Idag har varit en totalslapp dag. Jag vaknade kvart över 9 (!) av att två busflickor väckte mig och menade att de var kissnödiga. Så länge har de inte sovit en endaste gång så jag var riktigt utvilad trots att jag somnat många timmar senare än jag lade mig. Jag har alltid svårt att somna när A är borta och nu har han jobbat sen igår morse och är fortfarande inte hemma och är alltså uppe i sisådär 42 timmar nu. När han väl kommer hem nångång inatt så är han dock ledig i tre veckor så jag ser fram emot det istället…
I förmiddags fick jag städat en hel del, men sen har jag inte gjort många knop. Några promenader, men ingen direkt lång. Orken fanns inte riktigt idag med mensvärk, huvudvärk och väder som är ytterst deprimerande. Jag har mest legat i soffan med en eller annan hund på magen och myst med dålig tv och julgodis. Att ha i princip fri tillgång till julgodis när man har mens är ingen höjdare. Gott för stunden, men frosseriet leder snabbt till illamående och huvudvärk. Iaf på mig…
Annars har jag mest väntat idag känns det som. Väntat på att A ska komma hem. Fy vad jag saknar honom när han inte ens kommer hem och sover… Paniken över måndagen stiger hela tiden också. Jag försöker låta bli att tänka på det, men det är kanske bättre att förbereda sig mentalt på det? På måndag flyttar Dizzy och bebisarna till Tina och mitt hjärta kommer gå sönder. Att lämna de små kommer bli sorgligt och trist nu när jag lärt känna de små personligheterna, men att lämna Dizzy i fem veckor känns allt annat än kul. Jag är larvigt bunden till mina hundar och trots att jag vet att Dizzy mår perfa hos Tina så värker hjärtat och jag kommer på mig själv med att undra hur Tina ska kunna ta hand om min älskling? Det är ju klart hon kan!!! Det vet jag ju!!! Men ändå mår jag dåligt över det… Dizzy är inte ens så bunden vid mig att hon kommer att sakna mig. Hon tycker om alla människor och är dessutom rätt så självständig och behöver inte alls min närvaro. Inte alls som Silly som jag vet tycker det är pest att bli lämnad av matte och som har ytterst få personer utöver mig som hon tycker är ok att vara med. Nä, Dizzy kommer ha det jättekul! Hon kommer ju få röja i skogen varje dag och skita ner sig, busa med Kissy och Dreamer och få vara i centrum när valpköpare och andra nyfikna kommer för att titta på hennes bebisar. Hon kommer ha jättekul. Men jag kommer gå sönder lite grann… Larvmatte som sagt. Tur att jag har tre till som pockar på min uppmärksamhet och fyller min tid och tur att fem veckor ändå går fort. 
7 kommentarer
Åh, jag förstår att det kommer att bli sorgligt.. Men du får se det från den ljusa sidan, nu kommer julen och allt och det kommer att springa såå fort förbi. Och vips har fem veckor gott och din älskade dizz är hemma igen..
Usch jag har åxå svårt å sova när micke e väck..:/men jag har haft svårt at sova nu i flera veckor..ibland somnar jag inte förrens typ 0400 och sen går jag upp cirkus 0800..så jag borde ju va trött..me nej.jobbigt.:/
Jo jag mår också illa åfår huvudvärk när jag äter för mycket godis..förj*vligt..
Oj vad tråkit att Dizzen ska va väck så länge men 5 v går fort!Kraaam!
Jeg føler med deg….Syns det var ille å være uten Egon de dagene han var på frierferd med Dizzy, liksom…
)
Vel..som de andre har sagt før meg; det går fort allikevel…og flaks at du har noen hjemme som krever deg litt
Nu har jag lyckats läsa ikapp mig här. Och titta ikapp mig också.
”Tråk-roligt” med Stella. Hoppas drömköparen dyker upp, för jag kan ju bara ana hur ”lätt” det blir om ett halvår eller så…
Det ska bli sååååå kul att träffa hela gänget på lördag – liten som stor. Och även de på två ben!
Ha det gott – kramar till er alla.
Som alla andra har skrivit här över så känner jag precis likadant…att lämna någon av hundarna är pest och kolera !! Men du vet att hon har det bra och du kan hälsa på när som helst! Sedan har du ju tre andra som gärna vill kela litegrann !!
Ha en riktigt trevlig helg !
kramar
Marie
Vilken mardröm att lämna ifrån sig så många på en gång, varav den ena dessutom är din egen Dizzy! Här lipar vi när EN valp åker… Och visst är det konstigt hur olika man ”klibbar fast” på hundarna – Hallon trivs, precis som Dizzy, utmärkt hemma hos andra än mig, men Humla och jag skulle INTE må bra av att vara ifrån varandra mer än några timmar högst.
Med valpar är det som med barn – man vet att man bara har dem till låns, och det är bara att gråta en skvätt, sörja en stund och sedan glädjas åt att de nu är stora nog att gå ut i livet och älska och bli älskade av andra än matte/mamma… Hur lätt är det?!
Ska bli kul att ses senare idag! Kram/Ewa
Gud va de är söta. Dizzy är en riktigt bra mamma. Hon är så himla fin.
Iron är väldigt stolt över syrran.
Ha en riktigt God Jul och Gott Nytt År önskar Susan med familj.