The days of our lives
Eftersom jag är hemma om dagarna för det mesta så lyckas jag se en och annan slisksåpa på tv. Bland de som faktiskt ses säkert två gånger i veckan återfinns både Glamour och Våra bästa år (Days of our lives). Döm mig inte alltför hårt nu, jag kan med ganska stor säkerhet säga att mitt eftermiddags-tv-tittande inte visar på vilken sorts människa jag är.
Iaf, den sistnämnda såpan har på sista tiden mest handlat om en seriemördare som slår till lite då och då och har ihjäl folk. Tröstlöst och ingen kan liksom göra nåt åt det. Det känns som en reflektion över aussievärlden i Sverige den senaste tiden. Aussie efter aussie har blivit obotligt sjuk och en efter en har somnat in för sista gången. När man, precis som i såpan, tror att nu är det väl ändå över, nu är ju alla friska eller döda, så blir ännu en hund sjuk… Tröstlöst.
Det finns inget samband mellan hundarna och alla lider de av helt olika saker, så ev läsare som inte har rasen behöver inte tro att det är nåt rasbunden problem. Det som binder dem samman är det faktum att det inte finns så himla mycket att göra för dessa hundar och jag känner ända in i märgen hur fruktansvärt ont det gör i deras mattar och hussar…
Själv kan jag inte göra ett skit för dem och jag, som även vanligtvis är lite “hundhypokondriker” oroar mig över att förlora mina egna tjejer. Som om det olyckliga ödet kunde smitta och sprida sig genom rasen och göra mina egna hundar sjuka eller skadade så illa att inget fanns att göra. Är det något som allt detta fört med sig till mig så är det att uppskatta varje liten stund med mina älsklingar och att vara medveten om att vad som helst kan hända när som helst och det gäller att ta vara på varje dag.
Mina tankar går till Lisa, Anneli och Ida som alla tre sitter med mer eller mindre sjuka hundar. Jag hoppas allt jag kan att era fyrbeningar ska bli helt bra väldigt snart!
Håller med dig att man blir lite paranoid vad det gäller både sjukdomar och olyckar. Det vi vet är att vi bara har dem till låns men vi vet inte hur länge.
Hoppas ni får en trevlig och fridull julhelg!
21 december 2007 17:49/Varma kramar
Aw, vad go du är Sandra! Sjuka hundar är inget kul alls… Veterinären skakade bara på huvudet idag och sa att “något är fel men vi vet fortfarande inte vad”. Hundjäkeln svarar ju inte på sitt levaxin nu, standardmedicinen som gör susen för de flesta… Uschauscha.
Hoppas ni får en trevlig helg och en god jul! Kram från oss
21 december 2007 18:04När man trodde att inget mer kunde ske, och i tron om att allt skulle reda upp sig. Ja nu gör det kanske det ändå, men ännu ett rep på knuten. Eskil får nog fira jul på Djursjukhuset han.
Även om jag hoppas att vi får hämta hem honom innan dess!
Så synd om alla med sjuka hundar! Hoppas att de kryar på sig allihop!
Kramar!
21 december 2007 18:10Visst är Days helt sjukt dålig och ändå kan man inte låta bli att glo för den är så dålig att man bara måste se vilka vansinnigheter de hittar på härnäst och sen att precis allt är så studio så att man bara döööör.
Parallellen med sjuka hundar låter inge kul, det är tragiskt att förlora unga hundar mitt i livet.
God Jul!!
21 december 2007 19:25Tack för omtanken.. Kan glädja dig med att peps verkar lite mer harmonisk just för tillfället och att provsvaren faktiskt var bra… Ibland förstår man ingenting?
25 december 2007 15:20