Elva hundar och två katter…

Ibland kan jag känna att det är tur att grannarna inte vet att hur många djur vi egentligen har. Inte för att de stör någon, men rena antalet kan säkert få många att surna till…

Att ha fyra hundar (de sju små räknas inte riktigt) är iaf inte så jobbigt som man kan tro. Att ha två kullsyskon på ett halvår är heller inte så jobbigt som man kan tro. Jag var förr av den fasta tron och övertygelsen om att man ALDRIG bör skaffa sig kullsyskon för det kan endast leda till att det går snett. Så självklart har jag inte sett på saken de senaste åren, men ändå hävdat att det verkligen inte är att rekomendera om man inte är två personer som engagerar sig väldigt mycket i syskonen och de får massor av tid var och en för sig för att inte bli beroende av varandra och ha en vettig chans att binda starka band till människor och inte bara andra hundar. Det står jag fortfarande för. Men Svansa och Stella har ju haft flera månader med varsitt hem där de fått lära sig en massa och de tycker visserligen oerhört mycket om varandra och har väldigt starka band mellan sig, men vi tvåbenta slår ändå lite högre i deras ögon och båda väljer mänsklig kontakt före varandra i de allra flesta fall (undantaget är när de är mitt i vild lek utomhus, då har särskilt Svansa rätt mycket ludd i öronen…) och jag tror faktiskt att det till stor del är just tack vare att de växt upp så nära varandra och det aldrig har varit en så stor grej att ha någon jämngammal att leka med. För dem är det vardagsmat att få leka med varandra, medans det för många valpar är mer eller mindre ovanligt och då så jäkla kul att de liksom hoppar ur brallorna och definitivt inte har varken öron för matte eller någon vidare självbehärskning.
Dock ska sägas att jag är noga med att våra flickor (fortfarande lite konstigt att kalla Stella vår…) sällan går på promenader ihop om inte både jag och A är med, att det tränas massor på att kunna vara tillsammans utan att leka hysteriskt (detta funkar inomhus super, men behöver mer träning när de är lösa ute) och vi kommer se till att de båda får miljö- och socialträning var och en för sig. För mig har det i flera år varit lite av en dröm att få tillfället att ha två kullsyskon eller väldigt jämngamla valpar samtidigt för att just få känna på hur det är, lära mig och få se samspelet dem imellan. Att det skulle bli nu var ju allt annat än planerat eller ens önskat, men det behöver ju inte vara mindre bra för det. Tanken är verkligen inte att behålla båda brudarna i längden, men just nu känns det jättebra så här och nån brådska finns som sagt inte alls. Både jag och A är klart lockade av tanken att behålla Stella, men så känns det säkert inte om ett halvår när de inte är valpar längre…

De lite mindre valparna utvecklas i rasande takt nu! De har alla tripplat sin födelsevikt och idag fick de klorna klippta för fjärde gången. De rör sig en massa, låter ännu mer och de börjar bli mer och mer sociala med både varandra, deras mor och mig. Även de andra hundarna (mest Stella) är där och kikar på dem ibland, men håller sig på sin kant i respekt för Dizzy. Båda katterna är nu välkomna in i lådan för Dizzy bara hon inte matar och de är ofta där och snusar på de små. Här kommer gårdagens och dagens bilder!

Gjorde igår tappra försök att fånga allas ögon på bild. Vissa var dock på tok för trötta för att orka hålla dem öppna… 1an är iaf sötaste lilltjejen!

2an.

3an snodde jag från mjölkbaren ett par sekunder. Det syns på minen vad hon tycker om det!

4an.

5an vägrade vara still. Det är alltid hon som sprattlar värst när det är dags för kloklippning eller vägning…

6an är en linslus. En sån där som visserligen alltid är söt på bild men som helst är i kameran…

7an sov djupt trots att jag plockade upp honom i knät och Dizzy gjorde sitt bästa för att hjälpa till och väcka honom. Gullegrabb! Undrar just om den “off-knappen” kommer sitta kvar när han är 18 månader…

1an visar en av världens underbaraste, rosa små tungor! En puss på näsan av den är som en kyss av en ängel…

När man övar på att gå så blir det ofta så här…

Men skam den som ger sig! 1an visar hur fint hon kan gå. Näsan neråt än så länge, lite som ett stödhjul!

Vackraste. Min klara favorit bland flickorna. Mer och mer för varje dag…

2an gosar till det hos mamma.

2an kisar lite…

3an sover gott. Hon är den som är mest skrynklig i ansiktet fortfarande. Lite som en boxer! Klart störst av de röda och inte alls långt efter svarta 6an.

4an visar sina fina tantecken. Min favorit bland pojkarna. Fråga mig inte varför bara för pojkarna är otroligt lika, men det är nåt visst med honom…

4an uppochner.

5an funderar lite…

5an. Trots att jag oftast inte är ett stort fan av mycket vitt så måste jag erkänna att 5an är sååå söt!!! Att hon faktiskt är riktigt asymetrisk hon också gör väl kanske lite till för är det nåt jag älskar så är det asymmetriska tecken!

5an sitter och filurar på om hon ska gåträna lite…

5an och 1an. Vackra röda systrar. Min absoluta favoritfärg iaf!!!

6an smakar lite på handduken.

6an låg en lång stund såhär och bara spanade på mig! Känslan när man vet att de ser en är enorm!

Nita på besök i lådan. Hon smyger runt och snusar på dem en och en, men är noga med att inte väcka dem. Hon minns väl mer än väl hur det är med lite äldre valpar som bits hårt antar jag!

Nu börjar det verkligen bli trångt om saligheten! Men ont om mat är det inte. Dizzy ger allt till bebisarna och har själv rasat en massa i vikt och har varken hull eller muskler längre trots mängder med mat. Nu har jag ökat hennes mat ännu mer och hon börjar få lite, lite hull över revbenen som gått att spela på så mattehjärtat mår lite bättre iaf.

Vackraste Kreivi’s Nita Nysnö. Lite drygt ett år och äntligen en rätt så mogen tjej. Hon har varit hemskt billig under ett halvår, men nu är hon tillbaka till samma ljuvliga kisse som vi köpte och ack så gosig! Snygg har hon blivit också!

Goseflickan!

Finaste Stella. Oj vad det är lätt att tycka om henne!

Kass bild, men ett försök att fånga Svansas olikfärgade ögon. Det högra är ganska normalbrunt, medan det vänsta är jättemörkt med små, små blåa stänk i. Varför vara som alla andra liksom!

Bushunden har krypit upp i sängen medan jag gosade med småvalparna och försöker sen se ut som att hon alltid legat där!