Löptider på g?

Silly började i dagarna att rasa päls. Hon är skön på det viset för hon tappar ytterst få strån när hon inte fäller och sen rasar allt av på ett par veckor. Iaf, så betyder det att hon kommer löpa om sisådär en och en halv månad eller så vilket stämmer med hennes 6-månaders cykel. Om Dizzy nu har tänkt hålla 7,5 månad som det var mellan förra löpet och det innan så börjar hon i början på maj. Om hon tänkt återgå till sina normala 10 månader så blir det inte förrän i juli. Småtjejerna blir 9 månader om ett par dagar och jag hoppas de håller sig ett tag till, men å andra sidan vore det himlans skönt om de blev igångdragna av sin mor och att alla fyra sen kunde hålla samma cykel.
Fyra tikar som alla löper olika vore inte ett dugg kul. Å andra sidan lär det väl inte bli så kul med fyra som löper samtidigt heller, men då är det iaf avklarat för ett tag sen. En annan orsak att jag vill att småtjejerna kniper en stund till är att jag tänker på hösten. Om de löper i slutet på maj eller senare så passar det bra med MH i september och sen ett löp till innan röntgen nästa vinter/vår. Börjar de löpa nu snart så kan man ju ge sig tusan på att löp nr 2 krockar med med MH… Hmm, tänk vad enkelt det är med hanar på vissa punkter.

Idag tog jag mig ork att gå fyra lite mindre långa, men enskilda eftermiddagspromenader med brudarna. Efter att både hundmöten och koppelgående gått bättre och oftast riktigt bra ett tag så har det nu blivit sämre igen. Jag är en lat människa som helst går med alla på en gång (vilket än så länge endast sker på kortkorta rastrundor som inte inträffar i rusningstider) eller med flera samtidigt för att slippa gå massa gånger men när jag väl tar mig ork så är det både skönt och trevligt att gå med dem en och en. Påpekas bör väl att småbrudarna får iaf en tre-fyra egna utflykter av större eller mindre slag utan de andra hundarna varje vecka så det är ingen brist på egentid på så vis.

BellaStella fick en promenad med fokus på koppeldrag, hundmöten och träning på fotgående och plats. Hon är duktig på att gå i koppel när hon har selen på sig, men hon har attan så mycket spring i benen och då är det svårt att hålla sig i skinnet hela tiden… Hundmötena har blivit både bättre och sämre på samma gång på sistone då hon tidigare tyckt att hundar som stirrar och/skäller är lite jobbiga att möta vilket hon nu är tryggare med. Däremot har hon själv börjat bli glappkäftig och skäller gärna i nån slags blandad glädje och frustration för att hon vill fram med att hon har ett rätt stort mått vakt i sig och försöker tala om att hon vill ha avstånd. Kortslutning i det lilla huvudet m a o och det blir gaff av det. Bättre och bättre blir även detta och går man själv hinner man parera och belöna bättre så klart.
Rena lydnadsträningen går verkligen framåt med tjejen nu och plats ligger hon ute i ca 30 sekunder på 5 meters avstånd helt tryggt och stilla. Hon skulle säkert ligga både längre och med större avstånd men jag tar det mycket lugnt på den punkten. Fotpositionen har hon väldigt naturligt så den har vi inte jobbat så mycket med än. Ingångarna börjar äntligen bli fina och inte alltför hoppiga. Apporten kan hon nu plocka både från golv och min hand på kommando och komma in i position och lämna på kommando finfint. På alla sätt och vis är hon skitkul att jobba med!!!

Svansa fick träna på att gå i sele. Som bekant så får hon spatt och tror att hon ska dö bara man håller i en sele, täcke eller reflextäcke och ska hon nån gång kunna spåra i sele (vi ska ju på spårläger om några veckor ju!!!) så är det mer än dags att träna på den saken. Och jodå, utan hennes älskade husse i närheten så går det rätt bra faktiskt. Man får parera några gånger i början så hon inte slänger sig rakt ner för trappen eller in i knävecken på en, men sen så rör hon sig rätt så obehindrat rätt fort. Duktig Tramsa!

Dizzys platsträning går framåt. Sakta men säkert. Vi kör fortfarande bara inne och hon börjar äntligen få både koncentration och lugn i momentet tycker jag! Annars så finliras det en del på andra moment, men lite halvhjärtat eftersom platsen går före allt annat och jag verkligen känner att vi måste fixa det innan vi kan sikta på tävling igen.

Silly hon njuter av livet som pensionär! Att få skrutta runt och göra det man gillar är verkligen hennes melodi och hon har lärt sig två nya trix på sistone. Dels kan hon nu gå sick-sack mellan mina ben och peka ut min näsa och mun genom att nosdutta. Jag använder henne också flitigt som störning för de andra och som konkurrens vid apporten med Bella. Hon låser sig nämligen lätt om det blir fel för många gånger i rad och vill inte ta den alls, då kan Sillen få visa ett par gånger och sen kan dottern också igen. Himlans bra med äldre läromästare i huset!!!

Nä, nu ska jag värma gårdagens rester till middag och slå mig ner i soffan med första säsongen av Gilmore Girls som jag fick av A i födelsedagspresent (+ säsong 2-4). A jobbar sent den här veckan och resultatet får ni förhoppningsvis se på tv om en vecka eller två!