Idag har Åsa fått säga sitt sista adjö till sin älskade “gammgubbe” Ludde. Jag tänker på dig och lider med dig…
Men livet går runt. Någon dör och någon föds… I dagens inlägg är det precis så. Jag har nämligen den ytterst trevliga nyheten att ge er att här väntas valpar i sommar! Efter en hel del om och men och oändligt mycket funderingar så togs beslutet att låta Sillen få en sista kull. Den här gången i mitt namn, eller nja, i mitt och mammas namn. Jag har ansökt om att gå med i mammas gamla avdankade kennelnamn som nu får nytt liv. De förväntade valparna kommer alltså få förnamnet O’Mullan’s! Namnet har en rätt söt historia, men den får ni läsa om en annan gång och på en annan plats.
Far till valparna är Carrey. Lite tråkigt att upprepa en kombination som redan är gjord kan tyckas, men dels är det svårare att hitta en vettig hane i Sverige el Norge (Sillen är inte rabiesvaccinerad) än man kan tro och ännu svårare att få allt att kännas helt rätt. Dessutom är Carrey så nära “drömmaken” till Silly jag kan komma och den tidigare kullen som ju resulterade i endast tre tikvalpar har utvecklats till supertrevliga och härliga individer med härlig “coolhet” och trygghet samtidigt som det inte saknas arbetsglöd. Att dessutom få börja sin uppfödar”karriär” med att använda en hane som man helt ärligt kan säga att man känner utan och innan och som man vet vad han ger för avkommor, väger väldigt tungt för mig och känns väldigt tryggt.
Iaf, vi hoppas på valpar i månadsskiftet juni/juli eller dagarna däromkring!
Carrey bor hos mig för närvarande. Först var det ju mest meningen att han skulle vara här för parning, men sen så blev A sugen på att testa att tävla agility med honom och jag blev sugen på att bara få ha honom här ett tag, så nu är det bestämt att han stannar här tills mitten på juni. Han är en ängel att ha och göra med och på så många sätt väldigt lik Silly. Samma lugn, trevliga sociala sida utan överdrifter, samma arbetsglädje utan att bli en “pain in the ass” om inget händer och samma gosighet! Dessutom är det skithäftigt att se hur mycket samma egenheter han har med sin dotter Dizzy! Samma ljud, samma sätt att köra huvudet i bröstkorgen på en när man gosar, samma sätt att ligga och väldigt mycket mer. Trots löptik i huset så har han skött sig otroligt bra! Han har lugnt accepterat kompostnätets avspärrning i sovrummet och sovit sött ett par meter från Silly, han har kunnat gå promenader ihop med henne utan att få spatt och han har accepterat främmande hanhunds (Dexter) närvaro utan att göra mer än att morra lite första minuten! Visst är det inte helt problemfritt eller smidigt, men förvånansvärt enkelt ändå! Nu är Sillen överlöpt och lugnet har så gott som lagt sig om man bortser från att Norpa löper istället och uppvaktar Carrey bäst hon kan mest hela tiden… Hon har börjat med sina p-piller i dagarna men det tar tydligen några dagar innan de får full effekt.