Norpa verkar vara på väg ur sitt löp nu. Inte en sekund för tidigt kan jag ju säga! Varje natt har jag gått upp sisådär en fem gånger för att hitta på nåt nytt att bryta hennes galande med. Jag tycker synd om inte bara mig själv utan mina stackars grannar. Det hörs nog rätt bra med galande katt mitt i vardagsrummet kl 4 på morgonen är jag rädd… Nu är hon helt utmattad. De få sessioner med galande hon haft idag har inte varit en tiondel så intensiva och långrandiga som innan och därimellan sover hon jättetungt. Hon äter som en häst igen efter att knappt ätit alls på flera dagar och inte ens en smått galen Nea studsandes över och runt henne har väckt henne ur hennes dvala!

Nea har varit allt annat än lugn idag. Jag började nästan oroa mig för att hon var en fejkaussie eftersom hon aldrig fick nåt lekspel eller bet i nåt eller ens var speciellt vild, men det har hon tagit igen idag. Hon har röjt runt med husets alla leksaker och en del ickeleksaker, hon har tuggat som en flismaskin på stubben (vi har en sån i vardagsrummet!), hon har varit en pest på Silly som flera gånger blivit riktigt förbannad och tryckt till henne ordentligt utan nåt kvarstående resultat och har man inte passat sig så har hon kommit flygandes upp i soffan som en raket med framtassarna före rakt i ansiktet! Det där med soffan är lite kul också. Hon kan nämligen inte hoppa upp i den ännu, men om hon bara är vild nog och inte tänker på vad hon gör så flyger hon tämligen lätt upp!
Nu beskriver jag Nea som värsta vilddjuret och det är lite orättvist. Hon är ändå en lugn, sansad och snäll valp att ha och göra med men hon har idag visat att hon är en aussie bara!

Nita är en brådmogen liten tjej och började sitt liv som könsmogen redan för ett par månader sedan. Hon löper duktigt med ca 3 veckors mellanrum, är lite gapig och rastlös ett par dagar och sen går det över. Hon pratar ju alltid rätt bra så nån större skillnad är det inte. Eftersom Norpa är tre månader äldre så tog jag för självklart att hon var könsmogen hon också och att hon därmed löpte tyst eftersom inget märkts på henne. Så var inte fallet alls. Igår morse började hon bete sig ytterst knepigt och det tog inte många timmar innan hon visade med all önskad tydlighet vad som var problemet. Hon ylar långa, skärande jam som hon blandar med korta knorrande och gnällande jam. Hon är inte still och tyst mer än korta, korta stunder i taget och då sover hon helt utmattad. Hon ligger med framdelen tryckt mot golvet och med rumpan i vädret och trampar. Hon gnider rumpan mot stolsbenen och stönar fram nåt slags gurglande ljud. Hon bjuder in både Nita och hundarna att para henne, men ingen fattar alls vad hon sysslar med. Nita försöker leka med henne ibland men ger upp rätt fort när Norpa bara är snuskig. Nea tog det hela som en lek och tyckte att Norpas trampande bakben var till för att bitas i och Norpa bara jamar… Jäkla snuskkatt alltså! Nä, det blir en dejt hos veterinären i det snaraste för utskrift av p-pillerrecept.
Nu hoppas jag bara att hon är lika trött och utmattad inatt som hon var igårnatt, för måste jag lyssna på ylandet på natten också så slänger jag nog ut henne på balkongen snart!

Så här mycket snö har vi inte haft en endaste gång i Mölndal sen vi flyttade hit! Det ligger för tillfället ca tre decimeter på marken och det faller snöflingor stora som ägg och så tätt att jag inte ser husväggen på huset mitt emot som är typ 20 meter bort!!!

A och Dizzy ska på inprov för agilitytävlingskursen ikväll… Undrar jag hur det är tänkt att funka???

