Knäpp Sill

Silly är helt klart påväg ur skendräktighetsperioden. Knepig, småjobbig och matkinkig är hon bara några dagar mitt på som tur är. Resten av de lite drygt två månaderna är hon bara kossig och trist. Hon drar fötterna efter sig på promenaderna och fastnar i luktfläckar överallt, hon skulle aldrig komma på tanken att leka med någon och hon känns lite allmänt deppig. I fredags var det precis som att hon vaknade däremot! Mammig som tusan och skulle sitta i knät och mysa mest hela tiden, låg på rygg i soffan och gosade runt med högljutt knorr och såg överlag lycklig och nöjd ut. På lördagens långis med henne och Svansa fick hon spatt fullständigt och körde tokrejs med sin dotter i flera omgångar. Igår var hon därmed lite stel i kroppen, men konstigt vore det väl annars när tanten som inte gjort fler knop än absolut nödvändigt i två månader helt plötsligt kör slut på sig själv över stock och sten på det viset… Idag har hon kampat med med de andra tre i vardagsrummet och slagit personligt rekord i mammighet. Just mammigheten (eller mattigheten) verkar vara ett tecken på välmående hos tant Grå. Hon är noga med att jag är nära annars också, men när hon mår riktigt bra så ska hon ligga med kroppskontakt hela tiden och blir fullständigt till sig när jag kommer hem igen efter att ha varit borta. När husse hämtade mig på klubben efter kvällens instruktörsutbildning så skuttade hon jämfota bak i bilen och gnällde glatt! Inte helt likt min annars så sansade tanta!

 
Favoritbild i repris.