Ibland blir man bara lycklig!
När jag nyss gick dagens eftermiddagsrunda varv 2 (Carrey, Silly + Nea varv 1) med Caddy och Dizzy så stoppades jag av en äldre dam. Oh no, var min självklara tanke. Jag orkar inte få skäll för nåt jag inte gjort nu! När hon kommer lite närmare ser jag dock att hon ler och jag tänker istället att hon kommer säga hur gulliga mina hundar är och så skäller båda två på henne varpå hon genast tycker de är mindre gulliga… Men nej, till min stora förvåning så är det inte alls vad hon säger! “Jag måste bara säga att du får stora A för hur du tar hand om dina hundar! Det brukar vara 3 va? Du är jätteduktig!” Givetvis svarar både Caddy och Dizzy med att skälla lite på henne, men turligt nog ser hon deras viftande bakdelar och ler bara och jag lyckas muta dem att sitta tyst för varsin godis. Ojoj, så glad jag blev!!! Det enda jag fick ur mig var att det faktiskt ofta var fler än tre, men att bara tre var mina och så tackade jag så hemskt mycket för hennes härliga betyg!!! Resten av vår promenad gick jag med ett brett leende på läpparna och kände mig lycklig! Tänk om fler kunde öppna munnen när de hade nåt positivt att säga och inte bara när det var nåt negativt som ville ut! Men damens ord kommer jag leva på länge, länge och det kommer att väga upp många surtanters griniga kommentarer!!!!
Saken är ju den att jag är jättenoga med att inte störa mig med folk. Jag har så pass många hundar, mina och andras, att jag syns. Jag märks när jag kommer gåendes med ett knippe jyckar som dessutom ser lite annorlunda ut och jag vill verkligen inte att folk ska se snett på mig eller ha nåt att sura över. Jag ser till att nogsamt samla upp hundarna när vi möter folk och går upp i kanten, jag plockar noga allt bajs på klippta gräsytor (dock inte inne i buskar el i höga gräset längs stora vägen) och jag försöker uppfostra hundarna att uppföra sig på ett fint och lydigt sätt. Jag sopar i trapphuset när hundarna fäller som värst för att det inte ska ligga drivor med hundhår där. Jag rastar inte hundarna på innergårdarna och genar vi ändå så får de gå på kort koppel. När man ändå får sura kommentarer över att en av dem sätter sig och bajsar bredvid cykelvägen, fast jag står med påsen i högsta hugg redo att plocka, eller när nån får frispel över att Sillen går lös tre meter ifrån mig på gräset, totalt ointresserad av allt annat än att nosa och hålla koll på mig, så blir jag ledsen. Särskilt med tanke på hur många idioter det finns som har hund utan att ta minsta lilla ansvar…
Sen är jag inte perfekt. Det vågar jag inte påstå. Silly skruttar alltid lös och det sticker säkert i vissas ögon, särskilt innan de hinner inse att hon faktiskt både lyssnar och är ointresserad av barn, cyklar, fåglar och gud vet vad. Jag plockar som sagt inte bajs överallt, jag har svårt att se anledningen till att plocka där ingen ser bajset och inte kommer att gå i det. Mina hundar har dessutom en tendens att glatt och ljudligt hälsa på folk som pratar med oss. De håller fötterna på marken så länge det är okänt folk men kan givetvis vara lite burdusa ändå (läs Dizzy) och framförallt hörs de ju och det skrämmer säkert en och annan. Nu släpper jag ju inte fram dem till folk som inte vill hälsa på dem och inte utan att denne blivit varnad, men ändå.
Nej, det här inlägget skulle ju handla om hur glad jag blev och hur härligt det är att veta att folk ser det bra man gör och inte om de mindre roliga bitarna! Om jag visste vart damen bor så hade jag traskat dit med en bukett blommor för hon gjorde verkligen min dag!
Så himla kul att få en sån kommentar!
28 maj 2008 15:25Hur ser hon ut? Vet du vart jag kan hitta henne?;-) Sådana tanter möter minsann aldrig jag på några promenader… Men sen har du ju himla fina hundar också:)
28 maj 2008 15:48Åh, vad härligt betyg till dig och dina fyrbeningar!!!
Visst skäller mina i trädgården, men långt mindre än andra, särskilt som de numera (nästan) alltid tystnar när jag säger åt dem. Ändå går jag där med dåligt samvete.
Så jag förstår precis hur du känner det. Och du - gör som jag: När allt känns som jävligast, plocka fram vad tanten sa och sug lite mera på den karamellen. För det krävs rätt mycket “duktighet” för att man ska få en sådan kommentar som du fick av en helt okänd människa. Och sträck på dig!!! Du ska vara stolt över dig själv - och dina hundar. 
Ha det gott - kramar.
28 maj 2008 17:02Det skulle onekligen kunnat vara jag som skrev inlägget, om rädsla för vad grannar och andra ska tycka om ens (i deras ögon?) något “ouppfostrade” hundar. Jag plockar dessutom upp bajs jag hittar inom 4-5 meter från där någon av mina gjort något, just för att ingen ska beskylla mig… Barnsligt va?
För ett tag sedan sa en av mina grannar - en schäferägare - till “uppfödar-Marie” att han tyckte att jag gjort ett sån’t jättejobb med mina hundar (han har ju följt dem från start). Gissa om jag var - och är!!! - glad över det.
Åh va kul att det finns människor som vågar komma fram och säga en så härlig sak, ett par ord som förgyller en hel dag eller kanske rent av flera dagar, man blir så lycklig!!!!
28 maj 2008 21:05Ha det så bra!!!
Kramisar Linda.
Visst är det skönt att det finns såna som säger positiva saker och inte bara söker felen s.a.s.
29 maj 2008 9:59Håller tummarna för att det blir valpar hos er här framöver.
Garbo ska på sin första “riktiga” utställning nu på söndag. Håll tummarna för oss !
Margot och farofloxarna
Sånt behöver man verkligen höra ibland!!! Inte bara få massa blickar bara för att man har “många” hundar.
29 maj 2008 14:58kram
Vilken gullig tant!!
Tack än en gång för min underbart fina nalle!! Det var längesedan hans byxor var så fina!! Jag börjar 8 så jag kommer imån bitti
God Natt vännen
29 maj 2008 22:01