Nea har börjat som daghund här fr o m idag. Caddy får vara med den här veckan också eftersom hans vanliga dagmatte var upptagen med annat.
Nea är den mest lätta, snälla, trevliga och lyhörda aussievalp jag nånsin träffat! Samtidigt är hon tuff, framåt och modig som få. Inget berör henne liksom. Skällande, främmande hundar, skockar med skrikande dagisbarn, burdus lek med mina tjejer i snön, plogande traktorer bara ett par meter bort och vansinnigt illalåtande centrifug i tvättstugan är ingenting för henne! Hon stannar upp och tittar lugnt på det som händer och fortsätter sen med det hon höll på med som om ingenting! Givetvis är hon ju ändå en valp och har sedvanligt spring i benen, bus i blicken och myror i brallan, men oj så lätt hon är att ha och göra med! Det enda problemet vi haft på hela dagen var när hon inte hade tid att gå och bajsa för att hon var strängt upptagen med att träna fotgående och titta mig i ögonen! Det höll hon nog på med i fem minuter trots att hon inte fick minsta uppmärksamhet eller belöning för det just då! Cool valp med framtiden för sig helt klart!!!

Jodå, jag fyllde alltså år igår om någon lyckats missa det efter mammas kapning!!! Jag satte aldrig på datorn igår så jag såg det inte förrän idag och inte sa hon nåt när jag pratade med henne igår heller!!

Tur att jag var rätt söt och än väldigt knubbig som barn! Och tur att hon nog inte har bilden när jag sitter på dass i finklänningen på en annan födelsedag! Jag är nog ca fyra år och pappa tyckte det var en lämplig bild att ta…

Jodå, gårdagen var lyckad på alla sätt och vis! Jag och Nadia tävlade lk1 på hemmaklubben i en decimeter pudersnö. Jag hade bestämt mig för att inte lägga platsen med tanke på snön och att vi inte haft möjlighet att träna plats på snö denna vinter. Enda försöket jag gjort innan tävlingen slutade snabbt i att Dizzy rullade runt på rygg i extas! Av en eller annan anledning bestämde jag mig ändå för att lägga och det är jag trots resultatet lite glad för. Dizzy lade sig fint, slafsade snö och kröp lite och när jag vänt upp så stod hon upp och såg lite frågande ut. Hon insåg nog ungefär där hur dumt det blivit och att hon gjort fel och hennes lösning på det är alltid att komma till mig och se så söt ut hon kan. Det gjorde hon också. Hon tog två tveksamma steg och sen kom hon rusande till mig, gjorde en snygg ingång och fick sen sitta bredvid mig resten av tiden. Jag kunde inte annat än le och jag är inte ett dugg rädd för att detta skulle ha förstört för oss. Hon har inte gått upp på en plats på träning på säkert ett år utan problemen är att hon inte ligger helt still och tyst och att hon inte alltid är helt hundra på att ha hakan i backen. Ännu mer träning och förhoppningsvis inte fler tävlingar i snö den här vintern så kommer det att gå bra på nästa tävling!
En tia på tandvisningen och sen en liten väntan medans de andra två grupperna lade plats innan det var min tur på planen som nummer ett. Linförigheten gick bra men med ljud. Nån slarvig sväng och nåt snett sittande men det var helt på grund av det sliriga underlaget och att matte inte kunde gå ordentligt i snön! Läggandet var snyggt och snabbt men med ljud. Inkallningen var finfin men jag måste inse att domare inte gillar hennes flygande ingångar. Hon nuddar mig inte, men hoppar runt och in och det tycker tydligen inte domare ser lika coolt ut som jag gör… Ställandet som ju är ett helt färskt moment för oss (påbörjades efter nyår) var ok. Några steg och sen satte hon sig när jag kom in. Inte konstigt alls eftersom jag så sent som häromkvällen insåg att jag aldrig tränat ingången! Inte lätt att fatta att man ska stå kvar då. Apporteringen var bra, men inte supersnygg i mitt tycke och det blev nog lite ljud där också. Hoppet var superfint men givetvis med lite ljud. Allt som allt är jag nöjd! Ljudandet är ett problem som tyvärr blivit värre och värre och som varierar från dag till dag och jag har inte hittat rätt lösning till problemet för henne. Många tips har jag fått men inget har funkat. Att sluta träna när hon piper eller att korrigera funkar inte alls för hon blir bara frustrerad och jobbar ännu hårdare för att göra rätt och då blir det ju ännu mer pip… Tja, jag har lite att klura på där helt klart. Att träna mycket och se till att hon inte är överladdad minskar iaf mängden ljud väsentligt.
Poängmässigt så ser resultaten ut som följer: Plats 0p, Tandvisning 10p, Ställande 7p och resten av momenten 9p inkl helheten. Sammanlagt blev det 148 p och ett andra pris. Helt ok med tanke på att en 5a på platsen hade gett oss ett självklart 1a pris! Domarens kommentar var att hon kunde gå hur långt som helst om hon bara lär sig hålla tyst! Skönt att höra!!
Nadia var på sitt livs första lydnadstävling. Hon har alltså inte ens sett en tidigare. Jag gick igenom lydnadsmomenten med henne för två månader sen och sen dess har hon tränat. Att hon har en naturlig fallenhet blev självklart när man såg henne på planen igår. Allt gick inte lysande och en del nybörjarmissar gjordes men hon höll huvudet iskallt och hon såg såå samlad ut! Caddy är ingen lätt hund att börja tävla med eftersom han håller fokus i typ tre sekunder i taget, men Nadia hade honom med sig hela tiden och det såg jättefint ut! Caddy är som sagt ingen stjärna egentligen och slarvar en del och fjomsar runt lite som bara en Caddy kan, men han gjorde allt som han skulle! Inget direkt perfekt, men inget var dåligt heller! 160,5 poäng och ett förstapris fick de för sitt samarbete och det var välförtjänat!!! Åh, vad glad och stolt jag är över dem!!!
Mer från tävlingen går att läsa här och här!

