Små irritationsmoment eller allmänt svammel

Jag blev påmind om nåt som stört mig ett tag när jag läste Lottas blogg idag. Efter att ha blivit påflugen för mina åsikter om ansvarslöst småhundsägande så ber jag väl bara om mer skit nu, men så får det väl vara då. Det gäller nämligen utekatter. Katter som får vandra vind för våg och skita i sandlådor, pinka i utemöbler, irritera hundägare och riskera sitt liv i trafiken. I bästa fall har de ett fint halsband runt halsen, som om det skulle göra nån nytta när katten redan är död eller redan har orsakat nån annan olägenhet… Lagen pratar ju rätt så likvärdigt om tillsynen av hundar och katter så jag förstår inte riktigt hur det kan anses vara självklart att släppa ut sin katt utan tillsyn. Illa nog är det väl på landet eller i villaområden, men vi bor ju för tusan mitt i stan i ett hyreshus! Att så gott som varje hundpromenad stöta på en katt med pinglande halsband är inte så kul. Mina hundar blir smått upprörda varje gång nåt pinglar numera…
Mina egna katter är inomhuskatter. De får ibland gå ut i koppel. De leks med, klickertränas med, stimuleras med godisuppletande och en hel del annat pyssel. De trivs kan jag helt ärligt påstå. Den ena av dem hade säkert gått ut om hon fått, men jag tror inte hon saknar det heller. Den andra är inte ens intresserad av att gå längre ut än balkongen om hon själv får välja.

Mitt andra ”gnäll” för dagen är SKK. Inte organisationen i sig kanske, och inte heller nåt de gör (iaf inte just idag), men för att det den senaste tiden så duktigt försvarat sig i debatten om osund hundavel med att hävda att de arbetat i 30 år med att motarbeta osund hundavel och exteriöra överdrifter. Pyttsan. För man kan ju inte påstå att de gjort nån nytta iaf. Under dessa 30 åren har ju i princip alla ”extrema” raser blivit alltmer extrema. Det är ju bara fakta! Då kvittar det faktiskt om man säger sig arbetat emot det i mina ögon… Det hade varit bättre att medge att de inte lyckats, att det blivit värre på många punkter, men att man faktiskt försöker ändra på det. För det tror jag verkligen att de gör. Försöker alltså. Nya listan på riskraser och de speciella formulären utställningsdomare som dömer dessa raser måste fylla i efter utställningsdagen kommer förhoppningsvis göra nytta. Om inte annat för att tvinga domare att öppna ögonen för de problem som faktiskt finns men som nog blundats för många gånger för att individen med problemet var ”snygg”. Nu blir det svårt att ”missa” sånt. Själv tror jag mycket på att se saken lite som Cesar – the dogwisperer. Hund först, sen ras och sist individ. (Fast han säger det ju i helt andra sammanhand dårå…) Är det inte en sund HUND så blir det inte en bra rasrepresentant och allra minst en bra hundindivid. Alltså – sund HUND, korrekt enligt rasstandard och till sist en snygg individ. Ojoj, så lätt det är att vara expert när man inte är domare själv!