Så till det här med kastrering… Som du vet är jag absolut ingen motståndare till kastrering - när det gäller hanar. Med tikar är det en annan sak. Visst, jag kastrerade Xsita, men det var av medicinska skäl.
Med tikar ska man ha med i beräkningen, förutom medicinska risker, att man kan få en riktig bitch. Kastreringen reducerar ju det “snälla” hormonet östrogen, till att bli i princip i nivå med testosteronet. Tikar som kasteras blir också i regel mycket slöare. Kastrerade hanar, däremot, blir ofta “snällare”, eftersom testosteronet minskar. Och med minskat “arg-hormon” blir det givetvs en lättare hund att hantera, ofta ökar koncentrationsförmågan (eftersom de inte längre har fullt upp med att undra var “brudarna” är ). På Bucks har jag inte märkt något negativt - tvärtom! Jo, han har liiiite lättare för att lägga på hullet, men det reglerar jag lätt med foder och motion. Han har inget mindre könsprägel i utseendet, men väl i beteendet och med tanke på vad han varit så är jag oändligt tacksam för det. Visst, jag har jobbat - och jobbar hårt med honom (sånt som resursförsvar försvinner INTE med kulorna), men kastreringen har gjort det lättare.
Så summa sumarum: Kastrering av hanar - odelat JA!. Katrering av tikar - ett splittrar nja. Den stora risken för livmoderinflammation elimineras, men för övrigt finns det en hel del man bör tänka på. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag låtit äggledarna vara kvar på Xsita, för att hålla igång östrogenproduktionen. Men, som sagt - i båda fallen bör man tänka efter före.

Ha en trevlig helg! Kram.

Både Yoker och Spader är ju kastrerade. I Spaders fall har det hänt en hel del, som jag inte finner så önskvärt. Hon har blivit som en annan hund efter kastreringen, mycket lugnare, lite låg och ganska feg. Precis som hon var när hon var skendräktig. Det känns skit rent ut sagt och det sker tydligen, bara att det inte pratas så mycket om det. Men jag ska låta det gå ett år nu innan jag utvärderar om det var kastreringen eller inte, hormonerna kan ju stabiliserar lite och sådär.

Precis som Lisa skrev så kan en kastrering utlösa sjukdomar. I Yokers fall var det troligt att det var kastreringen som löste ut hypothyreosen, även om det är svårt att veta säkert såklart.

Jag är för kastrering, MEN jag är inte lika positivt inställd som för ett par år sedan. Det finns faktiskt baksidor med det. Det är ett stort ingrepp och hundens hormonbalans blir såpass annorlunda att det kan hända andra saker i kroppen som man kanske inte önskar, även om jag inte tror att det är så vanligt.

Kramis

Har själv börjat fundera på det, inte minst för att slippa uppehållen det blir i tävlingarna! *lite bitter över att rödräven alltid ska löpa någon gång mitt i sommarsäsongen* =P

Hoppas ni får en supertrevlig helg i solen, och LYCKA TILL på söndag!

Sen detta med kastrering. Det är verkligen många som är emot det, och jag fick stå till svars många gånger varför jag valde att göra det ingripandet på Isak. Det är nog bara väldigt olika hur kroppen reagerar på en kastrering, Isak var typen som fick lättare att lägga på sig (men det reglerar man ju lätt genom att byta till ett mer fettsnålt foder) och sen blev ju hans päls “inte av denna värld”. Men på det stora hela var jag väldigt nöjd med mitt beslut, han slapp iallafall alla livets tikiga frestelser. Fruktansvärt skönt att han en hanhund som inte gräver ner sig i tikdofter, och som med lätthet kan umgås (normalt) med höglöpande tikar.
Men… så kan jag inte undgå att undra om det där spela in vad gäller diagnosen han fick sen… Lilla skruttgubben!

Hur som helst! Vad gött att vara tillbaka i bloggvärlden, och vad skönt att ha lite att läsa här (har ju varit lite otätt på bloggfronten ett tag hos dig ;)).

Kram!

Troligtvis skulle vi ha fler harmoniska hundar i samhället om fler kastrerades. Ändå bär det mig emot att kastrera peps även om det skulle vara väldigt praktiskt när man har hane och tik.. Jag vet inte varför det är så men det är väl de fördomar du talar om som man är rädd för. Jag är rädd att ta bort hans personlighet, även om jag vet att det inte är det jag gör…