Tack så hemskt mycket för all peppning och för förtroendet!!! Det värmer!!!

Efter några timmars svettande och lite runtstrulande så har jag lyckats lösa och ordna väldigt mycket. Mycket som hör till världsutställningen och allt runt den och en hel del annat. Nu andas jag lugnt igen, men magen kommer nog fortsätta vara en klump tills typ den 7e juli när jag kommit hem från Stockholm och allt är klart och över. Allt utom de förhoppningsvisa valparna vill säga… Då ska jag bara njuta av dem och mina tjejer resten av sommaren!!!
Till dess så är det utställning i Töreboda och Norrköping nu i helgen. Jag och Dizzy åker hemifrån redan om några timmar för att spendera natten hos Nadia för att sen, tillsammans med Linda och Jojje, starta aptidigt imorgonbitti mot inoffen i Töreboda. Därifrån åker vi vidare allesammans vidare till Norrköping där Linda ordnat med stuga att sova i och sen är det off utställning i Norrköping på söndag innan vi åker hemåt igen.
Nästa helg är det agilitytävlingar fredag och lördag där jag, A, Nadia, Mattias och Josefine ska vara funktionärer båda dagarna och A ska tävla med våra båda brunbjörnar på lördagen.
Helgen efter det är lydnads- och agilitySM på Öland och jag, Nadia, Dizzy, Carrey och Nea åker till Kalmar och mamma redan på torsdagkväll. Både jag, Nadia och mamma ska vara funktionärer av olika slag och så ska vi givetvis hejja på Susanne och Berta (Crazy och Mix matte!) i agilityn! I Kalmar lämnar vi sen Carrey och jag kommer att sakna honom!
Helgen efter det är det midsommar och då ska jag, A och våra hundar bara andas djupt och ha trevligt i varandras sällskap helt utan stress!
Helgen efter det håller jag nog på att gå sönder skulle jag tro… Dels är det dagarna innan årets största händelse i hundvärlden och dels så väntas det förhoppningsvis valpar vilken dag som helst då!!!
På onsdag morgon den 2a juli tar jag sen flyget till Stockholm och kommer inte hem förrän söndagkväll…
Nånstans mitt i allt detta så ska jag ta hand om mina egna hundar, daghundar, alla detaljer som ska klaffa inför curcuiten och omhulda en förhoppningsvis mer och mer gravid Sill!

Mina älskade, älskade tjejer!!!

Nu börjar jag få lite lagom ont i magen inför världsutställningen… Det är så otroligt mycket som ska fixas innan dess, som ska klaffa när vi väl är där och så mycket små detaljer som är så lätt att glömma. En sak är helt säker och det är att jag aldrig någonsin mer ska ta hand om en wds-curcuit igen. Fast å andra sidan lär ju inte wds’en hamna i Sverige igen inom överskådlig tid iaf… Våra normala specialutställningar är en liten piss i havet mot vad det här är. Fast den stora skillnaden är egentligen inte alls antalet anmälda, som förövrigt är hela 106 till curcuiten och 143 till wds’en, utan att SKK står med hakan på min axel hela tiden. Dels lägger de sig i en massa hur allt ska göras och dels är det mycket som de helt enkelt gör åt en och som vi inte kan lägga oss i alls. Dels så är det ändå en massa smågrejer som vi måste fixa själva, smågrejer som hade varit enklare att fixa om vi fått bestämma själva från början… Å andra sidan förstår jag hur stort arrangemang det är för SKK och att de är så illa tvungna att styra upp bland curcuitarna en hel massa för att det överhuvudtaget ska fungera.
Tja, mycket står och faller med mig, så om det går åt helvete så vet ni vart ni ska skälla…

