Sikken helg!

Idag är vi trötta. Dizzy och Silly har inte gjort fler knop än absolut nödvändigt inomhus och småbrudarnas lek har varit betyldigt lugnare och kortare stunder än normalt. Själv känner jag mig som en klump play-do eller nåt. T o m kattflickorna känns dästa, kanske är det jobbigt att ha reda på hemmet själva en hel helg?

Fredagen började med packning av bilen. Redan med bara våra grejer var den full, så jag undrade lite lätt om A glömt att Nadia skulle med också? Det hade han inte och med lite pussel fick hennes grejer plats också. Silly lämnades hos underbara Yohanna som hon gillar sååå och Silly vände sig inte ens och tittade efter mig när Yohanna tog kopplet och gick. Skönt men samtidigt blir jag larvigt svartsjuk! Mattehjärtat brast lite…
Vidare mot Härryda för att lämna av Stella hos syster Orca. Frida och Niklas tog systrarna på röjpromenad i skogen på en gång och Stella hade lite svårare att släppa matte, men lek systern lockade tillräckligt för att hon skulle glömma mig fort. Mattehjärtat brast ännu lite till och ett par tårar trillade nerför kinden.
Nadia och Nea plockades upp och vi startade resan norrut. Själva resan gick smidigt trots mängder av stopp i diverse affärer i jakt på ett koppel till Nea då Nadia glömt det. Vi hittade en söt liten djuraffär i Örebro med supertrevlig personal där koppel och tuggben införskaffades. A bevisade återigen för mig att han verkligen är hundbiten på allvar nu med att hitta en söt pippigul pipis med dinglande svans åt sin lilla Blå. Tänk att såna detaljer kan säga så mycket! Jag blir varm i hela kroppen av att se honom göra sånt och inse vad det betyder!!

Väl på plats boade vi in oss i klubbstugan, blåste upp luftmadrasser (riktigt bekväma!) och fällde upp hundarnas burar. God mat har vi fått hela helgen och sällskapet har varit mycket trevligt och vi blev snabbt en glad grupp spårentusiaster med fin ”flockkänsla”! Instruktör Kurt var mycket givande och otroligt engagerad och engagerande. Han gav verkligen allt för oss och det blev precis som jag önskade många ”aha”, ”mhm”, och ”ja det är ju klart!”. Allt känns inte rätt för mig, men så är det ju alltid och det är ju trots allt olikheterna man lär sig på och andras helt annorlunda tankar som man hittar nya infallsvinklar av! Mycket nytt tänk har jag fått och dessutom en hel del viktiga påminnelser av sånt jag kunde, men ”tappat” på vägen. Bland annat har det pratats mycket om vikten att kunna läsa terrängen och vindens betydelse i spåret och därmed också förstå vad hunden håller på med. Att hundens ska ha näsan mitt i våra fotspår är ju såklart helt oviktigt när den egentliga spårkärnan ligger två meter i sidled. Vi har också alla blivit drillade i att hänga på hunden och inte hålla emot i linan. Ett tänk som går helt stick i stäv med vad jag tidigare lärt mig, men sååå mycket mer logiskt när jag väl provade och tänkte igenom det! Att inse att hunden slår i spåret för att det är helt naturligt och inte för att den ”flamsar” och så till det klassiska som alla sagt och alla hört så många gånger: ”LITA PÅ DIN HUND”!!!

Alla våra ”utställningsjyckar” har visat att de är utomordentliga spårhundar och själv är jag fånigt stolt över både Dizzy och Svansa, men kanske allra mest över Svansa som är så otroligt grön i spåret och ändå en fantastisk spårhund! Dizzy visste jag ju redan att hon var duktig som tusan och har bara fått det bekräftat igen i helgen. Hon är nu utan problem mogen för högrespår åtminstone. Tänk om man slapp lydnadsbiten bara…

Det har varit skitkul att träffa både nya och gamla ansikten och se så många aussies i arbete i skogen. Det är ju först när man ser andras hundar som man kan värdera sina egna. Alla hundarna på lägret var jätteduktiga även om de hade lite olika stil och helt olika personligheter, men jag måste säga att de tre D-K’arna (Dizzy, Nea och Silva) och vår lilla Tramsa stod sig mycket väl i gänget!

På lördagen höll det på att bli lite väl spännande i skogen dock. Helt plötsligt vägrade vår bil helt att starta. Vi kan ju inte ett dyft om bilar och även om ett par av karlarna på lägret försökte efter bästa förmåga att hjälpa oss så var det först när Lisa ringde sin far som vi började kunna känna lite hopp om saken. Med startkablar gick den igång och med nytt batteri går den nu finfint igen. Tack alla ni som hjälpte till, skjutsade oss och hundar och ringde pappor för råd!!! Guld värt och lite till!!

Söndagkväll styrde vi kosan norrut igen för att spendera en natt i Maritas husvagn. Coffea har utvecklats fint sen senast jag såg honom och han är fortfarande galet lik Svansa på så många sätt, men på hanhundsvis. Vi hann både få se Coffea och Marita i lydnadsträning och i spår innan vi styrde kosan hemåt på måndagen och det var jätteroligt! Jag är så stolt över er båda två!!! Coffea visar finfina grunder och stor potential att komma långt! Han har också under helgen gjort debut på officiell utställning med en 2a med finfin kritik och priset pga orena rörelser/hälta som ingen annan såg än domaren och andra dagen fick han 1a m Hp och en minst lika fin kritik! Grattis!

Med oss hem fick vi en söt, grå Finsk Lapphundstik. Hon skulle från en uppfödare i Mora till Pia i Varberg och fick åka mellan mina ben hem. En otroligt okomplicerad och trevlig liten tjej som vi skämde bort bäst vi kunde med grillkorv och marshmallows! En lekfull och kampglad tjej som dock inte verkar van vid att samarbeta med människor överhuvudtaget. Inget gensvar alls fick man när man pratade med henne (nej, hon är inte döv), men hon var desto säkrare på hundspråk.

När vi lämnat av N & N, hämtat upp både den Svarta och den Blåa och den lilla grå med krullsvans blivit hämtad så damp vi ner i varsin hög här hemma. Inget gruff mellan några hundar och alla verkade väldigt glada över att flocken var samlad igen. Silly och Dizzy har sovit tätt ihop och systrarna bus ihopslingrade. Kattflickorna har legat som plåster på min mage hela natten vilket är ovanligt så de har nog saknat oss de också.

Nu har vi tre dagar på oss att ladda batterierna och lära Stella att trava innan hon gör sin officiella debut i Smålandsstenar på fredag!

Tyvärr buggar nåt så jag kan inte lägga upp bilder här just nu, men det kommer! Mer ingående rapport om spårlägret kommer här istället.