Helgen – bildversionen

Nu börjar jag vakna så smått igen. Vart iväg till MVC och fått diverse prover tagna och allt ser finfint ut. Inte för att jag var orolig alls, men det är alltid najs att veta att allt är som det ska med Kurt. Ikväll är det instruktörsutbildning igen och innan dess måste jag cykla iväg till affären och kompletteringshandla lite och sen laga middag. A jobbar sent så klart, nån som är förvånad?

Hundarna verkar faktiskt lite avslagna och trötta de också idag och det känns odelat skönt måste jag säga. Idag hade jag inte orkat göra mer med dem än absolut nödvändigt ändå. Alla verkar de glada åt att ha varandras sällskap igen iaf och det blev inget alls av de spänningar jag förväntade mig igår när vi släppte ihop dem igen. Mella var lite mopsig i sin upphetsning att träffa dem andra igen, men fick nåt morr av dem alla tre och sen var det inte mer med det. Skönt att ha en flock tjejer som inte bara gillar varandra utan dessutom är så trygga i sina roller att det funkar så lätt att sätta ihop flocken igen efter en helg isär på olika håll!

Bilder ja. A var fotografen och varken fotografen eller kameran är speciellt bra i mässmiljön, men det går ju att se vad det är iaf!

Focus gick i unghundsklass och var först ut i ringen av våra.

Snyggingen Focus baksida. Nån sidobild bidde det inte tyvärr…

Monster och jag.

Med förstapriset i hamn väntade vi lite utanför ringen innan konkurrensen. Monster hittade ett par som gärna gosade lite så han skuttade helt sonika upp i knät på dem!

Hanarna i bästa hane. Fattas gör junioren.

Samtliga hanar med ck innan gallring och placering. Om jag inte har fel så blev ordningen följande: 1a Lunar (red merlen som står fyra), 2a Monster, 3a Major (den svarta), 4a den blå som står tre och R den blå junioren (som står först).

Mattes hjärta i ringen. Hon var så taggad och glad i ringen att jag blev alldeles varm i kroppen!!

Jag och älsklingen igen.

Samtliga Ck-belönade tikar innan placering i bästa tik. Ordningen tror jag blev följande: 1a den blå Coloradotiken som står först, 2a den svarta Brookeridgetiken, 3a Sillen, 4a Lucy (red merlen) och R den röda Onedistiken.

Våra älskade ”gamlingar” i tävlan om bästa veteran. Carrey och mamma och jag och Silly.

Finaste Carrey!

Om ljuset var illa på mässan var det nästan ännu värre ute. Focus, Orca, Silly och Carrey. Familjebild i alla fyra färgerna!

Far och dotter. Carrey med sin norrländska dotter Garbo, ägd och uppfödd av kennel FaroFlox. En väldigt trevlig bekantskap! Garbo var jättelik Dizzy i ansiktet och väldigt välbyggd. Underligt nog fick hon ett blått band av domaren den här dagen…

Focus har verkligen en finfin avknapp och somnade djupt på läktaren både under lördagens finaler och sen på agilityläktaren dagen efter. Söt som socker är han och så otroligt mycket Svansa, fast i maskulin förpackning!

För någon som är uppvuxen med utställningar så är det här ren magi. Det ögonblicket kan jag leva på länge! Skit samma att vi inte blev utplockade av de 40-tal veteranerna, vi var där och det är stort nog!

Magi som sagt… Silly var precis lika glad och taggad i finalen som tidigare under dagen och det här hade kunnat vara den perfekta avslutningen på hennes utställningskarriär, men hon är anmäld en dag till MyDog också. Efter det finns det inga planer på fler utställningar för henne. Jag ska inte säga aldrig dock.