När jag nyss gick dagens eftermiddagsrunda varv 2 (Carrey, Silly + Nea varv 1) med Caddy och Dizzy så stoppades jag av en äldre dam. Oh no, var min självklara tanke. Jag orkar inte få skäll för nåt jag inte gjort nu! När hon kommer lite närmare ser jag dock att hon ler och jag tänker istället att hon kommer säga hur gulliga mina hundar är och så skäller båda två på henne varpå hon genast tycker de är mindre gulliga… Men nej, till min stora förvåning så är det inte alls vad hon säger! “Jag måste bara säga att du får stora A för hur du tar hand om dina hundar! Det brukar vara 3 va? Du är jätteduktig!” Givetvis svarar både Caddy och Dizzy med att skälla lite på henne, men turligt nog ser hon deras viftande bakdelar och ler bara och jag lyckas muta dem att sitta tyst för varsin godis. Ojoj, så glad jag blev!!! Det enda jag fick ur mig var att det faktiskt ofta var fler än tre, men att bara tre var mina och så tackade jag så hemskt mycket för hennes härliga betyg!!! Resten av vår promenad gick jag med ett brett leende på läpparna och kände mig lycklig! Tänk om fler kunde öppna munnen när de hade nåt positivt att säga och inte bara när det var nåt negativt som ville ut! Men damens ord kommer jag leva på länge, länge och det kommer att väga upp många surtanters griniga kommentarer!!!!
Saken är ju den att jag är jättenoga med att inte störa mig med folk. Jag har så pass många hundar, mina och andras, att jag syns. Jag märks när jag kommer gåendes med ett knippe jyckar som dessutom ser lite annorlunda ut och jag vill verkligen inte att folk ska se snett på mig eller ha nåt att sura över. Jag ser till att nogsamt samla upp hundarna när vi möter folk och går upp i kanten, jag plockar noga allt bajs på klippta gräsytor (dock inte inne i buskar el i höga gräset längs stora vägen) och jag försöker uppfostra hundarna att uppföra sig på ett fint och lydigt sätt. Jag sopar i trapphuset när hundarna fäller som värst för att det inte ska ligga drivor med hundhår där. Jag rastar inte hundarna på innergårdarna och genar vi ändå så får de gå på kort koppel. När man ändå får sura kommentarer över att en av dem sätter sig och bajsar bredvid cykelvägen, fast jag står med påsen i högsta hugg redo att plocka, eller när nån får frispel över att Sillen går lös tre meter ifrån mig på gräset, totalt ointresserad av allt annat än att nosa och hålla koll på mig, så blir jag ledsen. Särskilt med tanke på hur många idioter det finns som har hund utan att ta minsta lilla ansvar…
Sen är jag inte perfekt. Det vågar jag inte påstå. Silly skruttar alltid lös och det sticker säkert i vissas ögon, särskilt innan de hinner inse att hon faktiskt både lyssnar och är ointresserad av barn, cyklar, fåglar och gud vet vad. Jag plockar som sagt inte bajs överallt, jag har svårt att se anledningen till att plocka där ingen ser bajset och inte kommer att gå i det. Mina hundar har dessutom en tendens att glatt och ljudligt hälsa på folk som pratar med oss. De håller fötterna på marken så länge det är okänt folk men kan givetvis vara lite burdusa ändå (läs Dizzy) och framförallt hörs de ju och det skrämmer säkert en och annan. Nu släpper jag ju inte fram dem till folk som inte vill hälsa på dem och inte utan att denne blivit varnad, men ändå.
Nej, det här inlägget skulle ju handla om hur glad jag blev och hur härligt det är att veta att folk ser det bra man gör och inte om de mindre roliga bitarna! Om jag visste vart damen bor så hade jag traskat dit med en bukett blommor för hon gjorde verkligen min dag!

Jag inser att det är väldigt dåligt med uppdateringar här och det borde kanske vara bättre med tanke på det som förhoppningsvis stundar… Många är nyfikna och hjälper mig hålla tummarna!
Några direkta nyheter på den fronten har jag dock inte. Jag tycker mig se en viss breddning precis bakom revbenen, men det kan lika väl vara inbillning än så länge…
Jag har också tagit beslutet att inte göra nåt ultraljud. Det verkar väldigt poppis att göra det numera, men jag insåg efter lite funderingar att det bara skulle vara för att stilla min nyfikenhet och den kan jag gott leva med lite till istället! Särskilt när resultatet på ul inte är helt säkert och det både kan bli valpar iaf fast tiken såg tom ut på ul och dels kan man se valpar som sen reabsorberas och det ändå inget blir… Hade man utan så stor felmarginal kunnat räkna valparna och kanske t o m bestämma kön så hade jag helt klart gjort det! Nu får jag (och ni) hålla oss lite till och fortsätta se verkliga och overkliga tecken! Spännande som tusan är det iaf och jättekul!!!!

