Vila

Dizzy hämtade sig ur ”fyllan” fint igår och idag är hon nog bara lite bakis. Såret ser jättefint ut även om det är väldigt mycket större än jag trott. Kanske för att inte huden ska rynka sig sedan, vad vet jag… Iaf så blev borttagningen av en knöl på ca 3-4 cm i diameter ett sår på en decimeter rakt över bogen! Jag som lite tyst hoppades på ett litet sår och liten rakad yta… Tja, huvudsaken är ju att hon mår bra och det gör hon. Dizzy har inga som helst problem med att ha tratt på sig, men vi andra har desto större. En trattoberörd hund blir nämligen totalt livsfarlig att ha inomhus och både tvåbenta och fyrbenta blir ordentligt tillsopade så fort hon rör sig. Därför skiter vi i tratten så länge nån är hemma och har henne under uppsikt. Själv är hon fullständigt ointresserad av sitt sår än så länge, men för att hindra de andra hundarnas (särskilt Silly och Stella som är självpåtagna vårdare) nyfikenhet så har hon t-shirt på sig. En funktionärströja från sommarens lydnads-SM sitter finfint med en knut på magen för att hålla ihop den. Behagligt med hundar som inte bryr sig vad de får på sig utan är lika lyckliga för det! Till skillnad från Svansa som får halvpanik bara man håller i ett täcke eller reflextäcke… Hon slog eget rekord på fjanteri häromdagen när jag satte täcke på Silly innan vi gick till bilen och Svansa spattade hela vägen som om det var hon som hade det fruktansvärda täcket på sig! Förstår inte hur hon blivit så fjollig. När hon var liten hade jag reflextäcke på henne utan protester och ingen av våra andra hundar bryr sig ett dugg, men hon får verkligen spatt. Funderar ju på hur hon ska klara sånt som spårsele och tjänstetecken…

Jag trodde Silly skulle bli jätteglad för bäddsoffan i arbetsrummet och ständigt ligga där. Nejdå. Hon alternerade mellan bäddsoffan, soffan i vardagsrummet och på golvet vid mina fötter under skrivbordet. Inget var helt bra. Hjärtesvaga matten gav henne en pläd att ligga på under skrivbordet och nu är hon helnöjd och spenderar all min datortid där!
Vi har hundtillåtet i sofforna och det är helt ok att de lägger sig och vilar där. Sitter vi i den vill vi att de ber om lov innan de skuttar upp och det gör de mest alltid. Annars är det fritt fram. Är de för skitiga för soffan så stänger jag bara av så de inte kan gå dit. Nu har vi dock kommit till ett problem. Svansa och Stella tycker vardagsrumsoffan är perfa att busa i. Det tycker inte jag. Jag vill inte att de river runt och röjer så kuddarna far all världens väg och försöker lära dem att inte busa där. Lättare sagt än gjort helt klart… Just nu står två kompostgaller för medans jag klurar på hur jag ska lära dem detta.