Efter tävlingen så åkte vi hem en snabbis för dusch och ombyte innan vi åkte till A’s bror med familj. Där gick vi en mysig promenad i snöfallet och åt en god middag och underbar efterrätt. När vi åkte hem fick vi skotta fram bilen under två decimeter snö!!!
Idag har jag fått min sovmorgon och låååånga frukost i sängen med kaffe och tårta som egentligen hör till födelsedagen men som passar lite dåligt ihop med tävlingsdag. Snart är det dags att hoppa i duschen igen och sen åker vi till A’s föräldrar för ännu mer födelsedagsfirande.

Angående födelsedagsfirande så måste jag bara passa på att igen tacka så hemskt mycket för presenterna från Nadia och Mattias. Jag fick två förstoringar på underbara bilder på mina tjejer. De är tagna rakt framifrån så deras näsor är sådär stora och insomade. Bilderna är lika men ändå helt olika och visar med all önskad tydlighet mina älskade tjejers olika och underbara personligheter! TACK!

Ett ännu större tack till Linda och Jojje för det enorma påskägget med det otroligt generösa bidraget till mitt körkort!!!! Ni anar inte hur glad jag blev för det och jag lovar och svär att min allra första tripp ensam i bilen med mitt nya körkort kommer att gå till er!!!

Att ha så härliga, underbara och nästan larvigt snälla vänner gör mig ödmjuk, lycklig, gråtfärdig och generad. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna tacka er eller vad jag gjort för att förtjäna er…

TACK, TACK, TACK!!!!

Due to the very well known twentyseventh-birthday bug, it was a piece of cake to hi-jack this blog. You should tell your webmaster it’s time to upgrade.

The twentyseventh-birthday bug lets mothers of blog owners to upload any embarrassing baby pictures they want on that particular day.

Have a really nice birthday!