Tack alla söta ni för kommentarer här i bloggen, mejl, sms och telefonsamtal! Mest glädjer det mig nog att höra om att det finns fler som fortsätter att slå pannan blodig i ren envishet och önskan att få lyckas till slut! Och det tänker jag fortsätta göra. För vi SKA lyckas. Inte bara med appellen utan även i de andra klasserna!

Ang inlägget innan så har jag en del att läsa på med tanke på eventuella effekter kastrering kan ha på sjukdomsbilder. Att det skulle kunna “orsaka” en sjukdom tror jag inte på riktigt, men visst borde det självklart kunna trigga igång något som ligger latent i hunden… Detta borde det ju finnas siffror på från länder där det kastreras betydligt mer än i Sverige… Att tikar skulle kunna bli bitchigare pga mindre östrogen har jag aldrig hört talas om. Visst verkar i teorin möjligt, men de kastrerade tikar jag träffat har precis som handiton snarare varit lugnare, harmoniskare och mindre lättstörda än tidigare. Men jag ska som sagt forska lite i detta för det är ett ämne som intresserar mig! Och än så länge är jag fortfarande en klar förespråkare även om jag inte vill pracka min åsikt på någon annan.

Kvällens kurstillfälle var lika lysande som vanligt. Det är en hiskeligt tacksam kurs jag fått göra min debut på! Alla tränar duktig, engagerar sig, lyssnar och funderar och alla gör stora framsteg! På vissa punkter är de så duktiga så jag känner att jag får skämmas lite för mina egna hundar!
Innan dagens kurs så tränade jag med Dizzy som jag hade med upp. Och självklart var hon samma pingla som jobbade lika stabilt och tryggt som vanligt. Lite surt att hon inte visade något av det som var igår nästan… Jag försökte störa ut henne och trigga lite med godis på marken, bollar och apporter lite här och var och en boll på snöre som jag lät dingla från min ena hand, men inget rör henne ju! Hon VET att hon inte får röra eller ens nosa eller kika efter nåt sånt när vi jobbar.
Däremot är det bara att konstatera att det är dags att gå tillbaka till punkten GÅ med platsliggningen igen. IGEN!!!!!  Nåt har hänt.  Antagligen bara i hennes huvud, men hon verkar inte veta vad jag menar riktigt. Ibland ligger hon super som vanligt, ibland reser hon sig och står och glor på mig, ibland kommer hon efter och ibland ligger hon och piper högljutt… Oftast är allt precis som det ska dock, men stabiliteten är borta… Tyvärr gäller detta även sitta kvar och även där så står hon ibland lite förvånat upp och glor på mig… Gah! Min teori är att hon hamnat i nån slags testfas och helt enkelt behöver få lite regler klara för sig samtidigt som jag behöver vara apnoga med att se till att hon faktiskt hör vad jag säger innan jag går ifrån henne. Oh well, träning är det ända som hjälper har jag hört! Och trots allt är hon ju underbar att jobba med så jag gör det så gärna!