Tänk att det kan kännas så underbart att dagarna återgår till det normal, till vardag, igen!
I tisdags var jag och tjejerna bort till Dexter och husse och matte och åt middag, drack vin och pratade (jag iaf, tjejerna åt upp Ds grissvansar och kelade slut på J) hela kvällen. Mycket trevligt! J är en människa jag verkligen gillar och trivs i sällskap med!
Igår och idag har lillgrabben varit här som vanligt och även om tratten är ivägen, det förbaskade bandaget inte sitter kvar så länge i taget och att han tycker faaaasligt synd om sig själv när man behöver lägga om det, så är han som vanligt. Glad, kelen, pussig och busig. Tjejerna behandlar honom som vanligt och katterna kom efter en stunds noga undersökande på att tratten inte var tokfarlig. Silly har jag ett par gånger fått säga till att man inte får lov att tvätta trasigt öra så istället har hon noga tvättat det hela. Hon är allt söt min tant! Dizzy fattar att han inte är helt hundra just nu och leker förvånansvärt försiktigt med honom och bryter utan tjafs när jag tycker att det räcker.

Igårkväll var Nadia och Caddy här och tränade lite lydnad med mig och tjejerna. Det är häftigt att se hur mycket Caddy minns av saker som ingen gjort med honom på ett och ett halvt år! Framförgåendet t ex såg riktigt bra ut, bättre än Dizzys! Ibland blir det lite missförstånd mellan honom och Nadia när hon inte riktigt får till röstläget, men försöker det gör han hela tiden! Sen ska man ju minnas att Caddy inte på något vis är en arbetsnarkoman och ser man inte till att “ha honom med sig” så tycker han det är mer intressant att nosa i vinden eller spana på moln. Något som ser helt otroligt bra ut är hans platsliggning som ser helt fantastiskt avslappnad och trygg ut! Ska bli kul att se honom med främmande hundar på söndagens aussieträning! För den som inte minns så kan jag ju påminna om att Caddys plats sket sig totalt på vår tävlingsdebut när han klev upp och hälsade på grannliggande tervhane som blev skitförbannad och gav honom stryk… Efter jättemycket arbete så låg han igen, men aldrig helt utan kryp och pip. Nu ligger han jättefint utan att ha tränat på det!
Dizzy hade däremot ingen bra dag igår. Hon är ju till skillnad från sin bror lite av en träningsnarkoman och har inte fått göra nåt vettigt sen i söndags och det visar sig genast i pip och överladdning. Tja, samtidigt är det ju kul att hon tycker om att träna! Silly var mest med som sällskapsdam igårkväll, men fick ligga plats och hjälpa mig visa Nadia hur jag tränat framförgående med henne och som alltid är hon en pärla!

Ikväll blev det ett pass på grusplanen och båda två gick jättefint! Gött när det känns bra med båda två! Dizzy först ut och hon var HELT tyst idag. Tänk vilken skillnad det gör att hon fick träna igår bara… Fin position, super uthållighet och hjärnan helt med hela tiden! Äntligen har jag fått tummen ur och börjat träna med vettigt på ställande under gång som jag aldrig riktigt lärt in eftersom vi bara satsat på appellen tills nu. Det börjar lossna riktigt fint, trots att vi inte tränat mycket på det ännu! Språngmarchen var stabil för första gången på länge och hon var snäll och lät bli att både nafsa mig i rumpan och gläfsa.
Silly gick fint hon med. Hon visade dock att jag tydligen tränat ställande, läggande och sättande under gång längs med ena långsidan på den planen för som på ett osynligt märke så stannade, satt eller lade hon sig varenda gång vi gick förbi! Oooops! Söt är hon som jobbar och tror hon gör rätt, men ack så klantig matte. Man kan inte göra så med hundar som tänker så mycket som Sillen…
Annars så är problemet med Dizzy just nu att hon fuskar i vänsterhalterna. Inte om vi gör korta förflyttningar eller på stället, men efter längre sträckor så hamnar hon snett som tusan. Fult eftersom hon egentligen brukar ha jättefin bakdelskontroll och veta vart hon ska ha rumpan.
Med Silly är problemet mest min inspiration. Annelie skriver om samma sak. Både hon och jag tycker i perioder att det är roligare att träna med galen rödnäsa än trogen blå tant… Silly är ju jätteduktig och vill så gärna, men av någon anledning så har vi (läs: matte) kört fast i gamla moment och gamla problem och har svårt att ta oss förbi detta och träna nya moment…

Nu ska jag sleva upp en stor skål glass, göra mig en kopp te och sätta mig under en filt i soffan och mysa med svansflickorna. A tokjobbar den här veckan så jag får trösta mig med mina pälsade älsklingar istället!

