Kom nyss upp från tvättstugan. Jag är en kvälls- eller nattmänniska. Inte en morgonmänniska. Att kliva upp vid 6 gör att min hjärna tar låååång tid på sig att starta… Tvättandet blev ett bra exempel på det idag när jag körde de ytterst hundhåriga fleecefiltarna som bor i soffan ihop med frottéhanddukarna som hänger i köket… Filtarna blev rena och fina och klart mindre håriga. Handdukarna blev visserligen rena, men fullständigt ludna… Hur får man bort hundhår från frotté??? Gah!

Caddy är här idag. Hans vanliga dagmatte fick akut avsäga sig ansvaret för honom för dagen och för att han ska slippa tillbringa dagen i bilen (i garage dock) så får han vara här. Det är nästan ett år sen han kastrerades och skillnaderna på honom är stora. Av alla de negativa biverkningar som folk pratar om så har han inte nån. Eller tja, han har skaffat sig längre byxor och underliga fjuniga hår som står rakt ut på låren, men de går ju att klippa och förövrigt är pälskvalitén och mängden den samma. Han är precis samma glada, pigga, trevliga och sociala hund som innan. Han är om möjligt ännu mer socialt trygg och säker i sina signaler trots att han alltid varit klockren på detta. Han är lugn och harmonisk och avslappnad även i situationer som han tidigare tyckte var jobbiga och stressiga. Nån tappad glöd eller arbetsglädje är det inte heller tal om och han är snarare bättre på att koncentrera sig och fokusera på sin uppgift. Lite svårmotiverad och lättuttråkad har han ju alltid varit och där är det väl ingen skillnad. Han är inte svårare att hålla i fint hull. Snarare tvärtom kanske, han kräver nog aningen mer mat nu än innan kastreringen.
På det hela taget så har vår fullständigt galna och minst sagt olydiga och jobbiga unghund blivit en trevlig, lydig och sofistikerad vuxen kille! Och jag ska inte alls påstå att det bara är kastreringen som gjort det. Inte alls!!! Jag och A lade oändligt med tid, tålamod och svett på honom innan han flyttade till Nadia och Mattias och de har gjort detsamma sen dess. Att han faktiskt blivit äldre och mognare har ju självklart också sin del i utvecklingen, men den där sista pusselbiten som föll på plats för Caddy var nog allt kastreringen ändå. Harmonin, men kanske mest förmågan att kontrollera sig själv när det trots allt blir stressigt. Den hade han nämligen inte alls i yngre dagar. Som unghund skulle jag inte beskriva honom som en onormalt stressad hund, utan en hund som inte klarade av att hantera stressen när den väl infann sig. Men som sagt, träning, tålamod, mognad och kastrering var svaret för vår svarta nalle och idag ångrar jag att vi inte gjorde det sistnämnda flera år tidigare…

Kastrering är fortfarande väldigt kontroversiellt i Sverige. Det är synd. Många hundar hade varit hjälpta av att slippa hormonrusningarna i kroppen, många hundägare hade haft ett mindre komplicerat hundliv. Och många tjuvparningar hade sluppits. För att inte tala om hur många ljuvertumörer, testikelproblem och livmoderinflammationer som hade uteslutits.
Många av argumenten emot kastrering är inte helt genomtänkta eller grundas på fördomar och dåliga kunskaper. Inte alla givetvis, för visst finns det argument emot som definitivt bör tänkas igenom! En operation är alltid en operation med alla dess möjliga komplikationer. Jag minns alldeles för väl förra årets aussieläger när jag stod mitt i skogen och pratade med en förtvivlad Nadia som akut fått lämna nyopererade Caddy på Blå Stjärnan när såret blivit ordentligt inflammerat och han mådde skit…
Det kostar pengar. Ganska mycket. Och blir det komplikationer så får man betala även detta själv eftersom operationen var valfri… Surt tycker jag, nån typ av rabatt för denna typen av ingrepp vore på sin plats för hundar så som det ofta är för katter. Däremot så har flera försäkringsbolag rabatter för kastrerade hundar!
Man kan få en hund som väldigt lätt blir fet och som sätter en otroligt tjock, fnasig och trist päls. Jag har dock sett fler exempel på hundar där inget hänt och ett flertal där både hull och päls blivit bättre.
Tikar kan få problem med urinläckage. Fast jag har aldrig hört talas om någon som faktiskt har det…
Ibland hör man om kastrerade hundar som råkar i slagsmål som förklaras med att den andra hunden inte kan identifiera lukten från en “it”. Detta låter mest underligt i mina öron och jag anser nog att en sund hund läser av alla signaler och inte bara lukten. Däremot finns det väl översexuella hanhundar (okastrerade) som anser att kastrerade hanar är sexobjekt som bör våldtas, men den typen av hanar brukar sätta på allt som eventuellt kan vara en tik och då är väl problemet den hundens och inte kastratens…

Självklart ska alla ta ställning själva! Det är upp till var och en och alla bör få ta sina egna beslut. Just därför vore det skönt att slippa få stå till svars för varför man valt att kastrera. Det är oftare än man tror som frågan kommer upp och är den bara av nyfikenhet så är ju allt helt ok och jag berättar gärna, men när det ska kritiseras och slängas skit så tycker jag folk kan hålla käften.

Jag kan ju sluta med att skriva att jag kommer att kastrera alla hundar i min ägo som inte ska användas i avel. Även Sillen kommer nog få hamna på operationsbordet framöver. Detta för att slippa oroa sig för livmoderinflammation och för att hon ska slippa löp och skendräktighet resten av sitt liv. Om hon bygger lite extra päls så är det ingen nackdel eftersom vi planerar karriär i veteranklass nästa år!