Snusk och tandagnisslan
Nita är en brådmogen liten tjej och började sitt liv som könsmogen redan för ett par månader sedan. Hon löper duktigt med ca 3 veckors mellanrum, är lite gapig och rastlös ett par dagar och sen går det över. Hon pratar ju alltid rätt bra så nån större skillnad är det inte. Eftersom Norpa är tre månader äldre så tog jag för självklart att hon var könsmogen hon också och att hon därmed löpte tyst eftersom inget märkts på henne. Så var inte fallet alls. Igår morse började hon bete sig ytterst knepigt och det tog inte många timmar innan hon visade med all önskad tydlighet vad som var problemet. Hon ylar långa, skärande jam som hon blandar med korta knorrande och gnällande jam. Hon är inte still och tyst mer än korta, korta stunder i taget och då sover hon helt utmattad. Hon ligger med framdelen tryckt mot golvet och med rumpan i vädret och trampar. Hon gnider rumpan mot stolsbenen och stönar fram nåt slags gurglande ljud. Hon bjuder in både Nita och hundarna att para henne, men ingen fattar alls vad hon sysslar med. Nita försöker leka med henne ibland men ger upp rätt fort när Norpa bara är snuskig. Nea tog det hela som en lek och tyckte att Norpas trampande bakben var till för att bitas i och Norpa bara jamar… Jäkla snuskkatt alltså! Nä, det blir en dejt hos veterinären i det snaraste för utskrift av p-pillerrecept.
Nu hoppas jag bara att hon är lika trött och utmattad inatt som hon var igårnatt, för måste jag lyssna på ylandet på natten också så slänger jag nog ut henne på balkongen snart!
Tack för det värmande inlägget på bloggen!!!!!!!
27 mars 2008 5:15JÄ-LA katter….Man blir bara så trött när de
håller på så.
Nu ska jag åka till jobbet!!
Ha en underbar dag vännen!!!
Kram från en något trött Linda.
Snuskig blogg det här… Måste berätta om en lite kul händelse.
En fd kollegas kille ringde till henne på jobbet en dag och skrek nästan att katten hade brutit ryggen. Han berättade att katten ålade omkring och att hon klart och tydligt hade brutit ryggen på mitten för hon skrek också. Givetvis blev min kollega livrädd och åkte hem för att se hur det var fatt. Gissa om hon blev full i skratt när hon kom hem och såg en överpilsk katt :P.
Kram //Tytti och Tarrak
27 mars 2008 11:21Jag nedvärderar inte monsterhunden. Jag tror också att han har hur mycket kapacitet som helst i sig. Det är min förmåga att förvalta den jag tvivlar på ibland (ofta). Men nu upprepar jag mitt mantra inför kvällen: Jag lyckades med Peggy, jag lyckades med Peggy, jag lyckades med Peggy… Hon tog ett förstapris i lydnad, inkallning var det bästa hon visste, hon var en stjärna på platsen. Ju!
27 mars 2008 11:59Ibland tror jag att Blaise är en katt, inte för att hon är snuskig, jo lite.. Äter blöjor… men när honvill komma in skäller hon inte, hon hoppar på dörrhandtaget..
varför itne kastrera katterna?
27 mars 2008 13:24Klart ni hittar drömhuset! Det hoppas jag att vi också gör och att vi får köpa det… helst snart =)
Då förstår jag p-pillren!
27 mars 2008 15:31Löpande katter är inte det roligaste man kan ha i huset *tycker synd om*
27 mars 2008 21:10Kramar
Huahh, två låande katter…. Avundas er inte på någotvis!!!
27 mars 2008 21:34/Kramis
Låter lite halvkul det där.
Hoppas på bättring.
Kram
28 mars 2008 9:38Kåta katter är ett elände!
Ha en trevlig helg, trots “kattastrof”. 
Kram.
28 mars 2008 13:41Vår gamla katta var - itrots att hon kastrerats! - områdets lilla luder. Hon la glatt och villigt upp sig för den som önskade. Ibland mitt i gatan (precis utanför vårat) så att bilar blev ståendes i båda riktningarna. Klart pinsamt!!!
Men, du får väl köpa en hankatt - och utöka menageriet med ett tiotal katter varje år!