Jag är en sån där person som blir kall och planerande när det händer nåt. En sån som tar tag i krissituationer och bossar runt de andra så att det som måste bli gjort, blir gjort. Jag tar hand om andra och hjälper till och stänger helt av mina känslor för att göra allt jag kan för att göra allt bättre. När jag sen blir avlastad och situationen är löst så släpper jag allt. Jag går sönder i tusen bitar och blir bara en blöt fläck på golvet. Precis så var det igår. Jag bröt helt ihop och mådde såå dåligt. Jag kunde inte tänka klart, allt snurrade och jag förstorade saken många gånger i mitt huvud. Samma scen spelades upp om och om igen i min hjärna och jag försökte frenetiskt komma på vad jag skulle gjort annorlunda för att förhindra det som hände. Givetvis utan resultat. Jag var rädd för mina egna tankar.

Idag är en ny dag och allt känns ljusare förutom vädret som idag är jämngrått och regnigt. Mina hundar är samma älskade hundar som de var i förrgår och de vill göra någon illa lika litet idag som igår. Lille Dexter mår enligt uppgift bättre och när han bara blir av med tratten så kommer han nog vara sitt vanliga söta och smågalna jag om än med ett “krigsskadat” öra på ena sidan. Jag och hans matte skojjade om att han som är lite fjollig och dessutom krypt kan behöva vara lite macho ärrad! Lite skäms jag för att jag bröt ihop så igår. Det var ju inte jag som råkade illa ut. Men alla snälla ord, här, i mejl, per sms, telefon och direkt, gör mig ödmjuk och glad att jag har såna underbara människor runt omkring! Ni har så rätt. Det är sånt som händer.

Nu ska jag mysa lite till i soffan med en hund på vardera sida innan det är dags att vara lite “kusligt huslig”.

Idag var det vackert väder med strålande sol och härlig vårkänsla. Jag, tjejerna och Dexter gick en underbar långpromenad i förmiddags men promenerande, solande och busande om vart annat. Vi var nog ute i tre timmar och alla tre var vi nöjda och glada när vi kom hem. Sen inträffar sånt som inte får hända. Sånt som händer andra, men inte mig. Dexter får ett glädjespel och springer runt, runt. Silly tröttnar och fräser ifrån och Dizzy går rakt in i tumultet och nånstans där så förlorar Dexter en bit av sitt öra. Det var inte meningen och ingen av de tre hundarna menade någon annan illa. Dexter fryser till och blir alldeles tyst och de andra två buffar och nosar försiktigt på honom och undrar bekymrat hur det var fatt. Blodet rinner och den förlorade biten ligger på golvet. Så fort jag fått stoppat blodflödet och hjälpligt bandagerat Dexter så låter jag hundarna träffas igen och där finns verkligen varken agg eller rädsla som tur var!
Att plocka upp telefonen och ringa till J för att berätta att min hund gjort hennes hund illa var bland det värsta jag någonsin gjort. Dexters husse kommer och kör oss till veterinären som söver, trimmar sårkant, ger antibiotika och bandagerar lillgrabben. När hussen åkt hem med den nyvaknade Dexter, lämnat av mig här hemma och mina egna hundar möter mig i dörren så brister allt för mig. Jag känner mig skyldig och hemsk som inte kunnat förhindra detta och jag tänker massor av “tänk om”… Om en vecka kommer jag säkert inte tycka att det är så hemskt som jag gör nu och egentligen vet jag inte varför jag gör det nu heller. Hade det varit ombytta roller så hade jag nog inte tyckt att det var så illa och heller inte blivit så skakad, men just det att någon av mina hundar gjort någon annans illa känns vidrigt även om det inte var med ont uppsåt. Men som veterinären sa så är det ju i slutänden djur och det är snarare konstigt att den här typen av mindre skador inte uppstår oftare… Kanske är det just det att det inte var meningen, att de inte var osams och slogs som är det riktigt jobbiga? Att det kan gå illa fast de är sams och vänner… Kanske hade det känts mindre jobbigt om det vore ett sår nån annanstans och inte en bit av ett öra som alltid kommer att synas?
Jag är sååå tacksam och glad att J och A är hundägare med fötterna på jorden nog att inte klandra mig och att tänka först och känna sen. Det hade nog varit fasligt mycket lättare för dem att känna först och tänka sen och därmed klandra mig och mina hundar. Att de litar på mig och har förtroende för mig. Nu hoppas jag bara på att Dexter kryar på sig snabbt som ögat och läker fint så han snart är i full gas i lek med tjejerna igen!

Nu finns det säkert en och annan som läser det här som antingen förfasas över vilka monster till hundar jag måste ha eller som tror att jag förskönar. Det gör jag verkligen inte. Hade jag haft nåt att dölja så hade jag inte skrivit om det alls. Jag skriver för att jag mår bättre av det.

I flera dagar hade vi sol och allmänt vårigt väder med snödroppar, krokusar och såna där bolliga gula blommor i trädgårdarna. Nu är vi tillbaka i den göteborgska vintern med halv storm och snöblandat regn i sidled… Bläk. Det som precis börjat torka upp i markerna och på gräsmattorna!

Med tanke på det deprimerande vädret så har lydnadsträningen blivit lite lidande de senaste dagarna, men lite kör vi givetvis ändå. Några längre pass känner jag dock inte för när man bara kan gå åt ett håll på planen utan att få regnet piskat i ansiktet… Lite inomhus kör vi också men det gills ju knappast.

