Nattligt Dizzyspår och svart råtta

Närområdesspår mitt i natten med Dizzy har blivit en vana. Hon äääälskar det och är sååå duktig! Ett par gånger i veckan traskar husse iväg med spårpinnar och hennes älskade nalle och sen traskar hon och jag efter med kattmatsburk i fickan. Igårkväll blåste det halv storm så det borde varit svårt men den otroliga blötan hjälpte väl antar jag. Jag ljuger inte när jag säger att jag hade lerstänk ända upp i ansiktet när vi kom hem. Och då har jag alltså bara gått på asfalt och klippta gräsmattor! En ytterligare svårighet fick vi när det helt plötsligt stod en liten jycke med tillhörande jollrande matte mitt i vårt spår. Tja, det är ju sånt man får räkna med när man lägger spår mitt bland husen och Dizzy är fullt upptagen med sitt jobb. När matten och den lilla jycken inte flyttar på sig utan står kvar mitt i spåret och när matten börjar fråga lite försiktigt om min hund kanske vill leka med hennes så ballar Dizzy ur lite och blir arg. Damen fattar ändå inte att Dizzy inte vill leka så jag säger att det nog är bättre i dagsljus och då traskar damen och den lilla jycken långsamt vidare. Suck. Alltså Dizzys skall i såna lägen är allt annat än glada och jag har svårt att fatta att folk inte kan höra det, men så är det tydligen… Tja, ett kort samtal med den rödnästa om att hon borde hålla käften gör att hon iaf inte skäller mer än några riktigt förbannade morriga skall innan hon vill fortsätta spåra. Duktig spårgalning. Alla apporter togs klockrent, vinklarna inkl spetsarna mitt på planen togs finfint och husse hittades sittandes på en bänk på skolgården. Nöjd och stolt Dizzy får bära sin nalle hela vägen hem gåendes mellan husse och matte. Oj vad hon mös!!

Mellan tappade all sin underull häromveckan. Allt på en gång. Tror inte det tog mer än en dryg vecka från det att hon började fälla tills allt var borta! Då ingick visserligen ett bad och tillhörande föning den veckan, men ändå! Nu ser hon ut som en anorektisk svart råtta med sträv och spretig päls. Täckhåren är påväg av de också, men de är klart trevligare. De flyger inte och fastnar inte överallt och är mycket lättare att dammsuga upp. För första gången sen förra vintern ser Mellan ut som en sticka bredvid sin syster. Svansa har i sin tur nämligen fått för sig att bygga päls äntligen! Än så länge är det mest en bred röv a la Silly, men det ser ut att ta sig även i kragen och kanske med lite flyt även på mitten. Vore ju himlans trevligt om hon inte såg ut som en mask på MyDog!

Den svarta råttan är annars lite lagomt påfrestande. Den energin den hunden har gör mig alldeles matt! Att gå i koppel går finfint ena dagen och nästa hystar hon sig själv i kopplets längd med en kraft som borde krävas bra mycket mer än hennes 21 kg att få till. Hennes glappkäft är vissa dagar hemsk och jag tror ibland inte att det finns nåt som någonsin kommer få henne tyst, men så nästa dag så säger hon inte ett skvatt om vare sig folk som dundrar i trapphuset eller hundar och människor ute. Så visst kan hon, det är bara total glappkontakt i huvudkontoret!