Många inlägg på en kväll… 5 minuter

Lotta tänkte en intressant tanke. Eller ställde en intressant fråga kanske… “Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?”

Intressant som tusan ju! Här är vad jag sagt till mina fyrbeningar:

Med Silly hade jag pratat om varför hon valde mig, om hon känner för mig som jag känner för henne? Jag hade förklarat att jag ALLTID kommer tillbaka när jag lämnar henne med någon annan. Att mitt hjärta tillhör henne och det behöver hon aldrig oroa sig för. Jag hade frågat om hon har några krämpor som jag kan hjälpa till med, för att göra hennes liv så bra och långt som möjligt. Jag hade sagt en och annan sak om förbjudet att jaga vilt, men det vet hon ju liksom redan… Jag hade frågat henne om hur hon vill ha resten av sitt liv, hur hon vill spendera sin pension och vad jag kan göra för henne. Mest av allt hade jag bara förklarat hur oändligt mycket jag älskar henne trots att hon med all sannolikhet redan vet.

Med Dizzy hade jag tagit ett allvarligt snack om det här med att gapa på mötande hundar. Jag hade försäkrat henne om att jag ALLTID gör allt i min makt för att skydda henne och det är mitt jobb, inte hennes. Jag hade pratat om att det kan vara bra att kika på vad den andra hunden säger innan man blir arg, för de flesta hundar är ju jättetrevliga och det tycker ju hon med när hon väl mött dem. Jag hade förklarat att platsliggning är ett nödvändigt ont om man ska tävla och tävla gillar vi ju båda två och då är det kanske bra om hon kan tänka sig att ligga still och tysta några minuter ibland. Att man inte får jaga vilt vet hon också, men några ord om det hade jag nog klämt in också. Slutligen hade jag försäkrat henne om att jag älskar henne dyrt och heligt och att inget dumt hon gör kan förstöra det. Jag hade frågat om hon mådde bra och om jag kunde göra något för att göra hennes liv bättre och sen hade vi nog pratat om hur häftigt det är att få bebisar! Både Dizzy och Silly hade jag pratat om hur mycket godis de fått om de lärt sig hålla klaffen när det kommer folk. Man behöver inte vare sig sura högljutt eller ropa ut sin glädje, folk fattar ändå!

Svansa hade fått ett snack om att man inte alls kommer fram fortare bara för att man drar i kopplet och att det finns klara fördelar med att lyssna på matte och inte bara gå sin egen väg jämt. Jag hade frågat henne vad hon ville göra i sitt liv och vad hon gillar för att försöka klura ut vilken gren hon själv skulle vilja göra karriär inom. Jag hade frågat om hennes ben som hon kraschade i höstas och frågat om allt var bra med det nu och om inte, vad som är felet. Jag hade förklarat för henne att hon ska anstränga sig för att jobba fint med sin husse så han kan vara stolt över henne, för det lönar sig! Hussar är som snällast och gosigast när de är stolta! Jag skulle också säga att jag tycker hemskt mycket om henne fast hon är lite jävlig ibland och att jag älskar henne massor.

Stella hade jag frågat vad hon tycker om flytten. Om hon saknar sin matte fruktansvärt och vad jag kan göra för att göra det bättre. Jag hade förklarat för henne varför det blev så här och att hennes matte älskar henne massor. Jag hade frågat henne hur hennes önskematte eller önskehusse ser ut och vad hon vill pyssla med i livet. Jag hade förklarat att man inte behöver boffa på gamla tanter i mörkret och att de flesta pojkspolingar på sparkcyklar är schyssta grabbar som inte behöver skrämmas bort. Jag hade förklarat för henne hur underbar hon är och hur älskad hon är och att jag lovar att se till att hon får det super, vart hon än kommer att bo resten av sitt liv.

Kattflickorna hade givetvis också fått sig varsitt snack. Norpa hade jag pratat om det farliga med övervikt med. Att man inte behöver äta bara för att det finns mat i skålen. Att jag förstår att hon vill vässa sina klor men att hon väl kan hålla sig till tillåtna ytor? Matte blir så mycket gladare och snällare då och om hon är en snäll kisse bjuder jag på extra gott snask! Nita hade jag frågat om varför hon gapar så? Jag hade bett henne låta oss andra ha sovmorgon ibland och att hon väl kan leka lite tyst eller så istället för att argt ropa på mig att det är morgon. Jag hade bett henne sluta vässa klorna på otillåtna ytor och sluta köra svansen i mitt ansikte jämt. Om hon skulle vara en snäll kisse hade jag lovat att klappa henne hårt oftare.