Tack alla söta ni för kommentarer här i bloggen, mejl, sms och telefonsamtal! Mest glädjer det mig nog att höra om att det finns fler som fortsätter att slå pannan blodig i ren envishet och önskan att få lyckas till slut! Och det tänker jag fortsätta göra. För vi SKA lyckas. Inte bara med appellen utan även i de andra klasserna!
Ang inlägget innan så har jag en del att läsa på med tanke på eventuella effekter kastrering kan ha på sjukdomsbilder. Att det skulle kunna “orsaka” en sjukdom tror jag inte på riktigt, men visst borde det självklart kunna trigga igång något som ligger latent i hunden… Detta borde det ju finnas siffror på från länder där det kastreras betydligt mer än i Sverige… Att tikar skulle kunna bli bitchigare pga mindre östrogen har jag aldrig hört talas om. Visst verkar i teorin möjligt, men de kastrerade tikar jag träffat har precis som handiton snarare varit lugnare, harmoniskare och mindre lättstörda än tidigare. Men jag ska som sagt forska lite i detta för det är ett ämne som intresserar mig! Och än så länge är jag fortfarande en klar förespråkare även om jag inte vill pracka min åsikt på någon annan.
Kvällens kurstillfälle var lika lysande som vanligt. Det är en hiskeligt tacksam kurs jag fått göra min debut på! Alla tränar duktig, engagerar sig, lyssnar och funderar och alla gör stora framsteg! På vissa punkter är de så duktiga så jag känner att jag får skämmas lite för mina egna hundar!
Innan dagens kurs så tränade jag med Dizzy som jag hade med upp. Och självklart var hon samma pingla som jobbade lika stabilt och tryggt som vanligt. Lite surt att hon inte visade något av det som var igår nästan… Jag försökte störa ut henne och trigga lite med godis på marken, bollar och apporter lite här och var och en boll på snöre som jag lät dingla från min ena hand, men inget rör henne ju! Hon VET att hon inte får röra eller ens nosa eller kika efter nåt sånt när vi jobbar.
Däremot är det bara att konstatera att det är dags att gå tillbaka till punkten GÅ med platsliggningen igen. IGEN!!!!! Nåt har hänt. Antagligen bara i hennes huvud, men hon verkar inte veta vad jag menar riktigt. Ibland ligger hon super som vanligt, ibland reser hon sig och står och glor på mig, ibland kommer hon efter och ibland ligger hon och piper högljutt… Oftast är allt precis som det ska dock, men stabiliteten är borta… Tyvärr gäller detta även sitta kvar och även där så står hon ibland lite förvånat upp och glor på mig… Gah! Min teori är att hon hamnat i nån slags testfas och helt enkelt behöver få lite regler klara för sig samtidigt som jag behöver vara apnoga med att se till att hon faktiskt hör vad jag säger innan jag går ifrån henne. Oh well, träning är det ända som hjälper har jag hört! 
Och trots allt är hon ju underbar att jobba med så jag gör det så gärna!
Håller på att läsa i kapp mig i folks bloggar och nu har jag läst in mig här.
Det var då en jädrans rödluva att stöka till det för både sig och dig! Visserligen efterlyste du det i förra inlägget, men jag kan ju alltid berätta om min och Bucks första appell, om du inte minns den. ALLT - utom spåret - gick fullständigt åt pipan! Jag började med att köra i diket och var tvungen att ringa bärgare. Vi hade får på “lösdrift” intill vårt spår. Men det klarade vi. Och jag tänkte: “Har vi klarat detta klarar vi allt”. Och du vad fel jag hade!!! Han reste sig på platsen, han var noll med mig i lf. Ställandet var nästan okej *suck*, inkallningen var bra och apporteringen en enda stor lek för Bucks (ger inte så höga poäng, tyvärr). Och så toppade vi det hela med att MATTE tjuvstartade på hoppet (då skulle ju föraren också över till andra sidan). Ja du jädrar, vilken tävling! Då hade jag en STOR klump i halsen och svor en helig ed på att ALDRIG tävla mer. Som tur var försvann klumpen, och mitt dåliga humör. Vi tränade på och tog appellen några månader senare med 294,5 poäng. Och precis detsamma kan du och “tokluvan” också göra - det vet både du och jag.
Det där med “bitch”-kastrat - det var något som Runas Naess pratade en hel del om på sin föreläsning, som jag var på i höstas. Han menade att det är en STOR risk man måste ta i beaktande. Men, han är ju givetvis inte den enda experten och även experter kan ju ha fel.
Och du - Dizzy ÄR en duktig hund. Jobba på du bara; när polletten väl ramlat ner för gott finns det bara en väg och den är uppåt.
Ha det gott - kramar.
Kanske kastrerade tikar blir som klimakteriekärringar med östrogenbristen? Och det är inte att leka med…
Sandra, du har nog världens roligaste mamma!
Tyvärr har hon nog rätt också…
Du, det där med GPS har jag faktiskt funderat över, men risken är att jag skulle “veta bättre” än den - och köra fel lik f*bannat. Ja, jag VET - jag är inte klok!
Nästa år MÅSTE du åka på lägret. Förstått?!
Ha det gott - kram.
Vi var på ett avelsforum i Tollarp förra sommaren med Ann-Sofie Lagerstedt som är forskare på SLU. Hon tog upp följande bieffekter till kastration av tikar: - viktökning (45%), - försämrad pälskvalité (28%), - inkontinens (9%), - humörsförändringar (4%), - hudförändringar (5%). Angående humöret så kallade hon det typ “klimakteriebesvär”, och beskrev att förändringen ofta kunde yttra sig i att tiken blev mer ängslig eller mer vaktig (kan ju hänga ihop).
Kram!
Ja vi trivs jättegott och Dex med! hehe, mmm vi får allt investera i en ny säng här… Nu ska jag lämna Dex hos vetten och be en stilla bön och allt går bra och blir komplikationsfritt:)
Så, nu är lilleman hemma. Trött och tagen och sur.. fast ändå lite gosig och ömklig samtidigt. Hade gått jättebra så nu hoppas vi på samma fortsättning
Kramkram och puss från Dex, som saknar alla “sina tjejer”
Ja antagligen smärtstillande. Han verkar ha rättså ont nu, men vi får inte ge honom något mer smärtstillande förenns imorgon. Har för mig att mycket slickande runt munnen är ett teckan på smärta? vet du nåt om det? han gör det i omgångar.. ja tro tusan att det känns, dom har ju trots allt vart inne o grävt i honom:(
Ah bra att veta! klart vi är spända, trots att vi skojjar om att Ceasar står bakom och fyar oss för att ömka honom så är vi väl inte riktigt som vanligt. Men som sagt han är nog tillbaka till normalt ganska snart.. tack för stöd
kram
Nu är du godkänd. I kenneln alltså.
Ha, ha, ja, vi kanske skulle kasta upp Humla på hästryggen då? Mina kusiner har ju ridskola, så vi kanske skulle kunna hitta någon lämplig pålle där… =) Frågan är om det verkligen fungerar lika bra på hundar… *s*
Ja, egentligen är jag sugen på både en silvrig fisk och en randig insekt, men tyvärr vet jag inte om det finns pengar och tid till varken det ena eller det andra just nu… =P