Ännu en helg…

Jodå, jag överlevde den här helgen också. Den var intensiv som tusan, men himlans kul! I fredags for jag och Dizzy med tåget till Kalmar. Hon är en pingla att resa med, lugn, social av lagom grad och finner sig snällt i allt. Dock var hon först tvungen att vakta mig inför tågvärden eftersom både jag och Dizzy hade hunnit somna till i den tomma kupén innan de kom för att kika på vår biljett. Och då kan man faktiskt inte bara traska fram och säga hej sådär utan vidare inte! Fast så räcker det ju med att jag säger att det är bra så viftar hon på svansen igen och ska jag vara ärlig så är det väldigt, väldigt skönt att ha en hund som jag vet skulle vakta mig in i det sista i skarpt läge! En pitbullgrabb fick vi dela kupén med ett tag och efter att hon satt sig i respekt och förklarat för honom att inget uppvaktande tolererades så var det helt ok också.

I lördags var det utställning i Ronneby. Det är en mycket trevlig utställning i en väldigt vacker park. Förutom att vi var på plats i väldigt, väldigt god tid för att mamma skulle jobba i priser och rosetter och domaren dessutom visade sig vara långsam som tusan så var det en mycket trevlig dag. Monster slutade som BIM med cacib och Dizzy som 3a bästa tik med r-cacib. Dagens största vinst var nog att båda skötte sig förträffligt. Monster brukar ju vara en ängel i ringen, men på Öland skuttande han mest så det var skönt att se att han var tillbaka i gamla gängor igen. Dizzy är ju som bekant allt annat än lättvisad och den enda som lyckats visa henne på ett bra sätt tidigare är bästaste Fanny. Med mig hoppar hon jämfota, skäller och har hellajbans bara… I lördags fick söta Ullis chansen och trots att det mest bara var pass när de tränade innan så var hon iaf lugn och snäll och väl i ringen så skötte hon sig super! Hon travade finfint hela tiden och gav nog bara ifrån sig nåt udda skall! Tack Ullis!!! Grattis till Marie och Mirande som tog hem BIRet och ännu ett cert till samlingen!

Söndagen åkte jag och mamma tillbaka till Ronneby men nu utan hundar. Jag satt ringsekreterare för Beardisklubben för en trevlig engelska hela dagen och blev klar lagomt för att se BISet med mamma. Vinnande Salukin var precis lika härlig som vanligt att se och var för dagen totalt outstanding!

I måndags tog jag och Dizzy tåget hem igen. Tyvärr hade vi inte samma tur att ha kupén mer eller mindre för oss själva utan satt ihopträngda utan att kunna röra oss alls på hela vägen… Not najs. Men Dizzy passade på att omvända en surtant som var hundrädd på vägen och till slut fick hon både skorpor och klappar! A mötte upp oss och vi åt god lunch på stan innan vi blev hemkörda. Väl hemma deckade jag fullständigt. Min förkylning kom tillbaka värre än innan helgen och hela dagen igår gick på låg växel. Idag känns det lite bättre igen, men halsen är inte vad den borde…

Mellan Boll fick sitt livs första springtur med husse igårkväll. Behöver jag berätta att hon ääääälskade det? Att få springa är det bästaste hon vet! Träningen med både henne och den Röda går sakta och just nu så sakta att jag inte vet om det går framåt ens. Jag har lite svårt att fokusera tankarna på hundträning och jag önskar att min kära mor kunde smitta mig lite med den träningsglöd hon hittat! Snart är det iaf aussieläger och det ser jag mer än mycket fram emot! Av naturliga själ har därför också lydnaden kommit lite i bakgrunden av agilityn just nu, vilket är lite trist eftersom jag ändå inte kan träna agility speciellt ofta med tanke på bristen på egna hinder på en egen tomt alternativt kk…

Sillen har hämtat sig fint från sin hälta och har inte haltat alls sen hon började med medicineringen. Dosen är minskad men hon står fortfarande kvar på den ett tag till. Nästa vecka ska vi till sjukgymnasten och lära oss ta hand om vår tant på bästa sätt och kanske hon hittar mer som vi kan åtgärda och underlätta. Förutom tårna verkar Silly vara precis hur pigg och fräsch som helst och jag hoppas få ha kvar hennne många, många år till!