Det svarar väldigt underliga människor på bilannonser. Igår fick A förslag om att byta vår gamla bil mot en Saab sedan från -98 som gått drygt det dubbla mot våran… Öh? Varför skulle vi vilja ha den bilen och vad fick människan att tro att vi skulle vara så dumma att byta rakt av till något med betydligt lägre värde??? Nån ville visserligen ge ett bra pris på den, men undrade om det varit hundar i den eftersom han var allergiker… Det står ju i annonsen att skräddarsydd hundbur kan fås med! Vad tror han att vi haft i buren egentligen???

Det positiva med skivädret är att nyttiga inomhusaktiviteter såsom städning lämpar sig utmärkt. Inte för att jag har varit alls så flitig som jag skulle kunna varit, men ändå har det röjts och skurats in i detalj i tre av 3 av 6 rum än så länge och de andra tre blir förhoppningsvis gjorda idag eller under helgen. Det är så skönt att ha nystädat sådär in i varenda litet skrymsle och inget skräp nånstans och alla prylar i ordning sorterat och fint. Tyvärr dröjer det ju aldrig speciellt länge innan det är som vanligt igen och ännu mer tyvärr så är vår lägenhet inte ett dugg fin så speciellt snyggt blir det ju inte ändå. Längtan efter ett hus, ett eget hus, där vi kan göra vad vi vill med tapeter och inredning växer sig varje dag starkare! Men, men det kommer väl en dag, nångång i framtiden. Förhoppningsvis innan jag är gråhårig!

Nä, det här var nog det mest intetsägande inlägget på länge! Mer spännande är det nog att läsa Nadias blogg idag. Idag är nämligen dagen D och Neas hemkomst!!!
Imorgon åker vi dit och hälsar på det lilla underverket och på söndag åker vi med största sannolikhet till Kinds BK för aussieträning.
Ha en trevlig helg allesammans!!!

Den ökända bloggtorkeviruset har nått mig helt klart. Jag inser gång på gång att det helt plötsligt var en hel vecka sen jag bloggade senast. Igen! Å andra sidan så händer här inte så mycket ändå…

Dizzy är nu i präktigt höglöp (dygn 14-15) och är rätt så löpkossig. Seg, lite grinig och vill inte leka med de andra hundarna. Helst vill hon mysa med husse i soffan eller ligga under sin älskade micro i köket. Inte för att hon bangar att följa med på promenad och inte för att hon drar fötterna efter sig, för det gör hon verkligen inte, men hon är ändå lugnare än vanligt. Träna gör hon dock lika villigt och glatt som vanligt och det gillar jag verkligen! Vi gör inget nytt just nu utan det är traggel och putsning på gamla moment mest. Lite fjärr och target till rutan har vi börjat med också och det går bra. Något jag inte tränat fast jag borde är hennes ljud på apporteringen… Jag vet inte riktigt hur jag ska knäcka den nöten bara… Får lägga lite energi på att klura på det!
Silly är å andra sidan i sin mest glada, busiga och flamsiga period och busar hej vilt med Dexter när vi är  ute! Hon drar omkring på pinnar, jagar löv och skuttar glatt muffandes framför mig och bjuder till lek eller träning! Hon är så söt så ni anar inte och jag kan inte annat än le och översköljs av en obeskrivlig tacksamhet för att hon är min!! Underbara hund!!!
Dexter sköter sig exemplariskt fast “hans” tjej höglöper framför näsan på honom. Jag har dem delade med en grind för det mesta men det är inga problem att gå morgonpromenad och ge dem mat och så ihop. Han låter henne vara för att jag sagt det och respekterar mig. Lite ser man ju så klart att hormonerna sprutar som fyrverkerier ur öronen på honom just nu, men han sköter sig som sagt helt utomordentligt!

Igår gjorde jag och A vårt hittills största köp. Vi köpte en ny bil. Inte sprillans ny, men ny för oss och himla fin. Det blev en svart Ford Focus kombi Flexifuel. Det är en -06a och har bara körts av en bilförsäljare som hade den som tjänstebil. Den är maxutrustad och har lyxiga atteraljer som soltak, feta fälgar och skinnklädsel. A är salig över att få en lite cool bil igen efter några år i vår “tantbil”! Själv känner jag mig lite nervös för att träna på att fickparkera och köra i stan med en så fin bil, för att inte tala om att jag ska köra den här bilen alldeles själv sen när körkortet är i hamn! Hua! För att spä på min nervositet lite så berättade Josefine (Dexters matte) om alla roliga parkeringsolyckor hon lyckats med… Gulp! Nä, men nu är jag lite taggad att få det där körkortet gjort snart så jag får utnyttja vår nya, fina bil lite!
Lite konstigt kändes det igår när vi skrivit på papper och sen åkte hem med den gamla bilen… Den nya ska nämligen servas och bytas framruta på (stenskott) först och vi får inte hem den förrän om en vecka. Under tiden ska vi få sålt den gamla också är det tänkt. Så om ni är sugna på en välhållen Scènic -02a med tillhörande hundbur så hojta!