Lydnadsträningen ligger lite nere just nu. El sommarvila kanske man skulle kunna kalla det? Lite övningar lite då och då blir det ju varje dag, men ingen organiserad träning. De båda brunbjörnarna tränar agility med husse rätt så intensivt nu och därimellan är det rätt mycket kondition- och muskelträning för dem. Sillen hon lullar mest runt och ser söt och hemlighetsfull ut! Långisar och pysmys är det ändå som står på hennes agenda just nu. Förhoppningsvis är det så hela hennes sommar kommer att se ut!
Dizzy ska väl sättas igång igen så snart jag skaffat mig lite inspiration. Jag måste fundera på vår platsliggning igen. Att den aldrig kan bli stabil ordentligt!!! Men jag tänker f-n inte ge mig!!!

Nä, en kopp kaffe, lite sockerkaka och en god bok i solen på balkongen står i min allra närmsta planering! 

Jag sitter och planerar. Eller försöker iaf. För det första så har jag ju en eventuell valpkull som det ska planeras runt. Till och med den är ju dåligt planerad eftersom den väntas komma dagarna innan eller under världsutställningen… Jag räknar med att det blir valpar, men försöker samtidigt inte låsa upp mig på det helt utan hittar alternativa saker att spendera sommaren med om Sillen är tom. Tävla t ex. Tävlingskalendern är välstuderad nu och jag kan väl konstatera att klubbarna inte tänker långt när de planerar sina tävlingar… Hur i helskotta kan det vara inte bara ett par utan tre-fyra appellspårtävlingar samma jäkla dag inom inte speciellt stort område, när det sen inte är en endaste tävling på flera månader??? Annars så krockar mest de olika grenarna, men det kan man väl inte gnälla på klubbarna för antar jag… Oavsett om det blir några valpar eller inte så satsar jag på en tävlingsrik höst full av lydnad, bruks, agility och en och annan utställning. Jag har insett att det nog är dags att dra ut Dizzy på utställning och plocka hem det där sista certet utan att vänta på bruksmeriterna som jag egentligen vill. Konkurrensen om certen blir hårdare och hårdare och det vore ju attans snopet om jag stod där sen och inte lyckades ta det sista bara för att jag väntat så länge med att visa henne!!! Hon tog ju cert på löpande band i junior- och unghundsklass och sen har jag inte visat henne en endaste gång sen hon fyllde två år! Min dröm är ju nämligen att få utställningschampionatet i utställningsringen… Men i den takt vi tävlar och lyckas (haha ) så känner jag inte för att vänta längre. Däremot ska vi få till ett MT i höst! Nu har jag tröttnat på att försöka komma med på MT på “bra” klubbar som sen antingen ställer in, får fullt el tvingas ställa in pga väder. Till hösten blir det därför anmält till allt inom hyfsat avstånd.
Tusan vore det väl om vi inte lyckades även på tävling i höst. Sommaren ska satsat stenhårt på träning med diverse underlig störning och plats i mängder på höjden och tvären.

Valpar då? Tjo, det tjatas myyyyycket om huruvida Sillen är gravid eller inte och jag har helt ärligt ingen aning! Beroende på när “det tog sig” så är hon nu på 3,5 vecka eller 2,5 vecka. Än syns inget och inte berättar hon heller… Hon är vansinnigt hungrig, vill inte leka med de andra och är allmänt lite sur. Hon lyssnar som en kossa ute, dvs inte mycket alls och luktar tydligen intressant därbak enligt andra hundar. Jag försöker minnas hur hon var förra gången, men minns inte att jag tyckte hon var annorlunda alls då. Spännande är det iaf och svaret får vi ju förr eller senare hur som helst!