Det tar sig

Bara för att mamma startade en proffsigt finfin träningsblogg på HundarHundar.se så har jag inte kunnat skriva där knappt alls. För att kunna skriva i en träningsblogg krävs att man tränar nämligen… Och det har jag inte gjort. Luften gick helt ur mig när Dizzy började backa i platsliggningen och trots att vi tagit oss ur det och hon ligger still igen under våra småpass i köket, så blev resten av lydnadsträningen med både henne och Stella väldigt lidande. Gah!

Däremot närmar sig spårlägret med stormsteg och äntligen har vi löst problemen med takboxen. Takräckerna vi köpte som är speciella till vår bil är nämligen betydligt bredare än fästena på takboxen från åttitalet eller nåt. Nya metallbrickor har därför köpts och sen har sötaste svärfaderna modellerat dem så det funkar och takboxen sitter nu redo på biltaket. Igår kom A hem med en finfin tunn lila spårlina som jag önskat mig dessutom så nu känner jag mig rätt så redo att åka! Nu fattas bara luftmadrassen, men den har vi kikat in vilken vi ska köpa så det är lungt. Hundvakter är ordnade till de två hemmavarande jyckarna så det känns tryggt. Fast att lämna bort mina hundar är nog bland det värsta jag vet, trots att hundarna kommer ha det ljuvligt och jag litar till fullo på vakterna… Fast det ska bli skönt att kunna koncentrera mig helt på Dizzy hela helgen å andra sidan.

Liksom Agnetha så har jag lite städnojja när jag ska åka bort. Jag får jätteångest om det är inte är städat och undanplockat så det ser fint ut när jag kommer hem igen. Vårt hem är allt annat än städat så idag har jag satt igång projekt storstädning. Bäddsoffan som står i arbetsrummet var så full med prylar att jag inte visste att sängkläderna mamma och Anders använde senast de var här, ligger kvar i en hög i botten… Hmmm, det är länge sen de var här nu.

Annars är här lugnt. Lite lydnadsträning med brudarna hade jag tänkt att få till ikväll iaf. Hoppas inspirationen rinner till!