär jag mig säkert att ta av dem innan vi går ut också… 
Vad kul och läsa att Nita och Norpa har funnit varandra så himla bra
Det är inte utan att vi saknar en lite kattungen här nu… Zorba tycker nog att det är fööör lungt här nu. Disa pratar också men Amber var ännu mer av den pratigare sorten märkte vi när hon blev ensam här det sista.
Sköt om er hela gänget!
27 november 2007 22:47Ha ha haa, det här med tikskydd av har vi också missat vid något tillfälle när vi släppt ut hundran på en kiss… Inte så mysigt när de kommer in igen.
Puss till alla de lurviga fyrbenta och lite extra mys till lilla Nita, från oss
/Kramis
Ha, ha, jag har precis skrivit om eländet med kvarglömda tikskydd i min blogg, och nu läste jag här om Silly! =) För övrigt verkar det vara tvärtom här - Malva som INTE löper vill hela tiden slicka rumpan på Banza som löper… =P
Hoppas allt är väl med er i regnet, stor kram! =)
28 november 2007 21:39