Skitgrannar
Lägenheten bakom dörren bredvid vår har bebotts av många sen vi flyttade hit. Så många och så anonyma människor att jag inte har koll på när nån flyttat ut och nån annan in. Sen några månader så bor där dock ett par några år äldre än oss och med en son på dryga året. De gillar inte hundar. Det märks. De gillar nog inte heller grannar i största allmänhet eller så är det kanske bara vi som stör dem på nåt vis (ingen annan granne surar el störs, vi är noga med det)… De är iaf rätt otrevliga och hälsar inte när man möter dem ute eller i trapphuset vilket alla andra gör. Man ser hur de blänger men när man själv tittar upp och tänker säga hej så vänder snabbt som ögat på huvudet. Jaja, iaf så mötte jag pappan med sonen i trapphuset precis nyss. De var på väg ut att leka och jag var på väg ut att kissa Svansa. Sonen får syn på Svansa och spricker upp i ett stort leende och sträcker sig mot mig från pappas famn. Jag har Svansa i famnen och sonen når henne vilket jag tycker är helt ok. Han klappar lite försiktigt på hennes kind först och griper sen tag ordentligt i läppen på henne. Svansa säger inget men drar huvudet ett kort ögonblick åt sig för att sen nosa på pojkens hand och vifta på svansen. Pappa backar då snabbt ett steg och frågar om hon bits!!!! What??? Hans son slet just i hennes läpp (vilket omöjligt kan varit skönt) och sen frågar han om hon bits!!! Jag vet inte vad jag svarade men jag traskade snabbt därifrån iaf. Att pojken tog för hårt i min valp stör mig inte för barn gör så innan de vet bättre, men att pappan inte brydde sig ett dyft om det och sen har mage att fråga om min valp bits gjorde mig vansinnig!!! Okunniga, dumma föräldrar…
Haha, såna grannar har vi med! Inte som drar i hundläppar, för deras son är nog över 20, men som konsekvent undviker att hälsa. När vi möttes i hissdörren t ex, jag på väg ut och hon in, och eftersom hon hade kassar i båda händerna höll jag artigt i dörren åt henne samtidigt som jag sa hej, ÄNDÅ lyckades hon låtsas att hon inte såg mig!?
1 september 2008 16:46Sicken skit! Tråkigt beteende minst sagt.. men jag vet inte vad som är värst, våra grannar är ju istället översociala. Tanten under oss är ju tom så social att hon knackar på våran lägenhet i underkläder och kommer för att få låna pengar, kaffe, öppna spritflaskor med mera… Och så ska det pratas, nåt så in i döden (fast bara när man har bråttom)… Längtar till den dagen man har sitt eget hem och kan skita blankt i vad grannarna tycker!
1 september 2008 18:04Usch och fy!Du har all rätt att vara förbannad!:/
Vi har åxå cepe grannar..hallå vi bor i bjuv:)
Fast våra är mer skvallerkärringar som har alla varsinn papillon typ och alla har dom koll på oss andra i huset som åxå äger hud.Tex en dansk dam som vi berättade för förra året när vi skulle åka till kambodja att lägenheten skulle stå tom i 2 v,bara så dom visste(iochmed dom har koll på allt annat).Då svarade hon”-Jaha men ska hunden vara kvar här?”Ehh..?Samma tanta som kollar på mig genom fönstret när jag och Daisy tar kissrundor och sen kommer och säger “-Va söt valp du har men du bär väl henne i trapporna?”
Och hon tillhör även gruppen av skvallertanter varav en frågade mig när Keido var valp varför jag sa till honom när han upprepade gånger hoppade upp på en annan skvallertant..Han är ju bara en valp och en valp ska va en valp,sa hon..varpå jag svarade “-Nu tycker ni det är ok men när han är fullvxen vet jag inte om ni tycker det är lika kul!”
Jag har haft en diskussion med en granne som tyckte d va dumt å köpa hund för att träna lydnad osv med!det är inte naturligt för hunden!åh nej,hundar ska bara springa i skogen och vara m familjen..det va hennes sunda uppfattning..:/
Ahh nu blev jag förbannad så jag skrev visst lite mer än jag tänkt!
1 september 2008 18:39Men bara skit i dina sur-grannar.Dom finns öööverallt
Kram/Sabine
På klubben har vi ett antal hundar av varierande raser som du kan få låna, som gärna visar vad som kan hända om ett barn drar i läppen på hundar som bits…
Och vad gäller problem med grannar - det hjälper inte alltid att bo i hus, tyvärr. Vi har en granne som är totalt livrädd för hundar. Alltså ALLA hundar, stora som små. Detta har hon överfört på sina barn (nu 7 och 4). När jag kommer med en eller båda av mina kastar sig ungarna undan, trycker sig upp mot närmsta vägg eller mur och ser ut som om de redan är överfallna. Och själv går jag 30-40 meter därifrån in på vår uppfart - med kopplad(e) hund(ar) som inte ens tittat åt det hållet…
Annat är det med syrrans små; Nadja 3 år försöker freda sin bulle, föser undan Xsita med andra armen och säger “Flytta på dig”. Ja jisses, vilka farliga hundar jag har.
Äsch, skjut grannarna, så blir det lugnt.
Ha det - kram.
1 september 2008 18:56